Några av de närmaste kvinnorna som påverkat mig från barn till vuxen
Mamma Solveig: 1945 – 2004.
Min mamma var händig, kreativ och karriärist. Hon kunde sy, sticka, brodera, plantera blommor och växter. Hon tapetserade, målade om, byggde och renoverade hus, klädde om möbler, ja hon kunde det mesta! Var mycket duktig på det hon tog sig an. Läste in kurser på universitetet för att klara avancemang inom arbetslivet, blev så klart chef då hon ville göra karriär i yrkeslivet. Kunde verkligen ekonomi. Hade önskat att det låg i generna, men ack nej! Jag upplevde att hon brydde sig om andra och tog ofta parti för de som var mest utsatta. Hon vågade säga ifrån och var driftig, alltså en person som fick mycket gjort och såg till att det hände saker och ting. Hon gav stöd då problemen ibland hopade sig. Jag beundrar verkligen hennes driftighet och att hon kunde arbeta med händerna, mamma var mycket praktiskt lagd. Inte direkt en förmåga som jag själv har naturligt eller som jag övat upp.
Mamma hade humor, kanske lite torr, men jag såg henne skratta. Hade bestämda åsikter och ”skinn på näsan”. Hon var den där ”duktiga flickan” som kämpade för att nå sina högt uppsatta mål och få bekräftelse för det. Tyvärr blev hennes liv till slut destruktivt och hon gick bort månaden innan hon skulle fylla 59 år. Mer om hennes liv kanske jag berättar om vid annat tillfälle. Just nu vill jag minnas och presentera hennes allra bästa sidor.
Mormor Siv: -2001. Mormor var modern, frisksportare skulle jag nog vilja säga. Hon kändes ungdomlig, var yrkesverksam inom bankvärden och kunde stå på egna ben. Skiljde sig och köpte egen villa. Skaffade en ”vän” att ha social samvaro med och som delade hennes intressen. Hon stannade inte kvar i ett destruktivt förhållande utan gick sin egen väg. Beundransvärt tycker jag.
Farmor Lisa: 1922 – 2007. Min helt underbara farmor, som brydde sig om, var social, tog verkligen hand om familjen och gav oss av sin tid. Hon var nyfiken på ett positivt sätt. Farmor var varmhjärtad och god! Det var hon som ordnade alla goda middagar, på jul, på söndagar och på sommarlovet. Tänk att få pannkakor till frukost, kräm till efterrätt och allt annat gott hon kunde laga till. Hon kunde konsten att roa barn med kortspel, Fia med knuff och annat, hon var klurig och hade många roliga uttryck som jag fortfarande kan höra ibland, ”jaggen också”, ”sicket ett”! Hon var bra på att skämma bort mig, fick alltid en peng eller något annat jag önskade mig, men framförallt visade hon sin kärlek och fick mig att känna mig värdefull!
Tant Linnea: 1905 – 2003. Linnea är inte släkt med mig och familjen men min pappa och hans familj bodde i Linneas föräldrars hus när han växte upp. Linnea tog sedan över huset efter föräldrarnas bortgång. Min pappa var som en son i deras hem. Pappa kom även att hjälpa Linnea under i stort sett hela hennes liv. Linnea levde hela sitt liv ensam i sitt stora hus. Hon hade bestämda åsikter, släppte inte in vem som helst innanför tröskeln, hon var tvungen att kunna lita på folk. Hon hade sitt intresse i kyrkan och där fick hon social samvaro. Linnea står för godhet och tradition. Hon var noga med att alltid köpa samma julklappar, det var marsipangris, Alladin chokladask och en peng varje jul så länge jag kan minnas. Vi bjöds på kaffe klockan 11 varje julafton. Var mycket noga då hon bakade, alla kakor var precis lika i formen och alla var perfekta. Och inte tala om köttbullarna, stora och runda som golfbollar, ja nästan som tennisbollar, kommer ihåg att jag alltid bara orkade äta en! Det måste ha tagit tid, men den gav hon säkert baket och matlagningen också.
Hon brydde sig om oss och intresserade sig över vad som hände i mitt och min brors liv. Höll sig uppdaterad med vad som hände i världen, lyssnade för det mesta på radio och läste tidningen. Jag beundrar hennes mod att bo ensam i huset under alla år, att kunna fixa allting själv och bara be om hjälp då behovet fanns. Hon var traditionsbunden och ruckade inte på sina principer. Jag är glad över att hon fick somna in hemma i sin egen säng 98 år gammal och att min pappa hunnit säga farväl.
Britta:1918 -1993. Mina barns farmor. En kvinna med sting skulle jag vilja säga. Stark, tålmodig och omtänksam! Hon fick mig i stort sett sluta att stryka all min tvätt, hon tyckte inte det var ett kvinnogöra. Hon var rolig för hon kunde själv tänka sig att mangla all MIN tvätt istället! Det var viktigt att bryta alla tråkiga ”måsten”, det som inte behövde prioriteras så högt skulle jag inte lägga energi på. Britta var oerhört hjälpsam. Hon sade vad hon tyckte men alltid med glimten i ögat. Hon är också en av kvinnorna jag beundrar för att ha orkat hålla fast ett äktenskap tillsammans med en man som periodvis inte var nykter och i dessa fall också kunde vara frånvarande. Hon bar alltid huvudet högt och lät sig inte nedslås. Hon hade pliriga bruna ögon, ett värmande leende och en varm famn. Britta fick mig att känna mig betydelsefull och hon var bra på att ”backa upp” då livet inte alltid kändes på topp. Hon var oerhört bra på att ”göra gott” för andra.
Lisen: född 1991. Min underbara dotter som sprudlar av liv och energi. Hon är varm, omtänksam, viljestark och rättfram!
Nu är detta en sida om ”fantastiska kvinnor”, men givetvis har hela min familj, min livskamrat Andreas, min son Jalle och Lisen allra störst betydelse i mitt liv. Deras stöd och uppmuntran är oerhört betydelsefullt i allt jag tar mig för. Dessutom har jag en bror och brorsdotter som betyder mycket för mig.