När en artikel triggar mina tankar
Stort Tack till Tulsa Jansson för inspirationen i NST 211120! Sitter vid frukostbordet med livskamraten mitt emot, varje dags privilegium. Vi har kvar papperstidningen! Det är något visst med att bläddra i en tidning. Jag läser tidningen i ”rätt” ordning, enligt mig i alla fall, börjar alltså med del ett. Tror inte min partner har något emot att börja med sportdelen, han har inte sagt något, än.
I alla fall, blev det mycket samtal vid lördagens frukostbord då ovanstående artikel skapade flera frågor som vi resonerade om svaret kring. Härligt när hjärnan triggas i positiv bemärkelse. Jag skulle gärna vilja gå på ett forum där filosofiska tankar lyfts, men jag är för FEG! Det erkänner jag för mig själv, tror jag får känslan av att vilja fly om jag sitter med andra människor och jag ska säga något. Men, det är ju sådana rädslor jag ska ta mig an så klart. Får se hur det blir med det. Möjligheten finns på Dunkers kulturhus.
Frågor som dök upp i mitt huvud var bland annat;
Jag har hört många av kollegorna på jobbet som nämner att när det är kalas på förskolan, bjuder man samtliga barn. Måste man det? Detta har jag inte tänkt på innan direkt. Inte heller gjort när mina egna barn var små. Jag tänker mer att man bjuder dem mitt eget barn leker mest med och kanske även umgås med på fritiden, hm. Men som min son sade, vi bjuder inte några barn från förskolan.
Skulle man då också behöva bjuda hem alla sina kollegor på jobbet om man skulle vilja träffa enbart några av dem? Är det för rättvisan, inkluderingen eller för det moraliska dilemmat jag skulle behöva bjuda samtliga?
Att bjuda till släktträff. Är det så att man vill umgås med eller träffa all sin släkt? Är det inte så att efter ett sådant möte pratas det mycket om alla andras beteende och alla delar man inte samma värderingar och intressen med. Man kanske rent av inte uppskattar och gillar varandra särskilt mycket. Ger det dig energi eller är det enbart dränerande? Ska man då överhuvudtaget ses, blir det roligt, gör det gott för någon… Måste jag tacka ja för artighets skull, för att det är ett måste en plikt? Vilka är släkt om det finns bonusbarn exempelvis, får de följa med?
Jag kommer ihåg en gång då vi var ett sällskap som gjorde en resa tillsammans och där vi körde med vår bil. När en av de andra personerna körde för fort och fastnade i en hastighetskontroll, blev det böter! Skulle dessa böter bekostas av samtliga som var med eller fick föraren ta det egna ansvaret då hen satt vid ratten? Enligt mig har man alltid ett eget ansvar och får stå för sina handlingar. Skulle vi betala bara för att vi äger bilen eller för att vara demokratiska och snälla?
Så många gånger jag lyssnar på det som sägs t.ex. vid fikan på jobbet och begrundar tyckande och tänkande från andra. Jag lär mig mycket och ibland kan jag även ändra min egen åsikt och inställning, men jag funderar gärna en extra runda kring vissa ämnen som tas upp.
Får se vad den här söndagen bjuder på för moraliska överväganden!
