Ibland kan ett uppfriskande TV program om Döden verkligen lyfta tankebanorna!

Detta inlägg skriver jag med inspiration från Tv programmet KOBRA 170523 del 10 av 10. ”Det sista avskedet”. Där satt jag i soffan och zappade runt bland kanalerna när något plötsligt fångade mitt intresse, som många gånger förr!

Det handlade om döden, ett ämne som inte alltid lyfts och som det pratas alldeles för lite om i min mening. Just det där att våga prata om den som en del av allt annat i livet, det är värdefullt och berikande. Jag tycker också att det är viktigt att få ta del av mina nära och käras innersta tankar kring just det här ämnet. Givetvis pratar jag gärna med vänner och arbetskollegor om det också under någon fikarast då vi lyfter LIVSviktiga ämnen och delar med oss av erfarenheter och tankar. Jag har all respekt för dem som vill ”tala tyst” om döden och som inte vill delta i sådana samtalsämnen, men för mig är det berikande!

När jag hörde Margareta Magnusson prata om att ”Döstäda”, då kände jag att det stämde in på mina egna tankar på något sätt. Samtalet fångade mig därför.

Hon har skrivit boken;

”Döstädning : Ingen sorglig historia” 

– En bok om att skapa ordning i livet och rensa bort skräpet för de efterlevande!

Att gå igenom sina ägodelar innan den egna bortgången tycker jag låter som en oerhört god idé. Det här är ett ämne som ibland skrämmer, ja, nästan livet ur mig! Men jag pratar gärna om den, för det är verkligen något som vi säkert vet, att vi någon gång kommer att ta avsked från livet.

Livet är ändligt…

Är det eller kan det vara oförskämt att lämna kvar alla sina ”livssparade” saker till sina efterlevande? Ska de behöva röja upp efter Mig och rota runt och slänga mina saker, som kanske bara varit betydelsefulla för mig medans jag levde. Intressanta tankar tycker jag.

Jag har själv erfarenhet av att få ta avsked då döden gjort sitt antågande. Har sett livet både släckas hastigt, som att blåsa ut lågan på ljuset, men även sakta ebba ut som att svepas med nordanvinden till en helt ny plats. Jag är lika förundrad varje gång.

Livet ska göras meningsfullt när det pågår

Jag har lagt en hel del tid på att rensa och röja upp, fått ta hand om och tagit vara på, sålt och slängt massor av saker efter bland annat min mamma, pappa och andra närstående. Visst har jag tyckt att det varit värdefullt att ta del av många saker jag funnit, känt och klämt på, men annat hade jag också lika gärna kunnat vara utan. Det finns mycket glädje och svärta i det jag fått ta hand om. Vad kan vara värt något för ”De Mina”?

Värdet kan ju vara ”pengamässigt” eller ha ett affektionsvärde

Det sistnämnda kanske jag måste prata om medans jag lever med min livskamrat, mina barn och närstående. Är det något som mina barn vill ha som minne efter mig? Och vad är det i så fall? Visst kan det finnas ekonomiskt värdefulla föremål, riktiga dyrgripar, konst, min bostad, sommarstuga, bil, båt eller annat som de gärna skulle vilja ha…ja, om jag nu har det förstås! Eller kanske de rent av vill ha en sparad dagbok eller en diktsamling, eller bara en bild eller tavla som ger positiva minnen? Det är något jag ska prata med dem om!

Den här boken ”Döstädning” måste jag läsa! Kanske något för Dig också?