Drottning Kristina

En gåtfull kvinna!

Jag visste jag hade det någonstans. Och visst, städning på vinden gav resultat! Bland gamla färgpryttlar, ytterkrukor, skidor, tennisracket, vandrarkängor, ryggsäckar, inlines, bord och stolar, lampor, skolböcker och anteckningar…jösses vad skönt att röja upp så här i början av semestern! Även roligt att hitta det gamla arbetet om drottning Kristina som jag gjorde på KomVux då jag läste in ämnen för att kunna fortsätta min resa till fysioterapeut.

Lite nostalgisk blir jag då jag bläddrar igenom det jag hittar, men det går lätt över.

Att göra ett arbete och hålla en föreläsning om drottning Kristina kändes självklar på samhällskunskapen. Hon är en drottning jag tycker det är mycket intressant att läsa om utifrån flera perspektiv. En riktigt intellektuell pojkflicka som tog för sig! Inte vanligt för kvinnor under hennes levnadstid minsann.

Här lite ur mitt arbete…Vi tar oss tillbaka några hundra år i tiden.

 

Drottning Kristina 1626-1689, ”Visheten är rikets stöd”

De första åren

Drottningen föds som tredje barnet i familjen, hennes två tidigare syskon dog vid födseln. Hon förväntas bli prins.

Flickor och kvinnor har inte så stort värde vid den här tiden, inte ens om man har kungligt påbrå.

I första anblicken tror alla att Kristina faktiskt är prins, men ryktet är felaktigt. Det blir en stor besvikelse för hennes mor, som sedan fick svårt att komma överens med dottern. Det behöver hon inte heller, eftersom Kristina kommer att uppfostras av sin faster pfalzgrevinnan Katarina.

Kristina är dotter till Gustaf II Adolf och Maria Eleonora av Brandenburg. Hon skiljs från föräldrarna redan vid tre års ålder. Fadern har då anförtrott sin vän, rikskanslern, Axel Oxentierna att stå för Kristinas uppfostran och bildning. Fadern stupar i Lutzen 1632 och Kristina kallas då som sexåring att bestiga Sveriges tron. En förmyndarregering tillsätts tills drottningen fyllt 18 år.

Hon uppfostras som hon vore en prins, hon älskar hästar, jakt och manliga idrotter. Hon bär även pojkaktig klädsel. Kristina ska ha varit mycket lättlärd och hade Johannes Mattiae Gothus som lärare. Vid tjugo årsålder talade och skrev hon latin, franska, tyska och holländska. Senare kom hon även att lära sig grekiska, italienska och spanska. Hon lärde teologi och filosofi. Axel Oxentierna förde in henne i politiken och lärde henne bli regent.

Att få henne att bli en sann ”Lutheran” visade sig vara lättare sagt än gjort!

Hon var ett ”underbarn”, som hade otroligt lätt för att lära, var samtidigt envis, självständig och originell. Hon avskydde kvinnliga göromål och äktenskapet ratade hon. I sin självbiografi skriver hon; ”Jag kallar nunnorna fångar och de gifta för slavar”,  hon skriver vidare; ”Mitt humör är dödlig fiende till detta fruktansvärda ok, vilket jag icke skulle ålägga mig, om jag så bleve världens härskare. Gud har låtit mig födas fri, och jag skulle aldrig kunna gå med på att underordna mig en härskare, eftersom jag är född att befalla, finns det ingen möjlighet för mig att acceptera att lyda eller ålägga mig detta slaveri, som skulle bli det olidligaste av allt som min fantasi över huvud kan föreställa sig”.

Tiden för drottningens övertagande av regeringen präglas av dålig sammanhållning, präster och borgare tyckte inget vidare om adeln. Det var godsavsöndringar och höga skatter. Den kungaförsäkran som drottningen fick avge blev minder bindande än Gustaf II Adolfs. Inte heller bekräftade hon 1634 års regeringsform.

