Drottning Kristina

En gåtfull kvinna!

Jag visste jag hade det någonstans. Och visst, städning på vinden gav resultat! Bland gamla färgpryttlar, ytterkrukor, skidor, tennisracket, vandrarkängor, ryggsäckar, inlines, bord och stolar, lampor, skolböcker och anteckningar…jösses vad skönt att röja upp så här i början av semestern! Även roligt att hitta det gamla arbetet om drottning Kristina som jag gjorde på KomVux då jag läste in ämnen för att kunna fortsätta min resa till fysioterapeut.

Lite nostalgisk blir jag då jag bläddrar igenom det jag hittar, men det går lätt över.

Att göra ett arbete och hålla en föreläsning om drottning Kristina kändes självklar på samhällskunskapen. Hon är en drottning jag tycker det är mycket intressant att läsa om utifrån flera perspektiv. En riktigt intellektuell pojkflicka som tog för sig! Inte vanligt för kvinnor under hennes levnadstid minsann.

Här lite ur mitt arbete…Vi tar oss tillbaka några hundra år i tiden.

 

Drottning Kristina 1626-1689, ”Visheten är rikets stöd”

De första åren

Drottningen föds som tredje barnet i familjen, hennes två tidigare syskon dog vid födseln. Hon förväntas bli prins.

Flickor och kvinnor har inte så stort värde vid den här tiden, inte ens om man har kungligt påbrå.

I första anblicken tror alla att Kristina faktiskt är prins, men ryktet är felaktigt. Det blir en stor besvikelse för hennes mor, som sedan fick svårt att komma överens med dottern. Det behöver hon inte heller, eftersom Kristina kommer att uppfostras av sin faster pfalzgrevinnan Katarina.

Kristina är dotter till Gustaf II Adolf och Maria Eleonora av Brandenburg. Hon skiljs från föräldrarna redan vid tre års ålder. Fadern har då anförtrott sin vän, rikskanslern, Axel Oxentierna att stå för Kristinas uppfostran och bildning. Fadern stupar i Lutzen 1632 och Kristina kallas då som sexåring att bestiga Sveriges tron. En förmyndarregering tillsätts tills drottningen fyllt 18 år.

Hon uppfostras som hon vore en prins, hon älskar hästar, jakt och manliga idrotter. Hon bär även pojkaktig klädsel. Kristina ska ha varit mycket lättlärd och hade Johannes Mattiae Gothus som lärare. Vid tjugo årsålder talade och skrev hon latin, franska, tyska och holländska. Senare kom hon även att lära sig grekiska, italienska och spanska. Hon lärde teologi och filosofi. Axel Oxentierna förde in henne i politiken och lärde henne bli regent.

Att få henne att bli en sann ”Lutheran” visade sig vara lättare sagt än gjort!

Hon var ett ”underbarn”, som hade otroligt lätt för att lära, var samtidigt envis, självständig och originell. Hon avskydde kvinnliga göromål och äktenskapet ratade hon. I sin självbiografi skriver hon; ”Jag kallar nunnorna fångar och de gifta för slavar”,  hon skriver vidare; ”Mitt humör är dödlig fiende till detta fruktansvärda ok, vilket jag icke skulle ålägga mig, om jag så bleve världens härskare. Gud har låtit mig födas fri, och jag skulle aldrig kunna gå med på att underordna mig en härskare, eftersom jag är född att befalla, finns det ingen möjlighet för mig att acceptera att lyda eller ålägga mig detta slaveri, som skulle bli det olidligaste av allt som min fantasi över huvud kan föreställa sig”.

Tiden för drottningens övertagande av regeringen präglas av dålig sammanhållning, präster och borgare tyckte inget vidare om adeln. Det var godsavsöndringar och höga skatter. Den kungaförsäkran som drottningen fick avge blev minder bindande än Gustaf II Adolfs. Inte heller bekräftade hon 1634 års regeringsform.

Regenten Kristina

1644 övertar Kristina regeringen i ett lysande ögonblick. Det danska kriget hade tagit ett lyckligt förlopp och från den tyska krigsskådeplatsen kom inte längre budskap om nederlag. Framgångarnas ära föll på henne och om sitt eget inflytande lärde hon sig tidigt att hysa överdrivna föreställningar. En del anser att hon förslösade landets rikedomar på dyra fester, eller också förde hon ut pengar till katoliker på kontinenten.

