Vi måste våga prat om Allt

Tid för reflektion i ”sjuksängen”.

Tack svärmor för en uppfriskande bok! Vad bra att jag fick tid att läsa den nu när jag legat nedbäddad och varit sjuk några dagar.

Men det finns ju inte något ont som har nåt gott med sig har jag hört!

Den där känslan av likgiltighet har smugit sig på här i mitt utplanade sängläge, så det var dags att ta sig an något som lyfter sinnet till ljusare nivåer och det har den här boken hjälpt mig med. Tänk vad öppenhjärtliga vissa personer är och vågar dela med sig av sitt innersta och dessutom få mig att reflektera över de existentiella frågorna som tas upp. Författaren av den här boken, Cecilia Gustavsson har verkligen vågat ställa frågor som går till djupet med existentiella livsfrågor. Allvar, humor, självreflektion, det gick inte undgå att dra på ”smilbanden” åt deltagarnas resonemang.

Livet är verkligen ett Livs-Förändrande-Äventyr!

Det är berikande att få ta del av andras tankar, erfarenheter och beteenden och själv få reflektera över mina egna. Det är lärande och ger perspektiv på livet.

Livet är Ändligt vilket ger mig drivkraft att försöka göra varje dag meningsfull.

Men jag citerar Bette Davis 

Att åldras är inget för veklingar” 

 

Kan varmt rekommendera ta del av den här boken!

 

Kommentera

Att prova något nytt, Novellskrivande!

Tänk vad vissa saker kan kittla inspirationsnerven!

Det var en tid sedan jag fick en oanad drivkraft då jag läste en rubrik på sociala medier. Hm, jag är inte den personen som letar mig fram och söker inspiration på just den platsen vanligtvis. Men, jag är inte sämre än att då och då kunna kika in på Facebook. Jag måste ju hänga med min samtid.

Jag tänker ofta på pappa som introducerade mobilen för mina barn, Jalle & Lisen, då de var alldeles för unga tyckte jag! Själv lärde han sig aldrig sms:a, men kunde läsa ett sms som tur var. Han lärde mig att det är inte nödvändigt att följa med den ”stora massan” på allting, att inte vara ”lättköpt” och att det är bra att ta del av det man själv känner är viktigt och inte låta andra styra. Han var klok min pappa!

Att sålla i alla budskap, framtagen teknik och reklam kan kosta både tid och kraft vilket också kräver att jag själv har kunskap!

Nu var det en tävling som triggade igång mig för skrivande. Jag har aldrig skrivit en fiktiv novell, men det lockade verkligen fram min lust. Fick gnugga de små grå för att komma på ett ämne som skulle ha titeln ”Nära Ögat”. Till slut kom jag på att jag som farmor skulle kunna skriva om ett uteäventyr tillsammans med mitt första barnbarn. Det blev en mix av mina egna upplevelser genom åren.

Jag är amatör inom området, men som sagt triggade det igång skrivarlusten. Jag har alltid varit motiverad till tävling, men hatar (är ett mycket starkt ord) verkligen att förlora.

Att bli bedömd eller slagen av andra känns som ett grymt nederlag. Men som tur är kan jag själv välja att tro på min egna förmåga och fortsätta gå helt min egen väg!

Jag har döpt om min novell och med den vill jag hylla att jag har privilegiet att vara farmor. Orkar du läsa, så kommer den i sin helhet här.

 

 Första tältäventyret

De orange- och silverfärgade tältpinnarna ligger utspridda på det daggvåta gräset och tältet har vecklats ut för att sättas upp bakom den brunfärgade sommarstugan med blå fönsterfoder.

Det ska bli din första natt i tält.

Vi blickar upp mot skyn och ser höga tall- och grantoppar, en liten ekorre klättrar ivrig upp i ett av träden. En myggsvärm drar förbi.  Det börjar skymma och långt där borta skymtar havet som krusar sig lätt, terrängen är kuperad och i kohagen går kvigorna, betar och idisslar.

