Vasaloppet och härliga dagar i Sälen

Hurra till Lisen & Hasse som utfört en Klassiker!

Måndagen den 23 mars stod de där på startlinjen till Vasaloppet med minst sagt fjärilar i magen. Dagen innan var det mycket sökande på skidteknik, hur man åker utför, hur man ramlar på ett snyggt och säkert sätt och mycket andra tips från skidkunniga. Vad bra att det finns så mycket film och information att söka fram på ett lätt sätt! Kanske är det bra om man gör det lite tidigare än dagen innan ha ha.

Det är det där med förberedelse inför att nå ett uppsatt mål. Ibland går det inte att förbereda sig tillräckligt mycket på grund av olika anledningar. Att bo i Skåne är en utmaning då det gäller att få träning på snö, men som tur är finns det stakmaskin på gymmet och rullskidor är ett bra alternativ. En weekend på snö och i skidspåret är toppen att få till. Sjukdom, virus som inte vill släppa och som återkommer så fort träningen kommer igång och då intensiteten ökas. Men när lusten, viljan och drivkraften finns sitter inte kapaciteten enbart i kroppen utan i tankarna och psyket. Den mentala biten har en oerhört stor betydelse (ja, i det mesta vi människor ska klara av och ta oss igenom)!

Att tro på den egna förmågan, ha tilltro till sig själv, att se sig själv lyckas är framgångsfaktorer. Tvivel och känslan av att kroppen inte är i bästa formen kan infinna sig dagarna innan tävling eller när själva loppet ska köras, men det släpper då startskottet har gått och kroppen får jobba och frigöra härliga endorfiner som ger en kick i ”rätt” och positiv riktning.

Att få stå bredvid och vara supporter är upplevelserikt, roligt och framkallar många känslor. Ett lyckorus/upprymdhet kan infinna sig, liksom tårar av glädje och stolthet.

Dagarna innan då Tjejvasan startade var spåren minst sagt blöta efter allt töväder och regnande. Men det frös på och snön de preparerat med gjorde spåren finfina till måndagen. Jag och Andreas fick njuta hela dagen av solsken och god stämning mellan Sälen och Mora.

Matilda, min barndomsväns (Kia) dotter kom och gjorde oss sällskap vilket gjorde eftermiddagen och målgången till något alldeles extra. Matilda som själv åker mycket skidor visste många bra platser utmed skidspåret där vi kunde stanna med bilen och hoppa ur och Heja på.

Vid målgång fick Matilda vara kranskulla och var ute och mötte upp Lisen och Hasse med var sin krans med tillhörande Dalahäst.

Vilken prestation! Kan själv känna glädjeruset inombords vid målgången och som stolt mor väller det upp känslor i bröstet och tårarna är svåra att blinka bort.

Varmt och Hjärtligt Grattis till er båda!

Det blev några fantastiska och aktiva dagar i Sälen. Sol, bra med snö och minusgrader. Kunde inte bli bättre! Längdskidåkning, äta våffla vid fäbod och att prova snöskovandring var helt enastående. Att i orörd terräng komma upp på kalfjället var en helt sagolik upplevelse, som en helt ny värld.

 

 

 

Tusen Tack för dessa dagar tillsammans med Er!
Ser redan fram emot nästa Äventyr.

 

 

Kommentera

Jul- och ett Gott Nytt 2020!

 

Upptäckter, reflektion, framtidsfundering och fortsatt utveckling!

Då har julen passerat och ett alldeles nytt år står för dörren, spännande, eller i alla fall intressant vad jag kommer att göra av det!

Min vilja ska återigen leda till handling.

Men vad vill jag då?! Det gäller att tränga in i hjärnans vindlingar och ofantliga bibliotek och leta i hyllorna på alla nivåer för att finna det som ger lust och motivation. Jag får söka inspiration på många olika ställen så klart.

Jag backar tillbaka till mysiga, intensiva juldagar med värme och samvaro. Thomas (min bror) tog med gamla fotoalbum. Jag önskade nämligen gamla svart-vita bilder på släkten för att kunna göra något minnesvärt på väggarna här hemma.

Det väcker både positiva och vemodiga känslor att titta tillbaka på livet! Många säger att de inte ångrar något i sitt liv och skulle de leva om det skulle det se likadant ut, men jag är inte beredd att hålla med. Jag hade nog velat förändra vissa delar, men jag blickar sällan tillbaka utan driver mig själv framåt.

