Vad påverkar vad?

Nya erfarenheter och tid för reflektion.
Ett forskningsprojekt kanske?!

Som alltid efter vistelse i fjäll/alp- och bergsmiljö ställer jag mig frågan,

– Vad är det som gör att jag mår så bra?

Har jag tidigare haft smärta i ländryggen med nervpåverkan i benet/benen, knäledssmärta och svettningar på grund av min ålder (54 år och tränar regelbundet ska nämnas), så minsann försvinner dessa symtom efter dagar av vandring upp- och nedför (toppbestigningar), långa och fysiskt krävande vandringar på 5-8 timmar och med storslagen natur runt omkring!

Hade gärna gjort ett forskningsprojekt kring ämnet, men det kan vara svårt att begränsa det.

För jag tror det kan vara helheten som gör det!

Men att få röra på sig i timmatal med fantastiska vyer gör något med samspelet i kroppen, hormoner, sener/ligament, muskler, leder, inre organ, tankar mm får fart och jobbar på som bara den. Givetvis spelar även väderleken in, sol bakom moln och ”lagom” varmt, säg 18-24 grader gör att just jag mår som allra bäst! Det är sådana dagar som jag eftersträvar, att uppleva den härliga känslan i kroppen och positiva, kreativa tankegångar.

Känslan av att vara lätt i benen och tom i magen är obeskrivligt skön!

Inte helt lätt att säga vilken parameter som är mest avgörande, måste kanske nämna att vandringarna ofta är på höjder 1500-3500 möh (upp mot dryga 4000 möh). Att höjd påverkar flera fysiologiska funktioner i kroppen är jag medveten om och dessa känner jag också av på höjd, vissa symtom är något påtagligare än andra som t.ex. huvudvärk och att matlusten minskar.

I början av en fjäll/alpvistelse brukar jag drömma oroligt och helt makalöst konstigt emellanåt, detta avtar med tid, men jag kan vara pigg nattetid och på morgonen, känner påtagligt av den biologiska klockan som efter en aktiv dag i ljuset vill att jag lägger mig då mörkret omfamnar.

Det där att vakna tidigt, äta en lång, god frukost och samtidigt planera dagens rutt är min ultimata frihetskänsla. Sen att börja gå, förbereda kroppen för dagens etapp, tiden kommer att försvinna, den gör sig bara påmind första timmen, sen planar den ut och jag är ett med omgivningen, min livskamrat och mig själv.

Tankarna som i ett första skede kan spela mig ett spratt och vara mörka, vemodiga, ge mig oro och ängslankänsla övergår sakta men säkert till optimism och framtidstro! Min familj är mitt allt och de är alltid med mig i tankarna var jag än befinner mig vilket gör mig trygg, även om det jag fysiskt utsätter mig för kan kännas magpirrande emellanåt.

Vad är det nu som påverkar vad? Varför mår jag som allra bäst i den här typen av sammanhang och varför försvinner smärta som tidigare fanns? Är det t.ex. bra att gå kuperat då man har ländryggssmärta, det blir ett annat rörelsemoment vid upp- och nedförsgång, spelar hastigheten, terrängen och hur länge jag håller på någon roll? Har kroppsbyggnad betydelse, eller var tyngdpunkten hamnar?

Svettningarna då? Har läst att viss forskning visar att högre intensitet i träningen (gärna tyngre styrketräning och aerobic) kan vara gynnsamt, hm, ja det kan absolut stämma i det här sammanhanget, vid uppförsgång kan jag få upp pulsen ordentligt och muskulaturen i ben- och säte får jobba på, nerför excentriskt, vilket jag själv tycker påverkar även knäleden i positiv riktning. Jag använder alltid stavar på bergsvandring och bär ofta en lättare ryggsäck (ca 6-8 kg uppskattningsvis).

Det är sådana här tankar som far runt i huvudet på mig i detta nu. Sen var det det här med lätta ben och tom mage. Det är lätt att gå ned ett par kilo vid den här typen av aktivitet, men kanske inte så konstigt då energibalansen är svårare att hålla då matintaget blir mindre och den dagliga aktiviteten är större än vanligt vilket gör att det förmodligen blir ett energiunderskott (tror jag utan att veta!). Jag tycker jag är hyfsat kostmedveten och följer vetenskapen i ämnet, men är en livsnjutare, så jag utesluter inte all mat som kan tyckas ”onyttig” i dagsläget. Att hitta den där ”lagom” nivån känns rätt för mig. Tror inte på för mycket eller för lite av något för den delen! Men vad som är vad kan vara högst individuellt. Det som är mycket för dig, kan vara lite i mina ögon (eller tvärtom)!

I alla fall ger en tom mage och lätta ben en riktigt go kroppslig känsla och givetvis även mentalt genom att både trivas i kroppen och känna styrkan och kraften som finns där!

Jag ska nämna att under sådana här dagar/veckor av vandring tar jag sällan del av vad som händer runt om i världen, försöker begränsa/minimera det mediala flödet.

Hjärnan får vila med den spontana uppmärksamheten istället för riktad. Samtliga sinnen; syn, hörsel, lukt, smak, känsel och balans- och kroppssinnet stimuleras vilket är avstressande, stärkande och energigivande.

Det här funderar jag kring och kanske tar jag mig an att fråga någon kunnig person som kanske förstår sig på den här helheten eller vem vet, jag kanske själv tar mig an att titta/forska på något av fenomenen tillsammans med Andreas…men det får väl ligga och gro en tid!

Jag är oerhört nöjd med att ha klarat av mitt semestermål, att bestiga tio bergstoppar över 2000 möh!

Och att nå sina egna uppsatta mål gör ”MåBra”– känslan ännu starkare och att vistas i den här typen av miljö och att ständigt vara i rörelse ger livet fler dimensioner. Längtar redan ut igen…