Regenten Kristina

1644 övertar Kristina regeringen i ett lysande ögonblick. Det danska kriget hade tagit ett lyckligt förlopp och från den tyska krigsskådeplatsen kom inte längre budskap om nederlag. Framgångarnas ära föll på henne och om sitt eget inflytande lärde hon sig tidigt att hysa överdrivna föreställningar. En del anser att hon förslösade landets rikedomar på dyra fester, eller också förde hon ut pengar till katoliker på kontinenten.

Mot bönderna var hon hård och hänsynslös. Men bilderna av henne går isär, en del skildrar henne som en god regent. Hon skipade rättvisa, hon lämnade frikostiga gåvobrev på gårdar till de som behövde, fördelade jorden rättvist. Hon var måttfull när det gällde att kommendera fram folk och hästar till sina resor. Politiken intresserade drottningen ända till hennes död. Hon blandade sig ibland i saker som inte angick henne och det medförde att hon fick utstå den ena förödmjukelsen efter den andra. Men politiken hade en mäktig medtävlare i intresset för konst och vetenskap.

Kristina var själv en stor samlare av konstverk, böcker och handskrifter, som skapade ett stort intresse världen över. Hon fick besök av många lärda vida omkring. Flera gånger under sin regeringsperiod funderade hon på att abdikera.

Men männen i hennes liv då?

Det fanns faktiskt några stycken trots hennes motvilja för giftermål. I ungdomsåren hade hon känslor för sin kusin Karl Gustaf. En av de allra ryktbaraste var Magnus Gabriel De la Gardie som hon enligt ryktet var mycket förälskad i, men för att få slut på skvallret påskyndar hon hans giftermål med pfalzgrevinnan Maria Eufrosyne. De la Gardie var den som blev högst avlönad och med tiden en av Sveriges rikaste privatpersoner någonsin.

En liten parentes här…Läckö Slott har ända sedan mina barnsben varit en naturlig plats för sommarbesök, även min dotter är döpt där. Jag har därför hört historien om Magnus Gabriel De la Gardie (som bodde där bla.) och Kristina och verkligen älskar att vara på slottet och känna århundradenas vingslag, det är härligt! Här har jag även möblerat mitt mentala rum…

I slutet av Kristinas regeringstid blev Claes Tott en förklarad gunstling. När hon senare kom till Rom föll hon för kardinal Decio Azzolino, som sägs vara den enda man hon älskat. Hennes livliga natur och brist på urskillning kom henne att begå misstag, vilka hon själv fick lida mest av.

Varför avsäger hon sig kronan?

Spekulationerna är många, kanske var det något av följande:

  • Kristina älskade alla nationer och att få leva för konst och vetenskap ostörd från ledsamma regeringsbestyr var något hon önskade.
  • Giftermålsplanerna, i andras ögon skulle hon fortplanta ätten. Hennes far Gustaf II Adolf hade tänkt en förbindelse mellan dottern och den dåvarande kurprinsen i Brandenburg, kurfursten Fredrik Vilhelm. Men som du vet ogillade hon äktenskapet.
  • Kristinas tycke för kusinen Karl Gustaf (senare Karl X Gustaf) i ungdomsåren hade svalnat. Hon ville inte gifta sig med honom, men däremot se honom som sin efterträdare.
  • Drottningens hälsa hade under övermåttet av studier, regeringsbestyr och nöjen varit vacklande.
  • Kristina hade en praktisk oförmåga på det finansiella området. Hon var av naturen givmild, älskade att med slösande hand strö ut gåvor i form av donationer och förläningar eller åtminstone löften om att det ena eller andra, utan att någonsin kunna bilda sig en klar föreställning om sina verkliga tillgångar.
Hon abdikerar

Den 1 juni 1654, 28 år gammal avsäger hon sig kronan. Karl X Gustaf blir Sveriges kung. Hon förbehöll sig bl.a. full suveränitet för sin person och domsrätt över sitt hovfolk samt befriades frånansvar för den skuld som riket under hennes tid kunde ha råkat. Till underhållsländer bestämdes Norrköpings stad och slott, Ösel, Gotland och Öland, de tyska orterna Poel och Neukloster, Wolgast samt de s.k. taffelgodsen i Pommern. Drottning ägde rätt att tillsätta domare och ämbetsmän, även de kyrkliga och av underhållsländerna uppbära inkomsterna som beräknades till omkring 200 000 riksdaler/år. Vid hennes död skulle länderna återfalla till Sveriges krona.