Det är intressant att se min egen utveckling, vem jag är nu och vem jag var för 25 år sedan. Detta ständiga skapandet som förmodligen kräver en livstid. Livserfarenheter ger färdigheter och vetskap. Spekulationer, tro och tyckande blir mindre med mer kunskap och det är svårare att att inte ha faktaunderlag då ämnen ska diskuteras och resoneras kring. Komplext är vad det är, men för mig är det viktigt att följa den riktning jag anser vara bäst för mig själv och som är gynnsam även för andra.

Det viktiga är att veta vem jag själv vill vara och vad mitt liv ska innehålla för att skapa de allra bästa av dagar!

Har tidigare skrivit om vår inre- och yttre värld (170409). Funderar kring fenomenet och tänker att mitt inre liv finns enbart hos mig vilket är unikt, men det ska också fungera i den yttre världen där vi alla människor lever. Men emellanåt känns det något tungt då jag tänker tanken att alla samhällen som skapats, allt som upptäckts, forskas på, byggs och utvecklas kommer från andras tankar och idéer. Jag kan också vända på det och få en känsla av optimism då även jag kan så små frön hos min omgivning som kanske kommer att generera ett storslagna saker någon gång i framtiden, vem vet! Det ger mig kraft, glädje och lusten att dela med mig av det just jag kan.

Jag är en del av mänskligheten och verkar för att mitt inre liv, mina tankar och idéer ska förverkligas och sätta positiva avtryck för nuvarande och kommande generationer!

Kanske blir det någon gång ett paradigmskifte i vårt samhälle gällande synen på hälsa exempelvis. Jag vill ha en positiv framtoning, där hälsa ses utifrån ett humanistiskt helhetsperspektiv med friskfaktorer i centrum. Alltså inte enbart utgå från faktorer som skapar sjukdom vilket känns för dystert och negativt för mig.

Fram för strategisk Hälsopromotion! 

Detta är en av alla tankar som ofta dyker upp och som jag inte kan släppa taget om. Får fortsätta kampen mot ett hälsofrämjande samhälle helt enkelt.

 

2019, ett händelserikt och roligt år att blicka tillbaka på

Massor av upplevelser och aktiviteter!

Gran Canaria firades födelsedagen i januari, en perfekt vecka där Lisen och Phille stod för världens överraskning på Sturup. Vi fick en surfupplevelse utöver det vanliga!

Weekend i Göteborg med teater.

30- års kalas x 3 (Jalle, Jasmine och Phille).

Ombyggnad i fritidshuset. Utedass och förråd, blev ny lillstuga med tre sovplatser.

Weekend i Hestra/Isaberg.

Härliga sommardagar i Ängelholm, Mölle/Kullaberg, Norge (Turtagrö, Spiterstulen), Zermatt, Chamonix.

Midsommar på Landet.

Svenska Klassikern.

Cykelweekend på Österlen.

Fjällweekend med kollegor i Funäsdalen/Messlingen.

Hugo hälsas välkommen 190924.

Båstad Hiking Festival och mycket anat har fått upplevas under året. Ett axplock som jag minns med glädje och som gör sinnet ljust.

 

 

 

 

 

Kommentera

Lidingöloppet

Supporter på en Svensk Klassiker

Det är roligt att få följa Lisens väg för att genomföra klassikern. Vätternrundan rullade verkligen på, minst sagt! Bara ett leende var enda gång vi såg Lisen med kompisen Hasse. Vansbro simningen utfördes med bravur och så kom Lidingöloppet.

De tog sig backe upp och backe ner och bara glada miner trots många kilometer i benen! Mycket väl genomfört lopp och jätte kul att få vara med och heja på.

Upp för backen heja på, upp för backen heja på, upp för backen heja på…

 

Ser nu fram emot en tur till fjällen i februari för att följa Vasaloppet!

 

 

Kommentera

Funäsdalen, Messlingen och Helags

Septemberweekend med kollegor

Tänk vad man kan hinna mycket på en långhelg! Onsdag efter jobbet tar vi bilen tillsammans jag och tre kollegor för att ta oss till första övernattningen i Kristevik (fritidshuset) för att sedan dagen där på åka vidare till Messlingen och bo över i Anna-Kajsas fina 1900-tals stuga. Vi körde via Norge och det gick finfint med god stämning i bilen. Väl framme tar vi en promenad i omgivningarna, en skön kväll och att få andas fjäll luft väcker en oerhört skön känsla inombords.

