Sommar och Semester 2018

Värme, Gemenskap och Äventyr, summan av en härlig sommar!

Med känsla av glädje och att ”Må som allra Bäst” är det nu dax för mig att göra mig själv påmind om alla härliga minnen och upplevelser från den här sommaren. Det gör sinnet ”lätt” och tankarna upplyftande. Solen har värmt kropp och själ sedan i maj månad. En sommar inte lik någon annan!

Ett axplock av upplevelser:

  • Besök hos bror och Maya i Tidaholm
  • Flera turer till ”landet”, sommarstugan i Kristevik
  • Midsommarfirande i Kristevik, med golfrundor,  träning, go mat och samvaro
  • Träning i Norge, Gjendesheim, Besseggen, Turtagrö
  • Poolparty och firade Philles födelsedag
  • Chamonix och bestigning av Mont Blanc, helt magiskt!
  • Övernattning på Fars Hatt i Kungälv med besök på Marstrand
  • Smögentur med hela familjen
  • Många besök på Kullaberg
  • Mat och bad på stranden i Ängelholm
  • Kräftskiva hos Lisen och Phille med familjerna samlade
  • 5-kamp på Liseberg och övernattning i ”Götet”
Och mycket, mycket mer…

 

Meningsfulla dagar med välmående och njutbarhet!

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera

Mont Blanc 19 juli – The Goûter Route

    ”Vad mod innebär, vet bara den som utsatts för fara”

Vad som upplevs som fara är väl högst individuellt skulle jag tro. Att utgå från sig själv, sina erfarenheter och tankemönster…
men som det allra mesta, är nya färdigheter träningsbart och snabbt kan jag själv flytta mina gränser och övervinna rädslor, få mental styrka och skärpa, som öppnar nya livslandskap med storslagna upplevelser.

Förberedelse, förberedelse och åter förberedelse…det är A och O för att lyckas med den här formen av upplevelse och bergsäventyr.

Min passion för att vistas bland bergen har utvecklats under tid och jag har stor dragningskraft ut i fjäll/alp och bergsmiljö.

Jag känner stor vördnad över att möta och få vistas i något helt övermäktigt!

Det är aldrig någon självklarhet att få nå toppen av ett berg, där råder naturens lagar som står över allt annat jag kan bemästra och så ska det vara. Det är kanske därför det är en så euforisk känsla när förutsättningarna är det allra bästa och naturen välkomnar mig för äventyr och oförglömliga upplevelser. Jag är tacksam över mitt liv och det jag får upptäcka hos mig själv och i min omvärld.

Jag slutar aldrig att förundras över människans kraft och styrka!
Beteenden kan alltid ändras om man själv vill och önskar. Men den inre, råa, urkraften som lurar under ytan den är mäktig att få ta del av. Jag kände den då jag fick äran att stå på Mont Blancs topp 4810 möh morgonen den 19 juli!

Det var det där med förberedelse…
Hjärna, hjärta och starka ben. Att lita på att jag kan!

Från tältet vid Refuge Tete Rousse 3167 möh – Mont Blanc 4810 möh – Nid d’Aigle (2372 m) – bergståget till Bellevue 1800 möh – kabinbana till Les Houches- bil tillbaks till Chamonix

I pannlampans sken…
Som att ta på sig solglasögon, känns som jag är i en annan värld, andra kanske ser mig som en annan person, eller så har jag själv gått in i ”bubblan” och stänger ute folk omkring mig. Rent magiskt att gå i mörkaste mörker och upptäcka vandringsleden med enbart pannlampan som ledstjärna.

Karlavagnen (Stora björnen) – en ständig följeslagare, då vet jag att alla är med! Det är en lite filosofisk tanke jag har sen pappa dog. Hans sista natt var stjärnklar och då han drog sitt sista andetag, tänkte jag att han nu färdas över himlavalvet och är en stjärna i Karlavagnen, kanske alla mina bortgångna släktingar och bekanta också finns med? Detta existerar enbart i mitt huvud, men hjälper mig att hämta kraft, energi och glädjas i livet.

