Jag har aldrig haft några riktiga idoler, men det finns många personer jag ser upp till!

Jag var en pojkflicka i min uppväxt och kanske är det fortfarande. Jag har i stort sett alltid umgåtts med killar och det har jag tyckt om. Det har känts enkelt och naturligt på något vis. Det har alltid varit kul att idrotta tillsammans med dem och det blev bara så att jag mätte mig med deras prestationer. Därför har det också varit lättare med manliga förebilder för mig. Kanske också för att jag växte upp då Ingmar Stenmark och Björn Borg var ikoner och jag följde deras karriärer. När vi spelade fotboll efter skolan skulle man naturligtvis kalla sig efter någon stjärna och på den tiden var Pelé och Johan Cruijff några av världens största fotbollsspelare, men jag kommer ihåg att jag skulle vara Gunnar Gren. Vem är han tänker jag idag?! Fick googla på honom och då förstår jag varför jag skulle vara honom. Han spelade ju i IFK Göteborg som var mitt favoritlag. Det var tur att Pia Sundhage dök upp i fotbollsvärlden!

Jag har fått fundera en stund över vilka mina kvinnliga förebilder är, har varit och varför? Som jag nämnt tidigare här på bloggen har jag i min barndom omgetts av starka kvinnor, som visat styrka på olika sätt, främst genom deras personligheter och egenskaper och inte genom fysiska prestationer.

Det är när jag är ute i skogen mina kreativa tankar kommer och idag när jag och Andreas gick en längre sträcka pratade vi just om förebilder. Ibland behöver man hjälp på traven för att komma vidare i sin tanke.

Jag har alltid haft idrottsintresse och har provat på olika sporter genom åren. Det är lätt att de kvinnor som kommer upp i mitt huvud på något sätt förknippas med just sport. Några förebilder har blivit Magdalena Forsberg, Pernilla Wiberg, Marit Björgen, och Sanna Kallur som har personligheter och egenskaper jag beundrar. De är oerhört viljestarka och driftiga, ödmjuka, starka (fysiskt och mentalt) och jordnära. De ger inte upp i första taget. De är även alla vinnare! Inte för att jag känner dessa personer på något sätt men utifrån det de utstrålar och det de bevisat, står de för detta hos mig.

Jag kommer ihåg att jag såg upp till en kroppsbyggare under min tonårstid, Isberg vet jag att hon hette i efternamn hon blev svensk mästare i sin sport och jag skrev till henne och fick ett träningsprogram. Det var jag stolt och glad över kommer jag ihåg. Idag är Eva Röse mer av min kroppsliga förebild, hon är dessutom en mycket begåvad och vacker skådespelerska. Men givetvis skulle jag vilja ha den fysiska och mentala kapaciteten som finns hos elitidrottare som Marit Björgen, men jag kan ana vad det kostar i träningstimmar att nå dit. Det är verkligen inte alla som har det drivet, motivationen och pannbenet!

När det gäller min passion för berg så har det varit manliga förebilder som Göran Kropp och Jon Krakauer och deras böcker om Mount Everest som gett mig inspiration och på senare tid blev det Renata Chlumska och Anneli Pompe som även de gjort och planerar äventyr som är helt unika och beundransvärda.

Drottning Kristina är också en person som har fångat mitt intresse vid flera tillfällen. Jag skrev uppsats om henne i skolan och höll föredrag kommer jag ihåg. Hennes kvinnliga kön har ifrågasatts, de var många som kallade henne androgyn? Kan det ha varit för att hon var intellektuell, begåvad, kunde rida och jaga som en karl? En kvinna ovanlig för sin tid, men en förebild som självständig och oberoende kvinna.

Några namn till dök upp i mitt huvud, Astrid Lindgren och Mona Sahlin. Astrid som på ett tydligt sätt har kunnat spegla samhället och familjestrukturer i sina barnböcker, plockat fram styrkor och förmågor hos sina sagofigurer. Mona Sahlin som trots motgångar ändå stått stark och kommit tillbaka och hennes engagemang i samhällsfrågor imponerar på mig, kanske för att hon står för det goda på något vis? Nu är jag inte idealist på något sätt då det gäller politik, är nog mer liberal…

Måste även nämna Marie Fredriksson, Åsa Linderborg (boken ”Mig äger ingen”) och Barbara Wood (”Gudarnas dotter”, ”Grön stad i solen”). Dessa tre har påverkat mig med sina texter. Marie F i musiken och hennes kämparglöd efter sin sjukdom, Åsa L som beskrivit sin barndom med sin alkoholiserade far och Barbara W i böcker om kvinnans inträde i läkekonsten och förhållandena för kvinnor i Afrika.

Det finns många många fina kvinnliga förebilder och det gläder mig att jag tänkte på dem idag.

Eftersom jag beundrar viljestyrka, positivt förhållningssätt och drivkraft hos människor, framför att vara ett offer för omständigheterna måste jag ju använda mig av några sanningens ord från TV serien Sally:

”Det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke”

 

…och att vakna upp varje morgon och ha inställningen

”Ännu en dag i PARADISET!”