På fredags morgonen tar vi bilen till Ljungdalen för att påbörja vår vandring till Helags fjällstation. Vädret är härlig, men det skiftar snabbt i fjällvärlden! Efter en stunds vandrande blev blåsten ihärdig och det började regna det övergick så småningom till snö. Men det är det som är tjusningen att ta sig vidare  trots yttre omständigheter och jag gillar när det ”biter i”. Vi visste att vi skulle bo inomhus, så vi kunde torka och komma in i värmen, gott!

Oavsett väderlek blir jag GLAD av (bergs)vandring.

Det blev en eftermiddagstur upp mot berget, bastu och en trerätters middag som verkligen var njutbar och mysfaktorn var hög!

Vår plan för lördagen var att bestiga Helags, men det satte vindar med stormstyrka och snö stopp för. Med glada miner gick vi tillbaka till bilen för att åka tillbaka till stugan och ta oss ut på en fjälltur som Anna-Kajsa visade i omgivningarna, jätte vackert!

 

Många skratt, givande och berikande samtal på kvällarna och härliga utedagar gav energi!

 

Söndagen ägnade vi åt via ferrata i Funäsdalen, en riktig höjdare och utmaning som gav nervkittling i magen, Vi avslutade med våffla i toppstugan, den satt fint efter vår upplevelse.

 

 

Måndag blev det sträckkörning till Skåne, si sådär 94 mil, men det gick finfint!

 

Hjärtligt Tack till Anna-Kajsa, Marika och Gordana som jag fick dela denna fjällupplevelse med.

 

 

 

Kommentera

En TOPPEN- sommar!

Sommarens höjdpunkter!

Vilken fantastisk, upplevelserik och härlig sommar och semester det blev. Att få umgås med min innersta, käraste, varmaste krets och uppleva/upptäcka nya och bekanta miljöer gör mig lycklig! Har lärt mig med tid att det gör gott att summera det jag upplever. Det väcker en skön känsla, sinnet blir ljust och lätt när jag kan blicka tillbaka och minnas allt fantastiskt jag får uppleva. Att inte bara vara här- och nuvarande utan även vara dåvarande och framtidsvarande ger mig energi.

Tidaholm VÄTTERNRUNDAN Midsommar Norge Vansbro Poolparty/30-års fest

Zermatt Chamonix Kristevik/Sommarstugan ÖsterlenSimrishamn/Kivik

 

 

 

 

 

Kommentera

Vad påverkar vad?

Nya erfarenheter och tid för reflektion.
Ett forskningsprojekt kanske?!

Som alltid efter vistelse i fjäll/alp- och bergsmiljö ställer jag mig frågan,

– Vad är det som gör att jag mår så bra?

Har jag tidigare haft smärta i ländryggen med nervpåverkan i benet/benen, knäledssmärta och svettningar på grund av min ålder (54 år och tränar regelbundet ska nämnas), så minsann försvinner dessa symtom efter dagar av vandring upp- och nedför (toppbestigningar), långa och fysiskt krävande vandringar på 5-8 timmar och med storslagen natur runt omkring!

Hade gärna gjort ett forskningsprojekt kring ämnet, men det kan vara svårt att begränsa det.

För jag tror det kan vara helheten som gör det!

Men att få röra på sig i timmatal med fantastiska vyer gör något med samspelet i kroppen, hormoner, sener/ligament, muskler, leder, inre organ, tankar mm får fart och jobbar på som bara den. Givetvis spelar även väderleken in, sol bakom moln och ”lagom” varmt, säg 18-24 grader gör att just jag mår som allra bäst! Det är sådana dagar som jag eftersträvar, att uppleva den härliga känslan i kroppen och positiva, kreativa tankegångar.

Känslan av att vara lätt i benen och tom i magen är obeskrivligt skön!

Inte helt lätt att säga vilken parameter som är mest avgörande, måste kanske nämna att vandringarna ofta är på  höjder 1500-3500 möh (upp mot dryga 4000 möh). Att höjd påverkar flera fysiologiska funktioner i kroppen är jag medveten om och dessa känner jag också av på höjd, vissa symtom är något påtagligare än andra som t.ex. huvudvärk och att matlusten minskar.