Bland stjärnorna och högt bland bergen når jag ut i universum och där finns mitt livsrum! Jag andas frihet, total inre frid och kroppen är avspänd.

Den dubbla känslan. Målet är ingenting, vägen är allt! Eller målet är både upp och ned.

Hm, det är det där med att vara helt nuvarande. När jag planerar utmaningar som nosar på mina gränser är det lätt att vilja ha gjort allting på en gång, så att jag kan checka av att jag klarat av det. Vilket gör att själva vägen blir något att ta sig igenom, en transportsträcka som jag kommer få ett kvitto på, detta gick ju som jag tänkt mig!
Det är en konst och övnings sak att kunna njuta i stunden.

Målet är väl nånting? Klart det är, det ger just mig mening. Det är det som utmanar mig, ger erfarenheter och gör att jag utvecklas och förflyttar mina gränser.

Vila, vila, vila och sen dygna (!), ja inte blev det många minuters sömn natten mellan onsdagen och torsdagen v. 29! Utanför tältade flera andra som högljutt och glatt pratade hela kvällen.
Behövde inte de använda sin energi till annat eller kanske visa någon form av respekt till sina medtältare? Samtliga på den här platsen har nämligen i stort sett samma mål. Men det finns såklart flera olika sätta att ladda på. Alla blir inte introverta och sammanbitna. Vi hade allt några goa skratt i vårt tält också!

01.00, ljussken på himmelen, dimmigt ute vid toabesöket, börjar småregna, vi gör oss klara för avfärd, några andra har påbörjat resan mot alpernas vita snödrottning, Mont Blanc, vad händer, jo, himmelen öppnar sig och regnet öser ner och åskan bryter lös bland alptopparna, nej nej nej, detta var inte vad vi räknat med! Dagen innan strålade solen från klarblå himmel.

Var detta allt, skulle vi få ta vårt pick och pack och ta oss tillbaka till Chamonix?! Vi lägger oss åter i tältet, fullt påpaltade, till och med kängor och hjälmen är på!

Vi väntar, vädret kanske ändras och detta är något snabbt övergående, inte misströsta nu…

02.30, Thomas kikar ut från tältöppningen och säger- det börjar bli stjärnklart, då går vi eller?

En hundradels sekund tvekar jag, för jag har respekt för att gå i ”dåligt” väder på berget. Det hade verkligen inte varit en bra idé skulle jag bli varse, med facit i handen!

Klart vi ska påbörja vår resa mot toppen. Vi har nu många timmars ansträngning (ca 12) att se fram emot.

Börjar med att ta oss upp över en bergsrygg (Grand Couloir), med klättring på vissa partier där det är relativt brant, här är det varning för stenras. Det finns vajrar uppsatta som man kan koppla in sig i om man vill. Första delmålet är Refuge du Goûter . Där sätter vi på stegjärnen, kopplar in oss i replag och ser till att allt ser ok ut. Skulle tagit på mig mera! Svettig efter turen hit upp kändes det inte angeläget med mera kläder. Men på den här höjden har det inte regnat utan här ligger nu nysnö och vinden ligger på.

Kommer direkt upp på en bergskam som tar oss förbi Refuge du Goûter och sedan ut i detta vidunderliga snölandskap över Dome du Goûter , här upplever vi dagen gry och solen gå upp över bergstopparna, sagolikt och samtidigt helt overkligt!

 

Sakta, sakta tar vi oss framåt, uppåt, utför till vi når delmål två, en räddningsstuga, Vallot emergency shelter (4300 möh). Här klär vi på oss lite extra och försöker tvinga ner något att äta, tar en tugga av en energibar som bara växer i munnen, vattnet i slangen från camelbaken har fryst, får lite vatten av Andreas.