Vad händer efter tronavsägelsen? 

I manskläder ger hon sig av landsvägen till Antwerpen, efter att hon skickat alla sina tillhörigheter med fartyg. I Bryssel avlägger hon julnatten 1654 i hemlighet sin katolska trosbekännelse. Underhållet  från Sverige fungerar inget vidare och hon är i stort penningbehov. I Innsbruck avlägger hon offentligt sin katolska trosbekännelse hösten 1655, att övergå till katolicismen var det dödsstraff på under den här tidsepoken. Resan genom Italien blev ett oavbrutet triumftåg.

Kristina når Rom i december och antar sitt nya namn, Maria Alexandra (Kristina Alexandra) och slår sig ned i palazzo Fernese. Detta var lugnet före stormen. Hennes fördomsfrihet och frispråkhet stötte de fromma. Man trodde hon var rik och skulle strö guld omkring sig, men hennes ekonomiska bekymmer blev snart känt. Hon bestals och plundrades och det goda förhållandet till påven stördes. Detta var en av orsakerna till att hon började intrigera för att bli drottning i både Polen och Neapel, men det blev hon aldrig.

Ett par gånger återvänder hon till Sverige för att få upprättelse gällande underhållssumman. Istället för de 200 000 riksdaler/år som var bestämt hade hon fått 60 000 per år i 25 år! Nu bestäms att hon får avkastning från hertigdömet i Bremen, 20 000 riksdaler/år och dessutom 12 000 från andra delar av Bremen. Det var sista gången hon vistades i Sverige. Hennes sista tjugo år tillbringade hon i Rom i sitt hem, palazza Riario (numer palazza Corsini). Hon tillbringar mycket tid med kardinal Decio Azzolino.

Kristina följde politiken med intresse, men avhöll sig från försök till aktivt ingripande. Hon hade blivit förödmjukad förr! Hennes högmod, fåfänga och skarpa tunga skaffade henne fiender och hennes sista år kom att störas av en bitter strid med påven Innocentius XI (om den s.k. kvartersfriheten).

De sista levnadsåren 

Kristina spelade en stor roll i Italiens litterära liv.

Hennes bok- och konstsamling hörde till de förnämsta i sitt slag.

Hon instiftade 1674 en ”Kunglig akademi” (Accademia reale). Hon skrev sin självbiografi där hon sammanfattade sin livserfarenhet, reflektioner och sin levnadsvishet i tänkespråkets form. Det blev två samlingar på franska. På ålderns höst blev hon en liten tjock, vårdslös klädd gumma med skäggstrån på hakan. För hennes livliga sinne var ålderdomen en avskräckande börda och hon bar den knappast med värdighet, men oförskräckt som hon alltid varit motsåg hon döden med lugn. Efter en kort tids sjukdom avled hon i april 1689 och begravdes med stor högtidlighet i Peterskyrkan. Till universalarvinge insatte hon Azzolino, men han följde henne i graven samma år.

Mycket har skrivits och spekulerats om denna intressanta kvinna!

Drottning Kristinas kön har diskuterats. Många tror hon var androgyn, alltså dubbelkönad. Som jag nämnde inledningsvis, utropades hon till prins då hon för först gången såg dagens ljus! Kristinas egen syn på kvinnor och äktenskap. Hon uppfostrades som en prins skulle ha gjort, blev pojkaktig, gick i alltför rejäla skor, man tyckte hon pratade med för mörk röst för att vara kvinna! Hon har till och med grävts upp från sin grav för att hennes könstillhörighet skulle kontrolleras.