Omgivningen är idyllisk och rogivande.

Kvällsdoften letar sig in i näsborrarna med en mild doft av kaprifol och fuktigt gräs. Det är skönt att med bara fötter känna den kalla marken mot huden.

Tältduken luktar unket och ovädrat, men ger en känsla av välbefinnande och inombords väcks lugnet.

Vi drar upp blixtlåset på absiden och kikar in i vår ombonade sovalkov. Våra liggunderlag är på plats och sovsäcken är utrullad. Kudde klarar vi oss utan, vi rullar ihop en fleecetröja som funkar bra.

Här ska bara du och farmor sova i natt.

Spänningen och det kommande äventyret i tält känns i luften. Iklädda underställ kryper vi ner i sovsäcken och drar igen dragkedjan.

Mysigt!

Vi vänder våra huvuden mot varandra och våra bruna och blåa ögon möts. Vi lyssnar till ljudet utanför. Det susar i träden, det börjar blåsa lite, det drar i tältduken.

Farmor, kan du några sagor?

Hm, jag vet inte om farmor är så bra på sagor, men jag kan berätta om ett spännande äventyr som några vänner fick vara med om bland bergen.

Det kanske är lite läskigt förstås?!

Berätta, berätta!

Det var tre ”bästa” vänner som hade bestämt sig för att försöka ta sig upp på ett högt, högt berg och de tältade precis som vi gör nu.

Det var mycket stenigt där de skulle slå upp sitt tält. Det var knöligt och hårt under ryggen där de låg och väntade på att få gå mot toppen. Runt omkring tältade många andra och de lagade mat, pratade och skrattade högt. Det var inte lätt för dem att somna minsann!

Tur vi ligger här och har det gott du och jag.

Klockan hade passerat ett på natten då de kikar ut genom tältöppningen och ser ljussken runt omkring bland bergen. Vad kan det vara, undrar de?

Vännerna går ut för att se efter vad det kan vara för något och samtidigt går de på toaletten. Det är grynigt i luften och dålig sikt. Börjar regna så smått när de kommit tillbaka till tältet. De tar ändå på sig alla kläder som de ska vandra i, hjälm, pannlampa, kängor, klättersele, ja allt är på. Men då, bryter åskan lös och det är ett kraftigt dånande ljud bland bergen och blixtarna lyser upp hela himlen. Det var det som orsakade ljusskenet de sett tidigare!

Alla tre skyndar sig in i tältet igen och lägger sig med alla kläderna på för att vänta och se om vädret kanske bättrar sig. Hjälm och kängor i tältet?!

De blir lite rädda och ängsliga, för det är otäckt när vädret är ”dåligt” i fjällen och bland bergen.

Vännerna ligger även och tänker på lavinen de såg rasa ner för en bergssida och det stora stenarna som föll i närheten igår.

Är det farligt med ”dåligt” väder farmor?

Jo, det kan det allt vara! Naturens krafter är oerhört mäktiga och de måste vi ha respekt för, vi människor.

Till fjälls och bland bergen vill man helst ha god sikt för att se var man går. Det är viktigt att kunna läsa och se kartan också.  Att ta med sig extra kläder är bra, om vädret växlar, det kan t.ex. bli både kallt och blåsigt. Det är viktigt att förbereda sig och ha kännedom om det man ska göra helt enkelt.

Fortsätt berätta nu farmor.

Vännerna tror att deras äventyr är över och att de måste vända tillbaka hemåt och planera för en ny resa en annan gång.

Men det som är bra med fjällvädret är att det kan skifta fort!

Efter en timmas väntan i tältet kikar de ut från tältöppningen och då är det stjärnklart! Karlavagnen, ett mönster av starkt lysande stjärnor som ingår i stjärnbilden ”Stora Björnen” finns precis ovanför deras huvuden.