Mot bönderna var hon hård och hänsynslös. Men bilderna av henne går isär, en del skildrar henne som en god regent. Hon skipade rättvisa, hon lämnade frikostiga gåvobrev på gårdar till de som behövde, fördelade jorden rättvist. Hon var måttfull när det gällde att kommendera fram folk och hästar till sina resor. Politiken intresserade drottningen ända till hennes död. Hon blandade sig ibland i saker som inte angick henne och det medförde att hon fick utstå den ena förödmjukelsen efter den andra. Men politiken hade en mäktig medtävlare i intresset för konst och vetenskap.

Kristina var själv en stor samlare av konstverk, böcker och handskrifter, som skapade ett stort intresse världen över. Hon fick besök av många lärda vida omkring. Flera gånger under sin regeringsperiod funderade hon på att abdikera.

Men männen i hennes liv då?

Det fanns faktiskt några stycken trots hennes motvilja för giftermål. I ungdomsåren hade hon känslor för sin kusin Karl Gustaf. En av de allra ryktbaraste var Magnus Gabriel De la Gardie som hon enligt ryktet var mycket förälskad i, men för att få slut på skvallret påskyndar hon hans giftermål med pfalzgrevinnan Maria Eufrosyne. De la Gardie var den som blev högst avlönad och med tiden en av Sveriges rikaste privatpersoner någonsin.

En liten parentes här…Läckö Slott har ända sedan mina barnsben varit en naturlig plats för sommarbesök, även min dotter är döpt där. Jag har därför hört historien om Magnus Gabriel De la Gardie (som bodde där bla.) och Kristina och verkligen älskar att vara på slottet och känna århundradenas vingslag, det är härligt! Här har jag även möblerat mitt mentala rum…

I slutet av Kristinas regeringstid blev Claes Tott en förklarad gunstling. När hon senare kom till Rom föll hon för kardinal Decio Azzolino, som sägs vara den enda man hon älskat. Hennes livliga natur och brist på urskillning kom henne att begå misstag, vilka hon själv fick lida mest av.

Varför avsäger hon sig kronan?

Spekulationerna är många, kanske var det något av följande:

  • Kristina älskade alla nationer och att få leva för konst och vetenskap ostörd från ledsamma regeringsbestyr var något hon önskade.
  • Giftermålsplanerna, i andras ögon skulle hon fortplanta ätten. Hennes far Gustaf II Adolf hade tänkt en förbindelse mellan dottern och den dåvarande kurprinsen i Brandenburg, kurfursten Fredrik Vilhelm. Men som du vet ogillade hon äktenskapet.
  • Kristinas tycke för kusinen Karl Gustaf (senare Karl X Gustaf) i ungdomsåren hade svalnat. Hon ville inte gifta sig med honom, men däremot se honom som sin efterträdare.
  • Drottningens hälsa hade under övermåttet av studier, regeringsbestyr och nöjen varit vacklande.
  • Kristina hade en praktisk oförmåga på det finansiella området. Hon var av naturen givmild, älskade att med slösande hand strö ut gåvor i form av donationer och förläningar eller åtminstone löften om att det ena eller andra, utan att någonsin kunna bilda sig en klar föreställning om sina verkliga tillgångar.
Hon abdikerar

Den 1 juni 1654, 28 år gammal avsäger hon sig kronan. Karl X Gustaf blir Sveriges kung. Hon förbehöll sig bl.a. full suveränitet för sin person och domsrätt över sitt hovfolk samt befriades frånansvar för den skuld som riket under hennes tid kunde ha råkat. Till underhållsländer bestämdes Norrköpings stad och slott, Ösel, Gotland och Öland, de tyska orterna Poel och Neukloster, Wolgast samt de s.k. taffelgodsen i Pommern. Drottning ägde rätt att tillsätta domare och ämbetsmän, även de kyrkliga och av underhållsländerna uppbära inkomsterna som beräknades till omkring 200 000 riksdaler/år. Vid hennes död skulle länderna återfalla till Sveriges krona.

Vad händer efter tronavsägelsen? 