Hon var biologiskt en kvinna, men själsligt kanske något annat?

Hon blev inte en stor drottning, hon blev snillrik och excentrisk, men inte så lycklig kvinna. Beundrad och begabbad, men som i alla fall njöt av tillfredställelsen att fylla världen med sitt rykte och som gjort det även efter sin död.

Själv ser jag drottning Kristina som en modig, viljestark och självständig kvinna som banat väg till vår moderna tid. Hennes dilemman, med dåtidens syn på kvinnan finns även idag kvar på flera ställen i världen medans vårt eget samhälle eftersträvar och verkar för jämställdhet mellan könen. Att hon var bildad och intresserad av politik, litteratur, vetenskap, religion och konst, dessutom drottning för respekt med sig. Hon var stark och verkade i en mycket mansdominerad värld. Lätt att beundra detta mod och beslutsamhet. Det blir ingen djupare analys vid det här tillfället.

Jag är glad över att tider förändras och utvecklas i positiv riktning!

 

 

 

 

 

 

Kommentera

Helen Wilson

IMG_1051[1]

Helen, det var Ditt stöd som tog mig igenom tre år på sjukgymnastutbildningen i Lund!

Det var DU som inspirerade mig och gjorde att jag inte gav upp att söka sjukgymnastutbildningen (2005-2008). Du visade mig vägen genom att själv visa att det var möjligt trots att vi kommit upp lite i åren. Verkligen beundransvärt! Du är en viktig förebild för mig. Vi kompletterade varandra bra när vi skrev examensuppsatsen vilket också blev en upplevelse för mig som inte varit så mycket på lantgård och i svinstallar. Du gav mig många skratt och vi delade många tankar när vi satt på tåget till och från skolan. Du är även sportig och har stor reslust, en verklig inspirationskälla! Stort TACK till Dig.

Vem är du?

Jag är en av fem syskon, uppvuxen på en gård utanför Landskrona. Tror man präglas tidigt av sin omgivning, platsen i syskonskaran , vänner och släktingar.

Har du eller har du haft några förebilder i ditt liv och i så fall vem/vilka?

Tidiga förebilder är mina föräldrar som alltid stöttat oss barn och visat vägen genom att själva alltid vara nyfikna och sträva framåt. Min pappa byggde och fixade med maskiner på gården och såg aldrig några hinder för saker han ville utveckla och göra. Min mamma har alltid förutom arbetet gått på kurser mm.

En rolig historia är när min mamma och farmor (50 och 70 år) for till London efter en nybörjarkurs i engelska! Vi fattar fortfarande inte hur de vågade ge sig iväg själva och hur de klarade sig på sin engelska men en massa förvecklingar blev det hihi.

Efter två-årigt gymnasium med inriktning barnskötare gick jag på hushållskola Apelryd i Båstad. Förälskade mig både i Bjärehalvön och en kille från orten. Jobbade sedan på olika förskolor i Båstad fram till vändpunkten strax innan jag blev 40 år. Kände att jag behövde göra något annat och en gammal dröm väcktes till liv om att jag kanske skulle klara av högskolestudier till sjukgymnast.
Ett brinnande intresse för träning och kroppen låg till grund för vägvalet.

Jag hade varit aktiv som ungdomstränare i fotboll och själv spelat en del. När jag slutade med fotbollen började jag springa och det har hunnit bli 6 maraton och ca 20 halvmaraton.

Hur har din yrkeskarriär sett ut efter sjukgymnastutbildningen?
IMG_1418Jag arbetade fem år i Örkelljunga kommun, varav två år var i ett hemrehabprojekt. Sedan tre år tillbaka har jag en heltidstjänst på Solljungahälsans Vårdcentral i Örkelljunga. Är helnöjd med mitt yrkesval, träffar massor med trevliga människor och ingen dag är den andra lik. Mitt jobb är både att vara tränare, coach och detektiv. Måste först hitta orsaken till patientens besvär sedan tillsammans komma fram till rätt behandlingsstrategi.