De blir så glada att de nästan studsar upp från liggunderlaget, de trängs och snubblar ut från tältet.

Farmor, kan vi se några stjärnor nu? Vi tittar ut och riktar blicken mot himlavalvet. Det är molnigt, men en och annan stjärna kan vi se bortom molnen. Vi vrider våra huvuden och letar i universums rum. Och där, där, ser du, fyra plus tre stjärnor?

Vi ser Karlavagnen och mitt hjärta blir varmt, ja, nästan glödhett av glädje. Jag blir rörd till tårar av barnbarnets iver och nyfikenhet.

I ljusskenet från pannlamporna börjar vännernas klättring upp mot den höga bergstoppen. Det är mörkt, men månen och stjärnorna lyser upp deras väg. Nästan hör man dem säga;

– Bara följ bergsryggen och gå ”rakt på” så kommer allt gå bra!

Sakta, sakta går de, för på hög höjd bankar hjärtat fortare för att musklerna ska få syre och orka jobba.

Efter att ha klättrat uppför en brant bergsvägg kommer de till en glaciär, ett stort, stort snö– och isområde.

Här måste de sätta på stegjärn på sina kängor för att få bra grepp när de går i snön, de knyter in sig med rep för att kunna rädda varandra om någon skulle falla i en spricka t.ex. eller ramla där det är mycket brant.

Det här är något man måste lära sig innan man ska ut på sådana äventyr!

Det är kallt och har snöat, så vännerna huttrar lite och tänker att de borde tagit på sig lite mera. Solen går snart upp, men det dröjer lite än. De håller igång kroppen, går sakta och rör på fingrar och tår för att hålla sig varma.

De tar sig igenom ett fantastiskt snölandskap med djupa sprickor, grottor och fina formationer.

Solen går upp bland bergen och färgar snön eldfärgad, orange. Runt omkring ses snöklädda bergstoppar som bildar fantastiska mönster. Långt, långt där nere vaknar en by till liv.

Deras tankar är positiva och pushar dem framåt och uppåt. De känner sig tacksamma över att få göra det här äventyret tillsammans och de tänker på sina familjer där hemma.

De går länge, länge och träffar på några andra som också är på väg mot toppen.

Nu blir berget bara brantare och brantare, smalare och smalare!

Plötsligt händer det som inte får hända! En person som går en bit framför vännerna tappar fotfästet och ramlar handlöst utför berget och de ser honom försvinna bakom krönet.

Han har gått helt ensam, så han har ingen som kan hjälpa honom.

Var tog han vägen?

De hör någon som högt skriker, HJÄLP, HJÄLP!

Vännerna ser honom när det kommer fram till stället där han föll. Han hänger sig krampaktigt fast med sin isyxa och har sparkat in stegjärnen i snön. Hans kropp darrar av köld och rädsla.

Under honom är det flera hundra meter ned till marken, eller rentav tusentals! Han måste hålla sig fast allt han kan.

Under fallet har han skadat sitt högra ben, det blöder och det är en stor reva i byxbenet.

De tre får kontakt med honom och pratar lugnande till honom och säger att han ska följa instruktionerna som ges.

Efter många försök klarar de tre säkrade vännerna att dra upp honom med hjälp av deras rep.

Puh, det var nära ögat, det kunde ha gått riktigt, riktigt illa!

Killen hade inte haft orken att hänga kvar så länge till och hans skadade ben gör mycket ont. De pratar med honom, lägger tryckförband på hans ben och klär på honom mera kläder för att han ska kunna hålla sig varm. De ringer och kallar dit fjällräddningen.

Solen stiger på himlen och värmer deras frusna kroppar. Vännerna kan äntligen pusta ut när de ser helikoptern lyfta. De vet att killen kommer att klara sig bra. Han är i säkerhet nu och kommer att få vård på lasarettet.

De funderar en kort stund på om de ska vända tillbaka nedåt, men toppen är nära nu.

