Helheten är större än summan av delarna!
Att återförenas med en älskad barndomsvän är känslosamt och helt underbart denna nationaldag i Tidaholm.
– Jag kommer ihåg din lurviga tröja! – Vi hade ett band som hette ”Six rockers”.
– Jag var mesig och inte cool, – Vi lekte röda-vita rosen. – Vi kastade runt våra bröder. – Jag kommer ihåg ditt bröllop, tittade på ett foto nyligen. – När våra barn var små…
Livet var enkelt, naivt och utan större ansvar…jösses vad skönt det var!
Vissa dagar kan verkligen önskan om av att få vara barn på nytt infinna sig, jag vill bli omhändertagen och inte ha det stora ANSVARET, det sänker sig som en våt, tung, kall, unken presenning från topp till tå. Det tynger mig och det känns som om huvudet sitter nere vid fotknölarna!
Jag vill känna mig liten, bli kramad, smekt över kinden, tröstad och vaggad till sömns, höra att jag duger, att jag är något bra som har hänt i ditt liv…
Men nu är det Jag som är Urmodern (kanske känslan av att vara det i alla fall) som tar ansvar för de som står närmast och förhoppningsvis kan vara ett stöd eller svara på kluriga och luriga frågor om livet.
Det är lätt att se bilden av en stretande oxe framför sig med sitt ok över nacken som ser tungt och outhärdligt ut…och ändå går det oundvikligt framåt! Det är fenomenalt! Jag älskar livet.
Vilka vägar resan burit in mig på! Till slut med facit i hand ska jag och du summera vilka erfarenheter vi har med oss. All glädje det har skänkt, lärdom som har givits, relationer som skapats, personer som korsat vår väg, svek, sorg, ledsenhet, det har gått i cirklar och upp- och ner, det har varit tungt vemod och melankoli, dysterhet, mörker och så skimrande, glimrande ljus av ren och klar kärlek och alla sköna frigörande skratt, helt underbart och enkelt, förlösande och en förhoppning om att det varar för evigt…
Många pratar om livspusslet, jag har aldrig förstått vad de riktigt menar förrän nu. Livspusslet är inte enbart att hantera saker i vardagslivet utan större än så. Det handlar om att mina handlingar som jag har i dagsläget även kommer att ha betydelse många år framåt. Under resans gång kommer ytterligare bitar att läggas till och förståelsen öka. Varför vissa saker blir som de blir, kanske är det avsaknandet av en viktig bit? Den kommer, fast senare, kanske i medelåldern kan pusslet närma sig mer en bild av en helhet, eller blir den tydligare ännu senare? Det återstår att se!
Mitt handlande har lett mig in på olika saker, har lett till konsekvenser som jag inte anade och förstod tidigare, men som blir tydligare nu när jag lägger ihop alla bitarna många år senare. Jag förstår bättre vad mina val har haft för betydelse, nu när bilden börjar bli tydligare.
Allt sökande och mina handlingar får till slut ett svar och varje bit har betydelse för helheten och vad slutresultatet blir.
Hur fick jag ihop det? Är det någon bit som fortfarande saknas?
Jag lärde mig något otroligt viktigt denna nationaldag!
Att mista någon som står en nära, gör livet ovärderligt, det måste LEVAS för både mig själv och den som inte finns mer!
När man måste välja mellan att nå avgrunden eller uppleva det jag bestämt med den jag älskar. Det är då du avgör din närmaste framtid att förgås eller hitta livsenergin, den brinnande lågan som får dig att ta små steg vidare framåt…
Jag har själv erfarenheten av min mamma och pappas tidiga bortgångar. Jag har låtit mig hämta positiv energi efter deras död och blivit mer kreativ och verksam. Mitt liv är just mitt och ingen annans. Mina val är mina och jag gör det som känns rätt och riktigt just för stunden och på lång sikt. Det är så jag skapar mitt liv och den jag vill vara. Det är så jag pusslar vidare!
Hjärtligt och varmt tack Anna för all din klokskap och att du visat mig vägen in i framtiden…Du visar mig styrkan, kraften, energin och att se ljuset i livet.
Allt handlar om inställning och hur vi bemästrar olika situationer.
Tack för att jag fått uppleva två fantastiska dagar i min ”hemstad” med min älskade familj.
Tusen tack ANNA! Du är en fantastisk person.
Idag och alla andra dagar, hyllar jag Livet!
Jag och Andreas bestämde oss under midsommarhelgen för att åka mot Norge redan på söndagen för att få en extra dag. Vi hade redan bokat in oss i Turtagrö från måndag till torsdag i v. 26. Det blev Gjendesheim för att ta en tur upp över Besseggen (högsta punkten 1743 möh.) till Memurubu och tillbaka. En ansträngande tur på 25 km, men värd varenda millimeter.