Har du några träningsmål under året och i så fall vilka?
Blir det Göteborgsvarvet i år också och vilket i ordningen i så fall?

Sprang mitt 17 eller 18 Göteborgsvarv i maj sedan blir det lite kortare lopp som ex Lergöksloppet. Har som mål är att bli lite flitigare med Yoga, har gått en kurs i medicinsk yoga som jag framförallt ska använda på arbetet. Gick en crawlkurs förra hösten som jag jobbar vidare med, simmar en till två ggr/vecka.

Planerar ni att göra någon resa under året eller har ni redan varit på någon?

DSC_1056Vi var i Vietnam i mars så det var årets långresa, mycket trevligt med god mat och supertrevlig människor. Tidigare långresor har varit förutom Thailand, SriLanka och Sydafrika. Vet inte än vart nästa långresa går men har planer på en skidresa till Andorra nästa vår.

Vilken är din framtidsvision?

Jag tänker inte så långt framåt, ibland dyker det upp något och då får man ta tillfället i akt!

Om du skulle dela med dig något positivt som dina erfarenheter gett dig och som du tror skulle kunna ge andra något som är värdefullt på livsresan, vad skulle det vara?
Inspiration får jag från kvinnor som du Anette! som brinner för det du gör och har en förmåga att sprida energi och inspiration vidare till andra.
Varmt och hjärtligt TACK, Helen, det värmer verkligen i själ och hjärta!
Kvinnor som går före och vågar tänka nytt är värdefullt, även om man inte är så modig själv sår det små frön som sakta gror precis som grödorna på åkern där hemmavid.
DSC_0921

Önskar Dig all lycka med allt du tar Dig an och varmt tack för allt du delat med dig utav!

Alla foton är Helens privata.
Tack för att jag fick använda dem!
Kommentera

Sofia Nilsson

DSCN9527

 

Keramiker Sofia är ett känt namn och ansikte i Ängelholm. Det är fascinerande med en kvinna som är så kreativ och kan skapa vackra konstverk med händerna.

 

DSCN9525Det är konstrunda i Skåne. När jag kliver över tröskeln i Sofias mysiga keramikverkstad och möter hennes varma leende blir jag glad. Hon är lätt att samtala med och delar med sig av sitt arbete och sitt sätt att tänka.

DSCN9537Hon pratar kvantfysik och berättar om det energigivande konstverket som mötte mig och Andreas (min livskamrat) när vi klev över tröskel. Hon pratar om hjärtats betydelse och det var intressanta och tankeväckande ord som jag tar med mig vidare på min livsresa.

 

LerDSCN9532göken är ett signum för Ängelholm och nu fyller staden 500 år 2016 vilket har genererat i en jubileums lergök i olika storlekar, mycket fina! Sofia visar även kärlekslergöken som hon format som ett hjärta upptill, en perfekt present till bröllopet eller som en varmhjärtat present till någon man tycker om. Sofia berättar att lergöken har gamla anor, de började skapas redan på 1800-talet av keramiker.

DSCN9535Jag tycker om hennes skulpturer av kvinnokroppar, tycker de är stolta och kraftfulla.

 

 

Varför gör jag inte det här oftare?! Det är energivande och lärorikt att träffa nya människor. Det finns så mycket klokskap och vishet att lära från.

 

Kika gärna in på Sofias hemsida www.sofianilsson.se och läs mer om henne och alla fina konstverk.

 

Hjärtligt tack för att du gav mig nya tankar Sofia och att du tog dig tid att prata med oss och dela med dig av din kreativitet.