De beslutar att fortsätta sin färd, MOT TOPPEN!

Känslan av ren urkraft gör sig till känna hos alla tre och den sista etappen mot toppen upplever de helt magisk och oslagbar.

Vännerna når bergets högsta punkt, de jublar och skriker ut sin glädje. VI KLARADE DET, skriker de tillsammans! Utsikten kan de inte beskriva med ord. Inte ett moln på himlen, sikten är den bästa möjliga och de ser hur långt som helst!

De är överens om att det här är det bästa äventyret någonsin och de kommer alltid känna glädje tillsammans när de tänker tillbaka och pratar om det. Även lite pirr i magen skulle jag tro.

Sover du?

Din hand vilar mot min och vi somnar till ljudet av vinden i trädkronorna och ett rogivande duggregn mot tältduken.

Vårt äventyr har bara börjat.

 

 

 

Kommentera

Vägen är allt, Målet är en extra bonus!

Från tanke till handling!

Det är häftigt när det sker en explosion i huvudet som ger drivkraft, lust och vilja!

När en tanke börjar gro, som sedan växer och växer…Det går fort, lika fort som träden just nu grönskar och vitsipporna blommar.

Jag anser mig vara planerat impulsiv, ja, vad det nu kan vara?

För mig går det ofta snabbt mellan tanke och handling, sådan är jag! Särskilt när det är något jag gärna vill uppleva, uppnå eller upptäcka.

Det känns verkligen härligt att få målfokus och planera vägen dit.

Förberedelse alltså! Det behövs för sommarens vecka i Chamonix.

Mycket ska fixas och formen ska slipas. I huvudet finns checklistan som efter hand ska bockas av;

  • Resesällskapet fastställt.
  • Boende i Chamonix, avbockad.
  • Vilken rutt vi ska ta upp till toppen av Mont Blanc, klart!
  • Praktiska detaljer kollas upp, boende på berget, packning, kläder, utrustning, andras erfarenheter…
  • Karta, böcker och lite annat är beställt.
  • Träningen påbörjad, fysiskt och mentalt…
  • Informationsinhämtningen har tagit fart!

Givetvis får den här listan (en detaljerad) även skrivas ner, allt kan jag inte ha i huvudet, där är det trångt nog!

Det är fantastiskt hur hjärnan programmeras, tankar kommer och går under dagens vakna minuter och leder in på sommaräventyret.

I dag blev det träningstur på Kullaberg (igen) för de förträffliga möjligheterna detta ställe ger.

Tankarna ska vara positiva oavsett vad som händer under förberedelsetiden. Fokus på det jag kan påverka! Väder och vind och andra saker jag själv inte styr över får lämnas åt sidan. Skador får läka och nya tag får tas…

 

Jag ser mig själv på Europas (borträknat Kaukasus) högsta topp 4810 möh.

 

En fot framför den andra. Steg för steg, stora eller små spelar mindre roll då alla leder mot mitt Mål. Upplevelsen vill jag dela med Andreas & Thomas. Delad glädje är inte bara dubbel glädje, den varar även för evigt!

 

Andreas övar på Kullaberg

 

Kommentera

Prestation och Att prestera

Prestation, ett för mig positivt och utvecklande ord!

Vet inte riktigt vad det var som förde in mig på tankar om ordet prestation denna soliga lördagmorgon. Kanske för att jag har semesterplaner och där har uppstått en härlig tanke om att bestiga Mont Blanc och få vistas någon vecka i Chamonix. Detta innebär att jag måste ha färdigheter för ändamålet vilket kräver mer än att befinna sig och njuta av den storslagna naturupplevelsen. Det kommer att ställas krav på mig i form av förberedelser. Tanken är att gå utan guide, klara bestigningen på egen hand och få uppleva äventyret tillsammans med Andreas och bror Thomas.

Klingar fantastiskt och nervkittlande i mina öron!