Tankarna går som i vågor, blir många och stora för att sen ebba ut och blekna, det blir tankefritt. Positiva stärkande tankar, jag fixar det här, jag känner mig pigg och stark, psyket pushar mig framåt, tacksamheten över familjen och livet, jag känner mig trygg och säker, känner hög tilltro till Andreas och Thomas och sen vänder tankarna och väcker känslor av irritation och vrede, blir arg för varenda liten detalj, pappret på min energikaka eller Snickers går inte att öppna tillräckligt fort, en paus får bara vara några minuter, en hårslinga kittlar och är i vägen i ansiktet, rephelvetet hänger upp sig på flärpen på mina stegjärn, ta loss mig från replaget så jag kan gå helt fritt… dumma, för mig farliga och helt meningslösa tankar tränger sig på, men som tur är avstannar de och jag lägger fokus på det som är positivt och ger energi för att klara av den här vandringen. Stark, pigg och med ett steg i taget tar jag mig framåt. Känner verkligen urkraften inom mig. Först är målet uppåt sedan vänds det och målfokus blir nedåt/hemåt.

Jag tackar morgonsolens värmande strålar, skakar i hela kroppen där jag står och förbereder sista etappen mot slutmålet. Det är flera smala bergskammar som vi ska gå både upp och nedför, bara att lita på sig själv och sin förmåga. Höjden känns, huvudvärk och illamåendet kommer smygande. Tar en huvudvärkstablett.

Vi har haft fina acklimatiseringsdagar och jag har även fått utmanas på smal bergskam och branta snöpartier. Med vetskapen av att ha klarat av det under de senaste dagarna kan jag med en behaglig känsla i kroppen ta mig an sista delmålet, självaste kronan på drottningen, toppen på alpernas högsta berg! Hon är majestätisk och helt magiskt vacker.

Resan är aldrig klar förrän man är nere igen, så bara att vända på sina delmål som leder tillbaka till utgångspunkten.

Men först, jubla inombords och högljutt skrika, Vi klarade det!! Njuta av vidunderlig utsikt och hylla och glädjas med Andreas och Thomas för att vi har lyckats med det vi förutsatt oss!

Vi vet förstås att vi har många timmar framför oss innan denna dagsfärd är över, nedfärden börjar. Efter ca 12 timmars kroppsarbete kan vi pusta ut och se fram emot att kontakta barnen, titta på alla bilder och dela våra tankar och upplevelser med varandra. Jag tackar min kropp för turen den tagit mig!

Det är glädje och ger en euforisk lyckokänsla!

 

 

Varmt och hjärtligt TACK till min fantastiska familj som stöttar mig i allt jag ger mig på och Andreas och Thomas för att ni ville göra denna resa med mig. Ni gjorde upplevelsen till verklighet! Nu vänder vi blickarna framåt och mot nya upplevelser och erfarenheter. Vi lever livet tillsammans!

 

Tack till Marie Paradis som 1808 var den första kvinnan som besteg Mont Blanc och är en inspirerande pionjär!

Ta gärna del av vår upplevelse genom reseskildringen, klicka bara på bilden nedan.
Kommentera

Bland bergen utplånas tiden

Fjällens inverkan på kropp och knopp.

Älskar när känslan av tid upphör, tankarna stannar för att återskapas mer begripliga och förnuftsmässiga, möter det inre mörkret och det ljusa, helt kristallklara inom mig. Allt blir tydligare och jag är Medveten.

Att vistas och vara aktiv i fjällvärlden är något alldeles speciellt för mig. Långa, fysiskt aktiva dagar på fjället gör gott i kroppen och själen.

Att bli ett med bergen och få andas, djupa, friska andetag. Det känns som jag möter mig själv och alla andra som berört mitt liv på något sätt, mäktig känsla! Den känslan önskar jag alla få möjligheten att uppleva.