I början av en fjäll/alpvistelse brukar jag drömma oroligt och helt makalöst konstigt emellanåt, detta avtar med tid, men jag kan vara pigg nattetid och på morgonen, känner påtagligt av den biologiska klockan som efter en aktiv dag i ljuset vill att jag lägger mig då mörkret omfamnar.

Det där att vakna tidigt, äta en lång, god frukost och samtidigt planera dagens rutt är min ultimata frihetskänsla. Sen att börja gå, förbereda kroppen för dagens etapp, tiden kommer att försvinna, den gör sig bara påmind första timmen, sen planar den ut och jag är ett med omgivningen, min livskamrat och mig själv.

Tankarna som i ett första skede kan spela mig ett spratt och vara mörka, vemodiga, ge mig oro och ängslankänsla övergår sakta men säkert till optimism och framtidstro! Min familj är mitt allt och de är alltid med mig i tankarna var jag än befinner mig vilket gör mig trygg, även om det jag fysiskt utsätter mig för kan kännas magpirrande emellanåt.

Vad är det nu som påverkar vad? Varför mår jag som allra bäst i den här typen av sammanhang och varför försvinner smärta som tidigare fanns? Är det t.ex. bra att gå kuperat då man har ländryggssmärta, det blir ett annat rörelsemoment vid upp- och nedförsgång, spelar hastigheten, terrängen och hur länge jag håller på någon roll? Har kroppsbyggnad betydelse, eller var tyngdpunkten hamnar?

Svettningarna då? Har läst att viss forskning visar att högre intensitet i träningen (gärna tyngre styrketräning och aerobic) kan vara gynnsamt, hm, ja det kan absolut stämma i det här sammanhanget, vid uppförsgång kan jag få upp pulsen ordentligt och muskulaturen i ben- och säte får jobba på, nerför excentriskt, vilket jag själv tycker påverkar även knäleden i positiv riktning. Jag använder alltid stavar på bergsvandring och bär ofta en lättare ryggsäck (ca 6-8 kg uppskattningsvis).

Det är sådana här tankar som far runt i huvudet på mig i detta nu. Sen var det det här med lätta ben och tom mage. Det är lätt att gå ned ett par kilo vid den här typen av aktivitet, men kanske inte så konstigt då energibalansen är svårare att hålla då matintaget blir mindre och den dagliga aktiviteten är större än vanligt vilket gör att det förmodligen blir ett energiunderskott (tror jag utan att veta!). Jag tycker jag är hyfsat kostmedveten och följer vetenskapen i ämnet, men är en livsnjutare, så jag utesluter inte all mat som kan tyckas ”onyttig” i dagsläget. Att hitta den där ”lagom” nivån känns rätt för mig. Tror inte på för mycket eller för lite av något för den delen! Men vad som är vad kan vara högst individuellt. Det som är mycket för dig, kan vara lite i mina ögon (eller tvärtom)!

I alla fall ger en tom mage och lätta ben en riktigt go kroppslig känsla och givetvis även mentalt genom att både trivas i kroppen och känna styrkan och kraften som finns där!

Jag ska nämna att under sådana här dagar/veckor av vandring tar jag sällan del av vad som händer runt om i världen, försöker begränsa/minimera det mediala flödet.

Hjärnan får vila med den spontana uppmärksamheten istället för riktad. Samtliga sinnen; syn, hörsel, lukt, smak, känsel och balans- och kroppssinnet stimuleras vilket är avstressande, stärkande och energigivande.

Det här funderar jag kring och kanske tar jag mig an att fråga någon kunnig person som kanske förstår sig på den här helheten eller vem vet, jag kanske själv tar mig an att titta/forska på något av fenomenen tillsammans med Andreas…men det får väl ligga och gro en tid!

Jag är oerhört nöjd med att ha klarat av mitt semestermål, att bestiga tio bergstoppar över 2000 möh!