Vad innebär egentligen prestation eller att prestera och måste det, som jag upplever det, oftast framstå som något negativt och kravfyllt?

Jag funderar över synonymer till ordet prestation och att prestera som kan vara;
insats, bedrift, gott arbete, åstadkomma eller utföra något. Men även kraftprov eller bragd.

I allt jag gör för att uppnå mina uppsatta Mål och för min egen Utveckling kommer jag behöva prestera.

Att se det ur ett mer negativt perspektiv är väl då prestationskraven som ställs utifrån mig själv eller från min omgivning som t.ex. kraven från min arbetsgivare inte ger mig en hälsosam utveckling. Presterar jag något utifrån mina egna önskningar eller andras? Det tål att tänkas på.

Prestation = Tävling ?
Prestation behöver inte vara lika med Tävling, för då kommer det innebära något helt annat. Detta är något tävlingsinriktade idrottare vet. Prestera bra eller utmärkt, vad kan det innebära för gemene man?
Vilka krav ställer jag på mig själv? Vilka krav ställer min omgivning på mig?

Här kommer hanterbarheten in vilket leder in på KASAM (A. Antonovski), känslan av sammanhang. Min känsla av begriplighet, hanterbarhet och själva kärnan, meningsfullheten.

Är min insats eller det jag ska utföra värt mödan?

För min del krävs det en personlig insats i det allra mesta jag ska utföra vilket innebär att min egen prestation alltid är närvarande. Sen som sagt finns det andra som vill ha en motprestation som exempelvis; arbetsgivaren, läraren,  partnern, hyresvärden, banken, familjen o.s.v.

Vad vill jag nu ha sagt med det här lite luddiga resonemanget, jo kanske att;

  • Sätt Dina egna Mål, låten vägen bli en fantastisk upplevelse!
  • Sätt Dina egna krav på en hanterbar och hälsosam nivå och låt ingen annan sätta högre krav på Dig än vad du i nuläget klarar av!

 

Men för Din personliga utveckling kommer det att behöva en insats från dig själv för att lyckas med det du förutsätter dig och för att Du ska nå just Dina Livsmål!

 

 

När jag kom på den här tanken i morse var jag tvungen att kika i bokhyllan om där fanns nåt intressant. Det gjorde det! Blicken föll på en bok som stått där länge nu, men den är fortfarande aktuell.

Nu blir det ett mentalt träningspass i rörelse och utomhus för min del!
Kommentera

Fantastisk måndagskväll

Säkrad eller ”löpa linan ut”?!

Östra leden till sydtoppen, Kebnekaise

Kändes som första vårkvällen, vindstilla, fågelsång och ett spegelblankt hav! Verkligen njutbart.

Promenad och samtal med dottern. Reflektion över hur vi tar våra steg  här i livet. Utmaningarna, att kunna fortsätta framåt, släppa taget och att våga.

Jag brukar inte tycka om att prata i metaforer eller liknelser men idag infann sig en tydlig bild då vi pratade om att ”klippa navelsträngen”, att stå på egna ben som vuxen.

Blev mycket tydligt då Lisen pratade om att eventuellt flytta mer än ett stenkast från vårt hem, kanske skulle det ta 12-13 minuter gångtid istället!

Första steget var att flytta två trappor upp i samma hus, steg nummer två tar henne ett par hundra meter bort och successivt tas stegen och säkringen/tryggheten släpps ytterligare

…som att bergsklättra toppsäkrad!

Någon annan säkrar mig och håller repet spänt för att jag inte ska falla för hårt och långt om jag skulle tappa greppet helt. Det får mig att känna trygghet!

Klättring på Kullaberg

Min sele sitter tryggt på plats och den som säkrar mig är välgrundad och fast på marken. För att jag ska ta mig uppåt och framåt måste repet löpa och bli längre för att till slut inte behövas mera när målet är nått.