Nu har det varit några dagars ”träning” inför resan till Chamonix och bestigningen av MontBlanc 4810 möh!

Jag och Andreas bestämde oss under midsommarhelgen för att åka mot Norge redan på söndagen för att få en extra dag. Vi hade redan bokat in oss i Turtagrö från måndag till torsdag i v. 26. Det blev Gjendesheim för att ta en tur upp över Besseggen (högsta punkten 1743 möh.) till Memurubu och tillbaka. En ansträngande tur på 25 km, men värd varenda millimeter.
Den fysiska och mental styrkan stärktes. Kroppen känns lätt, vital och stark!

I Turtagrö blev det tur upp till toppen av Fanaråken 2068 möh, sedan glaciärträning på Böverbreen och dagarna avslutades med Soleibotntindane 2083 möh.

 

Vädermässigt kunde vi inte få bättre dagar!!

 

 

Skön känsla infinner sig när kroppen har fått gå för full maskin, denna underbara ”Evighetsmaskin”  som jag är oerhört tacksam över, sinnet är ljust och fyllt med positivitet! Bara att bevara känslan av Styrka, Glädje och Lätthet.

 

Kommentera

Glädjespridare

En sommarkväll efter jobbet!

Jag vill hylla mina trevliga och idérika arbetskollegor. Härligt att få ta till vara på en solig sommarkväll tillsammans. Jag är tacksam för att Anna-Kajsa tog initiativet och drog ihop ett gäng från jobbet för att vandra, bada och fika på Kullaberg. Det blev en helt fantastisk kväll som varade till solen sakta sänktes i horisonten.

Tusen tack Marika, Jenny, Anette, Mia och Anna-Kajsa för glada skratt och ”happinings” längs vägen!

 

Ni gjorde min dag till något alldeles extra!

 

Njutfull Utefika!

 

 

 

Kommentera

Mölle och Kullaberg en magisk plats

Då var den efterlängtade våren här!

På utflykt till Kullaberg och Mölle med barnen, barnbarnet, Jasmine och Lucy, en fantastisk dag. Korvgrillning och promenad i solskenet, det är dagar med extra allt!

 

Vilt, Vackert, Avkopplande och Kraftpåfyllande

Livet är Mäktigt!

Kommentera

Efter jobbet gemenskap!

Att gå utanför bekvämboxen!

Ja, jag gjorde det! Under min yrkesverksamma tid har jag inte umgåtts med kollegorna utanför jobbet så värst många gånger. Visst när jag var lite yngre hände det och under min period på Lindex hade vi många roliga tillställningar som är oerhört minnesvärda. Ofta blir det att äta tillsammans på en neutral plats.

Det var då det. Nu är nu!

Nu blev det ett gyllene tillfälle att bjuda hem och min kollega Sandra var verkligen en drivkraft vilket också bidrog till att det blev en träff hemma hos mig. Jag är så glad över att vi fick till den här kvällen och även få fira en kollega (Sanna) som snart går på mammaledigt.

Kändes gott i själ och hjärta att få den här samvaron och att jag fick utmana min komfortzon, det behövs verkligen!

 

Det är bara de egna tankarna som kan begränsa, de ger oftast oanade möjligheter…

 

 

Stort tack till mina fina arbetskamrater
Sandra, Sanna, Anna-Kajsa, Gunilla, Anette, Marika, Gordana och Lena

Ni fick mig att våga ta ett socialt steg.

 

 

Ni är guld värda!

Tusen tack även till mina kollegor som tyvärr inte kunde delta den här kvällen.

Men det blir fler tillfällen!!

 

Blöjtårta och mycket god designtårta

Samtliga bilder är tagna av Sandra Grybas, som även fixade tårtorna!

Kommentera

En magisk lördag

I en gnistrande snövärld!