 

DSCN9529

 

DSCN9534

Kommentera

Angeliqa Mejstedt

Angeliqa Mejstedt - Foto Elsa Löffler

 

Det är med stor glädje jag presenterar en intervju med den här oerhört driftiga, inspirerande och friluftskunniga tjejen.
Följ henne på
Vandringsbloggen

 

Vem är Du?

Mitt namn är Angeliqa Mejstedt, jag är född och uppvuxen i Västerås – en industristad men framförallt en mälarstad. Jag jobbar som HR specialist på en personalavdelning men är just nu studieledig för att plugga journalistik.

Jag är uppväxt med friluftsliv som ett naturligt sätt att umgås med familj och vänner, och den inställningen har jag med mig även idag. Gemenskap och glädje är ledorden. Jag är uppväxt med tältsemestrar runt om i Sverige, fiske och vandring i Norge där min systers pappa har sina rötter och många skogspromenader utanför Sala tillsammans med mormor.

När jag var tonåring lärde jag mig mycket friluftskunskaper genom lokala ungdomsförbundet Frivillig Befäls Utbildning – allt från sjukvård till överlevnad och att vistas i naturen. Friluftsliv har följt mig som en röd tråd genom livet och jag är tacksam för att jag haft förutsättningarna att kunna ha en aktiv barndom med korvgrillning och söndagsutflykter med familjen – där lärde jag mig hur mysigt det kan vara ute i naturen och praktiska kunskaper som att få upp eld. Det här är en tradition som jag vill föra vidare till mina egna barn i framtiden.

 

Vad fick dig att börja blogga?

Jag har bloggat på Vandringsbloggen sedan maj 2013. Anledningen att jag började med vandringsbloggen var att jag googlade efter inspiration, tips och förslag kopplat till vandring och friluftsliv, men jag hittade inte riktigt det jag sökte.

Idag har jag en egen blogg där jag kan dela med mig av det som jag tycker är allra viktigast – glädjen att vara ute i naturen. Och jag vill att mina besökare ska känna att de har hittat ett litet andningsutrymme i vardagen när de besöker bloggen – de där dagarna när man inte har tid att ta sig ut i skogen och dricka morgonkaffet på en solvarm sten.

Sedan vill jag att besökare lätt kan hitta vandringstips, inspirerande eldsjälar och förslag på vandringsturer.Lite fakta och inspiration för att ta steget ut till nästa äventyr, utmana sig med en lite tuffare utmaning, ta första steget ut eller bara hitta ett nytt sätt att koppla av långt från vardagsstress och köpcentrum.

Att ha en egen blogg om vandring gav mig möjlighet att kombinera mitt intresse för vandring och friluftsliv med behovet av att vara kreativ och skriva. Att skriva i olika former och läsa böcker har alltid varit ett stort intresse.

Jag hittar min inspiration i naturen – de mäktiga kontrasterna. Jag har alltid med kamera och anteckningsblock när jag är ute. Det är mitt sätt att bevara känslan länge. Konservera den och kunna leva på naturupplevelsen många gånger till.

Bloggen är länken mellan livet i vardagen där jag ofta längtar ut och mina faktiska turer och äventyr.

 

”Hikefulness” är ett nytt ord som du skapat, vad innebär det?

Angeliqa Mejstedt, fyller på vedförrådet inför kvällens grillningMed ordet Hikefulness vill jag försöka sätta ord på den där känslan som alla inbitna friluftsmänniskor känner till väldigt väl men har svårt att beskriva för andra. Det här som händer när vi inte är fokuserade på prestation eller att ta oss igenom en transportsträcka i naturen – utan den andningspaus som uppstår när vi sätter oss ned framför en lägereld tillsammans efter en lång dag, tittar ut över en spegelblank sjö. När vi är ett med naturen och stunden vi just nu befinner oss – när det inte finns något då eller sen – bara här och nu. Då pratar vi Hikefulness.

