Sex faser jag tar mig igenom i en inre resa i samband med en yttre.

Sitter och kikar lite lätt på mobilen och kollar in mina anteckningar jag gjort senaste tiden. Jag tycker det är bra att kunna skriva ner direkt när en tanke dyker upp. Hittade något jag skrev under en bergsvandring i höstas vilket gjorde mig pigg i sinnet. Vissa saker måste sjunka in innan de tas upp igen. Precis som vid kriser då olika faser ska genomgås, kan jag själv vid vissa tillfällen gå igenom några faser då jag bergsvandrar. Inte alltid men ibland dyker det upp snärjiga tankar som ska redas ut. Det här är faser som är mina egna påhitt, tror inte jag läst någonstans om dem tidigare i alla fall.

Det här har jag däremot läst mig till sedan tidigare gällande kriser; Krissituationen som är en normal reaktion på en onormal händelse, har fyra faser; chock, reaktion, bearbetning och nyorientering. När jag gjorde den här bergsvandringen i september dök det här tankarna om faser upp i mitt huvud;

Självrannsakan – Jag  fick tid till att noggrant granska och utforska mig själv och mitt inre rum. Det dök inte bara upp positiva tankar utan det blev både vemodigt, tungt, svart och jobbigt under en stund. Var i botten och vände sedan uppåt!

Distansering – Efter en stunds bearbetning fick jag distans till de tankar som hade dykt upp i huvudet. Perspektivet blev ett annat, fokus på det jag kan påverka och göra något åt.

Försoning – Jag försonades med mina tankar och med mig själv.

Acceptans – Jag accepterar mina tankebanor och mig själv som jag är just nu.

Sinnesro – Jag slappnar av, mörkret försvinner och tankarna ljusnar, det känns varmt i själen. Lugn och ro infinner sig. Jag är tacksam över min livssituation.

Nytänkande – I den här avlutande fasen hittar jag optimism inför framtiden och kan ta mig vidare framåt med klara tankar och positivitet. Ny kraft och energi har skapats och livet känns lätt.

Det känns viktigt att gå på djupet med sig själv ibland. Hitta nyskapande, stärkande tankar, lätta sinnet, inte ta sig själv på för stort allvar, muntra upp sig då det mörka slukhålet måste övervinnas, stärka sig både fysiskt och mentalt, se sig själv med nya ögon, göra livsprojektet mindre påfrestande och bara gå vidare framåt med glädje och mot nya fantastiska upplevelser. Ta vara på ögonblicken som ger känslan av lycka.

Får väl spinna vidare på mina fasar och se vad de innebär för mig själv och om jag kan förbättra mig som människa och vara något min omgivning upplever som positivt!

Det här var något som dök upp hos mig en lördagseftermiddag innan familjemiddagen tar sin början.

Älta inte i all jävla evighet!

Smart sagt av min bror! Ett uttryck jag gillar skarpt och som passar in i min livsfilosofi!