I manskläder ger hon sig av landsvägen till Antwerpen, efter att hon skickat alla sina tillhörigheter med fartyg. I Bryssel avlägger hon julnatten 1654 i hemlighet sin katolska trosbekännelse. Underhållet  från Sverige fungerar inget vidare och hon är i stort penningbehov. I Innsbruck avlägger hon offentligt sin katolska trosbekännelse hösten 1655, att övergå till katolicismen var det dödsstraff på under den här tidsepoken. Resan genom Italien blev ett oavbrutet triumftåg.

Kristina når Rom i december och antar sitt nya namn, Maria Alexandra (Kristina Alexandra) och slår sig ned i palazzo Fernese. Detta var lugnet före stormen. Hennes fördomsfrihet och frispråkhet stötte de fromma. Man trodde hon var rik och skulle strö guld omkring sig, men hennes ekonomiska bekymmer blev snart känt. Hon bestals och plundrades och det goda förhållandet till påven stördes. Detta var en av orsakerna till att hon började intrigera för att bli drottning i både Polen och Neapel, men det blev hon aldrig.

Ett par gånger återvänder hon till Sverige för att få upprättelse gällande underhållssumman. Istället för de 200 000 riksdaler/år som var bestämt hade hon fått 60 000 per år i 25 år! Nu bestäms att hon får avkastning från hertigdömet i Bremen, 20 000 riksdaler/år och dessutom 12 000 från andra delar av Bremen. Det var sista gången hon vistades i Sverige. Hennes sista tjugo år tillbringade hon i Rom i sitt hem, palazza Riario (numer palazza Corsini). Hon tillbringar mycket tid med kardinal Decio Azzolino.

Kristina följde politiken med intresse, men avhöll sig från försök till aktivt ingripande. Hon hade blivit förödmjukad förr! Hennes högmod, fåfänga och skarpa tunga skaffade henne fiender och hennes sista år kom att störas av en bitter strid med påven Innocentius XI (om den s.k. kvartersfriheten).

De sista levnadsåren 

Kristina spelade en stor roll i Italiens litterära liv.

Hennes bok- och konstsamling hörde till de förnämsta i sitt slag.

Hon instiftade 1674 en ”Kunglig akademi” (Accademia reale). Hon skrev sin självbiografi där hon sammanfattade sin livserfarenhet, reflektioner och sin levnadsvishet i tänkespråkets form. Det blev två samlingar på franska. På ålderns höst blev hon en liten tjock, vårdslös klädd gumma med skäggstrån på hakan. För hennes livliga sinne var ålderdomen en avskräckande börda och hon bar den knappast med värdighet, men oförskräckt som hon alltid varit motsåg hon döden med lugn. Efter en kort tids sjukdom avled hon i april 1689 och begravdes med stor högtidlighet i Peterskyrkan. Till universalarvinge insatte hon Azzolino, men han följde henne i graven samma år.

Mycket har skrivits och spekulerats om denna intressanta kvinna!

Drottning Kristinas kön har diskuterats. Många tror hon var androgyn, alltså dubbelkönad. Som jag nämnde inledningsvis, utropades hon till prins då hon för först gången såg dagens ljus! Kristinas egen syn på kvinnor och äktenskap. Hon uppfostrades som en prins skulle ha gjort, blev pojkaktig, gick i alltför rejäla skor, man tyckte hon pratade med för mörk röst för att vara kvinna! Hon har till och med grävts upp från sin grav för att hennes könstillhörighet skulle kontrolleras.

Hon var biologiskt en kvinna, men själsligt kanske något annat?

Hon blev inte en stor drottning, hon blev snillrik och excentrisk, men inte så lycklig kvinna. Beundrad och begabbad, men som i alla fall njöt av tillfredställelsen att fylla världen med sitt rykte och som gjort det även efter sin död.

Själv ser jag drottning Kristina som en modig, viljestark och självständig kvinna som banat väg till vår moderna tid. Hennes dilemman, med dåtidens syn på kvinnan finns även idag kvar på flera ställen i världen medans vårt eget samhälle eftersträvar och verkar för jämställdhet mellan könen. Att hon var bildad och intresserad av politik, litteratur, vetenskap, religion och konst, dessutom drottning för respekt med sig. Hon var stark och verkade i en mycket mansdominerad värld. Lätt att beundra detta mod och beslutsamhet. Det blir ingen djupare analys vid det här tillfället.

Jag är glad över att tider förändras och utvecklas i positiv riktning!

 

 

 

 

 

 

Kommentera