Plötsligt händer det… Jag och Andreas beslutade oss för att äntligen prova skidspåren på Hallandsåsen som vi enbart läst om i tidningen. Denna underbara morgon med strålande sol gjorde beslutet att gå och hämta skidorna på vinden lättare. Lite joxigt (för Andreas), men väl värt mödan! Tänk så himla bekväm man kan vara eller har blivit?

Det är bara att GÖRA! Låta viljan leda till handling och inte låta stanna vid en tanke….

Ibland får saker och ting kosta några extra minuter och ansträngning för att man ska kunna få ta del av en magisk upplevelse.

Förr var vi i fjällen årligen och åkte skidor. På senare år har värme prioriterats vintertid. Men idag fick jag åter uppleva den sköna känslan av storslagen natur, solsken och längdskidåkning. Kroppen fick jobba och solen värmde i ansiktet. Fika ute, go känsla i kroppen och en antydan om att höftböjarna fått jobba på riktigt bra, skönt!

 

Det är gott att LEVA

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera

Teneriffa och härlig ledighet

Det är gott att längta Till något!

Vad sägs om att komma till färdiglagad mat, härlig värme, massor av möjligheter till fysisk aktivitet, bad och avkoppling?! Omgiven av personer som betyder allt för mig. Det är något jag längtar till…OFTA, älskar miljöombyte och att få göra dagen till det jag själv önskar och vill.

Känner stor tacksamhet över att få möjligheten att resa både fysiskt och mentalt, blir ofta en inre resa i samband med miljöombytet för mig.

Det här är något jag eftersträvat i mitt liv.

Nya rutiner skapas och skiljer sig från det ”vardagliga”, det är tillfredställande och skapar lugn och harmoni inombords.

Den här resan innehöll också ett finfint överraskningsmoment. Lisen och Phille dök upp vid avfärd 04.45 den 28 januari. Andreas visste ingenting (jag hade fått reda på det lite innan) och blev verkligen överrumplad och glad över vårt resesällskap, då två glada ansikten tittade fram bakom bilen.

Det blev verkligen fina dagar och värmen steg ju längre veckan gick. Det var snö på Teide, har aldrig upplevt det tidigare, men berget ståtade med sin mäktiga, snöklädda skrud.

Tyvärr blev det ingen vandring eller besök i Teideområdet dagen då vi hyrt bil. Vi blev stoppade av vakter på vägen på grund av halka och snö, vi fick vända om och åka tillbaka samma väg vi kom.

Men det blev besök i Los Gigantos och lunch och sol/bad i Fanabé och det var verkligen trevligt. Jag och Lisen gick den knappa milen ”hem”. Härlig vandring på höjd över havet. Här finns vikar där människor bor fritt i egenbyggda hyddor, tält eller i hålor/grottor i berget.

Känner mig själv mycket fri som människa då jag får gå och vistas här.

Andreas hade oturen att bli sjuk på onsdagskvällen, det är inget som önskas vid resa, men det är bara att vara ”i det” och komma ut frisk efter några dagars sängläge.

Jag blev verkligen firad på min födelsedag! Frukost uppburen till rummet och hyllningar från min älskade familj, senare på kvällen blev det mousserande vin, Sangria och en god middag på det.

Vilken Dag!

Jag blir lycklig över ansträngningar andra gör för mig och när andra vill mig väl.

Tack för en fantastiskt, skön och mysig resa!

 

Det värmer i hjärtat att bli ihågkommen!

 

 

  

Lisen på vandring mellan Fanabé och Playa Pariso

Kommentera

November

När livet går på sparlåga.

Att vända melankoli, dysterhet, vekhet och tunga tankar till ett lätt sinne där ljuset kommer åter känns behagligt i själ och hjärta! Efter mitt senaste inlägg kunde jag inte tänka mig FRISK, jag blev uppslukad av ett virus som gjorde mig yr och vek.