Därför måste personen som säkrar mig varsamt släppa efter och ge mig mer utrymme för att jag själv ska kunna ta mig vidare, framåt…

Den här bilden ska jag minnas för det är så jag kan uppleva och känna det, ibland har det verkligen varit gott att sitta tryggt och säkert förankrad. Men inte allt för länge, efterhand är det dags att slacka repet för att  kunna ta sig vidare på livsresan.

Men jag har även stått där uppe på bergets topp då jag har känt att jag klättrat tillräckligt för att tycka att det börjar bli trist, tråkigt och längtan efter något nytt tar vid och nya mål ska uppnås.

Då har jag tagit steget och kastat mig utför utan några säkerhetslinor…

som håller mig tillbaka eller säkrar upp, utan då är det enbart att lita till känslan av att göra det enda rätta för att komma vidare och få nya upplevelser, erfarenheter, utmaningar, utrymme, frihet, kunskap och

…att få känna glädje och livslust!

 

Kullaberg, en fantastisk dag!

 

 

Stranden i Ängelholm

”Jag njuter av stunden och är alls inte bunden.
I
nga säkringar eller rep, det gäller att finna sina knep.
Att på livsresan tänka att jag själv klarar det mesta,
så att jag alla livets erfarenheter kan bemästra”

 

 

 

 

Kommentera

Coaching- Mental Träning- Positiv Psykologi

 

Hur når Du Livsframgång?

Nu sitter jag här igen, med en intressant bok som jag gärna delar med mig av. Den får mig att reflektera och just nu över orden Kunskap och Kompetens.

”Kunskap kan definieras som det mätbara resultatet av svaret på utvalda frågor och uppgifter…

medan kompetens kan definieras som det sätt på vilket en person handskas med och hanterar en livssituation.”

I den Integrerade Mentala Träningen enl. Uneståhl använder mig sig av PÖTT-principen (Praktik, Övning, Tillämpning och Träning) för att omvandla kunskap till just kompetens.

 

Det här en positiv bok med personligt utvecklingsfokus, det gillar jag!

 

Det finns flertalet utvecklingsmodeller som används, här några exempel;

  • Den mentala ”LivsLäro-modellen”
  • F-Modellen, en livsmodell där F:en står för; Förflutna, Framtiden och Flyt (Nu).
  • K- modellen, den är fortfarande den dominerande förändringsstrategin i vårt  samhälle. Ve och fasa säger jag då och förstår också varför mycket är som det är! Där K står för Klagan, Klander och Kritik. ”En kritiker är en man utan ben, som visar andra hur man ska springa”. Klingar inte särskilt framgångsrikt och optimistiskt i mina öron.
  • Utvecklingsmodellen, den här modellen ser livet som en vandring/resa. Rörelsen sker i riktning mot framtiden, det som är kärnan i livet. Man kan vara glad och nöjd över nuläget men ändå drivas av lusten till en ännu bättre framtid… ännu flera modeller presenteras i boken. Men det här är ett litet axplock.

Det här är en bok som jag själv har svårt att slita mig ifrån, dessutom är den lättläst! Det går att lägga mycket tid på reflektion och eftertanke. Här får vi ta del av flera användbara verktyg som kan användas i det professionella samtalet med andra eller i sitt egna inre samtal samt hur vi kan träna upp den mentala förmågan.

Mitt synsätt när det gäller hälsa är salutogent vilket innebär att jag ser hälsa som en helhet där det fysiska, psykiska, sociala, existentiella och biologiska räknas in. Det är fullt fokus på friskfaktorer, det som bidrar till välmående.

Att ha Livskompetens är en kraftfull friskfaktor!

I livet kommer vi alla att stöta på saker som kan kännas tunga och svåra att ta sig igenom och vi måste lära oss bemästra dessa situationer. Den här boken visar vägen till livskompetens. Självledarskap och personlig utveckling är av stor betydelse. Detta är träningsbart och det är toppen!

Fastnade för de här kloka orden från en okänd författare.