Det finns ett citat som jag tycker väldigt mycket om ”Naturen skyndar sig inte. Ändå blir allt utfört” Jag tycker om att tänka på det – hur mycket vi skyndar och jäktar helt i onödan. Saker och ting behöver få ta den tid det behöver ta – varken mer eller mindre. Det går inte att skrynkla ihop oss människor hur mycket eller länge som helst med att pressa in fler och fler saker på kortare tid eller att hela tiden multitaska eller vara tillgänglig via sociala medier eller mobiltelefon. Våga koppla bort – även om det bara är för en stund.

 

Du är ambassadör i SISU girls ett internationell nätverk. Berätta gärna vad ni verkar för och vad det innebär att vara ambassadör?

Den amerikanska non-profit organisationen Sisu Girls jobbar för att stärka unga kvinnor och inspirera dem att bli modiga, självsäkra och starka.

SisuGirls gemenskap finns både online och i fysisk form runt om hela världen. Initiativtagarna sitter i USA och har knutit till sig en rad ambassadörer från andra länder. En viktig del i communityt är att skapa samhörighet och gemenskap mellan tjejer för att stärka varandra. Genom frilufts- och sportaktiviteter lär sig unga tjejer att bygga karaktär, utveckla och utmana sina fysiska och mentala gränser, nå uppsatta mål, bemöta utmaningar och att tro på sig själva.

SisuGirls förklarar själva att de använder begreppet i bemärkelsen att våga ta risker, att vara förberedd på att tappa greppet och falla men ändå vara modig nog att resa sig upp och fortsätta, att våga följa sitt hjärta. Att det enda misslyckandet är att inte försöka.

Jag är stolt ambassadör för SISU Girls och ser det som ett sätt att ge någonting tillbaka till friluftsvärlden. Det är en hyllning till de starka kvinnor som är och har varit mina förebilder, som visat vägen och gett mig förutsättningar att idag kunna ha ett aktivt friluftsliv. Det kan jag till stor del tacka min mormor, mamma och syster för.

Att vara ambassadör innebär att jag delar med mig av mina erfarenheter, lärdomar och kärleken till naturen till andra kvinnor som i sin tur inspirerar sina barn och familjer.

Angeliqa Mejstedt,vandrar genom Slåttdalsskrevan på Höga Kusten, Fotograf Sara LansgrenRent bloggmässigt hoppas jag att ännu fler läsare ska hitta till Vandringsbloggen. När allt kommer omkring är det roligaste med att blogga just responsen från läsarna, det är verkligen tacksamt att blogga om friluftsliv. Då och då kommer det mail från unga tjejer som vågat sig ut och vandra för första gången, förskollärare som hittat inspiration att införa friluftsaktiviteter för barnen eller andra som använder bloggen som en ventil i vardagen när det kanske känns lite för långt mellan de egna frilufts-tillfällena. Den sortens respons betyder otroligt mycket – för det innebär att orden når genom skärmen på riktigt. Det ger en meningsfullhet.

 

Du är även vice ordförande i Bushcraft Sverige. Detta låter så spännande. Vad sysslar ni med där?

Bushcraft Sverige är en ideell rikstäckande förening som verkar för att främja och utveckla bushcraft. Vi vill bevara och sprida kunskapen om hur man lever i naturen av naturen.

Alla som rör sig i skog och mark eller på något sätt utövar ett aktivt friluftsliv är det viktig kunskap att ha med sig – för både sin och andras säkerhet. Det handlar i praktiken om att kunna göra upp eld, ha grundläggande överlevnadskunskaper, kunna hantera en kniv på ett säkert sätt och veta vilka växter, bär och svampar som går att äta. Det handlar också om att bevara naturen, att ha kunskap om hur du utnyttjar de resurser som finns på ett hållbart och miljövänligt sätt. Sunt förnuft och inte minst allemansrätten reglerar hur du beter dig ute i naturen.