Hatar är ett starkt ord, men sån var känslan, jag hatar att känna mig hängig, likgiltig och sjuk. Men när kraften, energin och det ljusa sinnet smyger tillbaka känns livet fantastiskt och härligt igen. Livet är verkligen magiskt! Har under mina dagar i ”utsträckt läge” börjat läsa boken ”Små barns utveckling av Anna Kreutz Wirfelt” för att fräscha upp minnet och påminnas om människolivets uppkomst nu när jag blivit farmor. Tänk vad finurlig utvecklingen är och hur mycket föräldrar och omgivningen spelar roll!

Kontraster, ombyte och tid för eftertanke är inte alls dumt. Det sätter perspektiv på min tillvaro och får mig än mer att känna tacksamhet över det liv jag lever (har jag nämnt det förut!).

Tänk så mycket jag får och har fått uppleva, människor som gett mig klokskap genom åren, som lärt mig saker om mig själv och omgivningen/världen, kärlek från min familj, platser jag fascinerats över, positiva miljöer som ger och har gett energi och kraft, vänliga, generösa och goda människor, världen och livet är inte svart eller vitt den/det är mångfacetterat …

Får bli en liten dikt som jag skrev för ett några år sedan för att hämta kraft när pappa avled och som prästen Mats Löwing gav inspiration till.

 

VÄXTKRAFT I VILA

”När naturen byter skepnad och höstmörkret faller på, gror livet inuti ändå. Jag ser fram emot ljuset och glädjen känns stor då jag vet att i växtkraften den optimistiska framtiden bor. Trädens grenar är finaste konstverk som med kontraster bryter det tunga grå, sakta men säkert vi snart en ny vår nå. Knoppar i vila vajar i vindens sus, snart kan vi åter njuta av dagarnas ljus”

 

Nu är det dags att ta vara på ljuset, vara ute, tända ljus inomhus, mysa, kura och känna närhet från den/de man älskar, träna så att kropp och själ blir på topp, sitta vid brasan, äta gott och ibland längta bort…

 

 

Kommentera

Tanke-Fritt

Det som får mina tankar att utplånas och ta paus

Det sägs att man tänker ca 65 000 tankar om dagen! På gott och på ont…Hur blir man av med tankar som hela tiden ligger och gnager eller passerar, dystra och mörka, positiva, kreativa, glädjande, helt crazy, fräcka, problemlösande, fantasifulla, värderade och ovärderade, sinnrika, intressanta, häpnadsväckande, kluriga, omedvetna, medvetna och magiskt fantastiska!

De finns där ständigt, tankarna. Eller kan det vara så att de för en stund utplånas, tar paus och försvinner ut i universum och stannar där en stund för att sedan sakta återvända? Mer rena, klara och fridfulla.

Detta händer Mig när jag vistas och är aktiv i bergsmiljö och bara då!

Oftast tillsammans med min livskamrat eller nära och kära som jag kan vara i stunder av tysthet med.

I naturen löser jag många problem i mina tankar och ser mer nyanserat på saker och ting. Den spontana uppmärksamheten som råder i naturen är gynnsam för min tankeverksamhet, ger mig energi och positivitet. Att vistas och vara aktiv i naturen på ”hemmaplan” ger mig det, men för att få min hjärna totalt avkopplad och bortkopplad för en stund behöver jag komma iväg, längre bort från hemmet och närmiljön, gärna till Fjällen eller Alperna där jag kan bli TANKE-FRI, där finns en dimension bortom allt annat! Jag önskar alla kunde få uppleva denna känsla som genererar en kraftfull energi, glädje, kreativitet och livslust.

 

Det är i dessa stunder jag upplever total frid inombords och livet är helt bekymmerslöst.

 

Det är den här känslan jag eftersträvar och vill uppleva ofta i mitt liv. Jag är glad över att ha funnit min plats för mental avkoppling och kraftpåfyllnad.

Min kropp vill dessutom ha aktivitet och röra på sig, då mår jag TOPPEN och som allra bäst!

 

 

 

Kommentera