 

Lyssna

När jag ber Dig lyssna på mig och Du börjar ge mig råd

så har Du inte gjort det jag bad Dig om.

När jag ber Dig lyssna på mig och Du börjar berätta för mig varför jag inte borde känna så

trampar Du på mina känslor.

När jag ber Dig lyssna på mig och Du 

känner Du måste göra något för att lösa mina problem

har Du svikit mig, hur konstigt det än kan verka.

Lyssna. Allt jag bad Dig om var att Du lyssnar,

inte prata eller gör. Bara hör på mig.

Och jag klarar mig själv. Jag är inte hjälplös.

Kanske modfälld och bristfällig, men inte hjälplös.

När Du gör något för mig, som jag kan och behöver göra själv, så bidrar Du till min ångest och svaghet.

Men när Du accepterar att jag känner vad jag känner, oavsett hur irrationellt det är, så kan jag sluta försöka övertyga Dig och kan börja arbetet med att förstå vad som ligger bakom denna känsla.

Och när det är klart, är svaren uppenbara och jag behöver inte längre några råd.

Kommentera

Mental Träning

Att skapa den Jag vill vara och bli. Att bemästra livets ljusa och mörka stunder.

Tränar du och i så fall vad tränar du och vad är syftet med just Din träning? Hur gör du för att hitta din lust och drivkraft, vad vill du med Ditt liv, har du uppsatta mål och vem vill Du vara?

Ja, om du frågar mig så har jag under mina år ständigt fått nya lärdomar och insikter om mig själv. Jag är uppvuxen med att vara fysiskt aktiv i olika former. Har väl i stort sett sedan barnsben tränat något som gett mig god kondition, styrka, rörlighet och stabilitet.

Men jag har också funderat över och kartlagt vad jag vill med mitt liv och vilken människa jag vill vara. Det här har jag inte gjort regelbundet, mer när jag kört fast och inte vet hur jag ska ta mig vidare.

Ibland känns det som både kropp och själ är i en bubbla och rörelsen är tuggummilik, jag är fast utan att vilja det!

Vill du öppna upp ditt mentala rum och få tankarna så där krispigt fräscha och flöda välfungerande?

Då rekommenderar jag med det varmaste att ta till dig det som står i boken och häftet ovan. Jobba med dig själv med hjälp av verktygen som finns i ”Huvudrätt” och häftet ”Mental inställning och styrka” (Stig Wiklund) som det här inlägget handlar om.

Här ges viktiga, lättanvända verktyg för att träna mentalt och utveckla sig själv. Det är en arbetsbok som ger dig de bästa förutsättningarna att få mental styrka, drivkraft, hitta tankeflödet, utveckla potential och kunna leda sig själv.

Självledarskap, klingar härligt i mina öron!

För vem, om inte Jag själv är den som ska ta mig genom livsresan? Jag är den som har bästa kunskapen om vad jag själv vill och önskar med livet…det kan inte vara någon annan. Men ibland hade jag nästan önskat att någon annan hittade vägen åt mig, särskilt när jag inte vet vilken riktning jag ska ta eller vilka mål jag ska sätta.

Det är då en sådan här bok är ”Guld värd”. Här finns konkreta verktyg att jobba med. Visst är det inte alltid enkelt när man ska tänka till själv i olika frågeställningar, men det är det som är utmaningen och det som blir betydelsefullt i utvecklingen.

Jag måste tänka själv för att komma vidare.

Lars-Eric Uneståhl, en ”guru” för mig i dessa sammanhang, då det gäller Mental Träning. När jag läste Friskvård i början av 1990 var det denne man vi ofta pratade om och gjorde övningar med i form av Muskulär avslappning, Målbildsträning och Visualisering. Jag är verkligen glad över att min lärare (Anna) var så klok och vis när det gällde att förstå vikten av mental träning och att jag fick ta del av kunskapen.