Som vice ordförande är mitt viktigaste uppdrag på både kort och lång sikt att verka för en jämn könsfördelning bland föreningens medlemmar. I det medlemsunderlag vi har för föreningen idag är 97,5% män – men jag är inte nöjd förrän vi är 45 % kvinnor eller mer.

 

Hjärtligt grattis till utnämningen ”Årets Näräventyrare”! Vill du berätta lite om det här priset. Vad innebär det?

Tack så mycket för gratulationerna!

Det här priset betyder mycket för mig eftersom näräventyr varit en viktig del av min uppväxt och något som jag gärna förespråkar. Vandring och friluftsliv ska vara enkelt och först och främst bygga på glädje och gemenskap – för min del får det inte i sig handla om höjdmetrar och kilometrar. De kommer på köpet.

Jag har i år blivit utsedd till Årets Näräventyrare – ett pris som årligen delas ut av bloggaren Mikael Andersson. Priset delas ut årligen för att belysa och lyfta fram möjligheterna till en äventyrlig upplevelse i närområdet samt för att visa de positiva effekterna som ett näräventyr innebär både personligen och för miljön. Priset har också som syfte att inspirera andra att ta vara på möjligheterna som finns runt knuten

 

Vilken är din framtidsvision?

Enligt STF är en av de största anledningarna att föräldrar inte tar med barnen på fjällsemester att de är osäkra på sin egen förmåga, om de har rätt utrustning och om det är tillräckligt säkert.

Jag skulle vilja se friluftscoacher ute i skolorna och att friluftskunskap införs på samma sätt som det ges hemkunskap och slöjd. Att ha baskunskaper i hur man klär sig för att inte frysa, hur man hanterar ett spritkök och hur man får upp eld är en bra grund för ett långt och aktivt friluftsliv genom hela livet. Men det gäller att alla barn och unga får samma chans att lära sig friluftsteknik annars kommer underlaget för framtida vandrare och friluftsentusiaster minska. De som lär sig att vara i naturen och uppskatta dess enkelhet kommer också kämpa för att bevara den.

 

Om du skulle dela med dig något positivt som dina erfarenheter gett dig och som du tror skulle kunna ge andra något som är värdefullt på livsresan, vad skulle det vara?

Någonting jag lärt mig av att vistas i naturen, och som jag påminner mig om i vardagen hemma i stan, är att släppa taget.

Ute längs med vandringslederna är det en självklarhet. När jag vandrar då är det bara aktiviteten gå som gäller, sedan matlagning och förbereda tältplats. Var för sig. Det går inte att multitaska eller timeboxa ens om jag försöker. Kanske beror det på att vardagen och alla måsten i staden känns så avlägsna så fort jag kliver i vandringskängorna och kommer ut i skogen. Kanske beror det på alla intryck som minskar, kroppen ställer in sig på att bli mer lyhörd till vädrets växlingar, hur vinden låter i trädgrenarna och regnet känns mot kinderna.

  1. Att göra en sak i taget och göra klart det jag håller på med innan jag börjar med någonting nytt.
  2. Att var närvarande och ge hela min uppmärksamhet till stunden jag befinner mig i. Jag stillar tankarna och sträva efter att behålla fokus på det jag gör. Det är helt ok att inte planera ett steg till i förväg.

Det är precis det här tänket som jag nu använder mig av hemma i stan. Precis det här tror jag är nyckeln för livet. Att våga lära sig lyssna inåt – för det är vad allt det här handlar om, att lyssna till sin innersta drivkraft, hjärtats viskningar, våga följa magkänslan, intuitionen och att göra det fullt ut utan att distraheras på vägen.

Go with the flow. Simple as that. Hard as that.

Angeliqa Mejstedt på Höga Kusten

Foto: Angeliqas privata

 

Varmt TACK till Dig, Angeliqa för allt du delat med dig utav och för den glädje och inspiration du sprider!

 

Till ALLA er som längtar ut och vill lära mer om friluftsliv och vandring, besök Angeliqas blogg här:

http://vandringsbloggen.com/

Kommentera