Träna 15 minuter i 150 dagar. Vilken kunskap ger det Dig? Känn och upplev!

 

”Det gäller att stärka det goda så att det dåliga inte får plats”

Mats Börjesson

”Jag är en ny människa var morgon jag stiger upp”

Kay Pollak

 

Rekommenderar varmt denna bok + häftet och önskar Dig trevlig läsning.

 

 

 

Kommentera

Döden, Döden…

Ibland kan ett uppfriskande TV program om Döden verkligen lyfta tankebanorna!

Detta inlägg skriver jag med inspiration från Tv programmet KOBRA 170523 del 10 av 10. ”Det sista avskedet”. Där satt jag i soffan och zappade runt bland kanalerna när något plötsligt fångade mitt intresse, som många gånger förr!

Det handlade om döden, ett ämne som inte alltid lyfts och som det pratas alldeles för lite om i min mening. Just det där att våga prata om den som en del av allt annat i livet, det är värdefullt och berikande. Jag tycker också att det är viktigt att få ta del av mina nära och käras innersta tankar kring just det här ämnet. Givetvis pratar jag gärna med vänner och arbetskollegor om det också under någon fikarast då vi lyfter LIVSviktiga ämnen och delar med oss av erfarenheter och tankar. Jag har all respekt för dem som vill ”tala tyst” om döden och som inte vill delta i sådana samtalsämnen, men för mig är det berikande!

När jag hörde Margareta Magnusson prata om att ”Döstäda”, då kände jag att det stämde in på mina egna tankar på något sätt. Samtalet fångade mig därför.

Hon har skrivit boken;

”Döstädning : Ingen sorglig historia 

– En bok om att skapa ordning i livet och rensa bort skräpet för de efterlevande!

Att gå igenom sina ägodelar innan den egna bortgången tycker jag låter som en oerhört god idé. Det här är ett ämne som ibland skrämmer, ja, nästan livet ur mig! Men jag pratar gärna om den, för det är verkligen något som vi säkert vet, att vi någon gång kommer att ta avsked från livet.

Livet är ändligt…

Är det eller kan det vara oförskämt att lämna kvar alla sina ”livssparade” saker till sina efterlevande? Ska de behöva röja upp efter Mig och rota runt och slänga mina saker, som kanske bara varit betydelsefulla för mig medans jag levde. Intressanta tankar tycker jag.

Jag har själv erfarenhet av att få ta avsked då döden gjort sitt antågande. Har sett livet både släckas hastigt, som att blåsa ut lågan på ljuset, men även sakta ebba ut som att svepas med nordanvinden till en helt ny plats. Jag är lika förundrad varje gång.

Livet ska göras meningsfullt när det pågår

Jag har lagt en hel del tid på att rensa och röja upp, fått ta hand om och tagit vara på, sålt och slängt massor av saker efter bland annat min mamma, pappa och andra närstående. Visst har jag tyckt att det varit värdefullt att ta del av många saker jag funnit, känt och klämt på, men annat hade jag också lika gärna kunnat vara utan. Det finns mycket glädje och svärta i det jag fått ta hand om. Vad kan vara värt något för ”De Mina”?

Värdet kan ju vara ”pengamässigt” eller ha ett affektionsvärde

Det sistnämnda kanske jag måste prata om medans jag lever med min livskamrat, mina barn och närstående. Är det något som mina barn vill ha som minne efter mig? Och vad är det i så fall? Visst kan det finnas ekonomiskt värdefulla föremål, riktiga dyrgripar, konst, min bostad, sommarstuga, bil, båt eller annat som de gärna skulle vilja ha…ja, om jag nu har det förstås! Eller kanske de rent av vill ha en sparad dagbok eller en diktsamling, eller bara en bild eller tavla som ger positiva minnen? Det är något jag ska prata med dem om!

 

Den här boken ”Döstädning” måste jag läsa! Kanske något för Dig också?

 

 

Kommentera