Och att nå sina egna uppsatta mål gör ”MåBra”– känslan ännu starkare och att vistas i den här typen av miljö och att ständigt vara i rörelse ger livet fler dimensioner. Längtar redan ut igen…

Dessa bergstoppar fick besök av mig och Andreas under juni-juli i år:

Galdhöpiggen 2469 möh x 2
Dyrhaugstind 2147 möh
Västra austabotntind 2100 möh
Kyrkja 2032 möh
Unterrothorn 3104 möh
Oberrothorn 3414 möh (Frihetens väg)
Wisshorn 2936 möh
Breithorn 4165 möh
Le Brévent 2525 möh

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera

Kvinnor som bryter ny mark

“Vi finns här för att slå hål på fördomarna”

Blev verkligen glad och varm inombords när Lisen sms:ade denna annons för HEDIN BIL i HD (Helsingborgs Dagblad). Säger bara, ÄNTLIGEN! Gott att kvinnor som bryter ny mark uppskattas och lyfts fram!

Läs hela annonsen nedan.

”Drömmen om att jobba inom bilbranschen fick Lisen Lundberg och Emma Nilsson att lämna vårdyrket. Idag jobbar de på Hedin Bil där de tillsammans med sina andra kvinnliga kollegor förändrar bilden av att du måste vara man för att jobba med bilar.

Emma Nilsson arbetar som reservdelsförsäljare på Hedin Bil i Helsingborg och Lisen Lundberg som bilförsäljare i företagets butik i Ängelholm. Båda började sina yrkesliv som undersköterskor, men intresset för bilar ledde till att de bytte yrkesbana.

– Jag har ingen utbildning inom bilar utan är självlärd. Efter att ha arbetat som akutundersköterska under några år ledde mitt intresse för bilar och motorer till att jag började jobba med reservdelar på en verkstad. När jag ville utvecklas vidare sökte jag mig till Hedin Bil efter att ha hört mycket gott om företaget från en kompis som arbetade här, förklarar Emma.

– Eftersom jobbet som bilförsäljare är väldigt eftertraktat fick jag kämpa ett tag för att komma in i branschen. Jag arbetade bland annat som säljare inom dagligvaruhandeln innan den här chansen på Hedin Bil dök upp. Det var verkligen en dröm som gick i uppfyllelse, tillägger Lisen.

En bransch i utveckling

Både Emma och Lisen pratar om sin arbetsplats med entusiasm i rösten och berättar om en bransch i konstant utveckling. Något som innebär att det alltid finns nya saker att lära sig.

– Med all ny teknik som kommer behöver man hela tiden uppdatera sina kunskaper om bilens olika delar för att hänga med, vilket är väldigt stimulerande och roligt, säger Emma.

– Jag gillar att rollen som bilförsäljare blir allt mer digital. Det öppnar upp för nya spännande arbetssätt och gör att man får tänka nytt kring hur man kommunicerar med kunderna, inflikar Lisen”.

Bästa Tjejerna! 

 

 

Kommentera

Till Alla Fantastiska Kvinnor

En hyllning till alla kvinnor i världen!

Slog upp Nordvästra Skånes Tidningar (NST) i morse, som vanligt till frukost. Det var ett tydligt tema, KVINNOR.

Flera intervjuer med kvinnor som berättade om sitt liv, hur de ser på sin tillvaro och samhället de lever i. Jämförelser, jämlikhet, skillnader mellan olika kulturer, länder och religion. Det ger mig alltid en tankeställare. Jag ser och känner mycket drivkraft från kvinnor runt omkring mig och öppenheten i samtalen. Jag upplever verkligen styrkan som finns bland flickor/tjejer/kvinnor/gummor & tanter!

Bäst att stå på sig, annars gör någon annan det!

En mentalitet som andas mod, framtidstro och ”jag tar ingen skit” längre anda.

Sätt GULDkant på den här dagen och gör den till något alldeles extra!

Det är DU själv som vet vad som är bäst för dig och du kan utvecklas, stärkas och åstadkomma det du vill. Låt tiden vara din vän.

Tänk positivt om dig själv, sträck på dig och var stolt över den du är!

Kommentera

Rättigheter-Skyldigheter och Gott-Ont

Ibland funderar jag och lurar på vad som egentligen rör sig i mitt huvud!

Just nu är det vad bilden försöker visa, människans konst att balansera de lite större frågorna. Att kunna se konsekvenser av det egna handlandet, det är minsann inte alltid så enkelt!

De mänskliga rättigheterna bygger på en övertygelse om att alla människor är födda fria med lika värde och det gäller för alla människor, över hela världen. Olika aktörer som, regeringar, organisationer och det civila samhället jobbar tillsammans för att motverka kränkningar och för att skydda utsatta människor. De verkar t.ex. för att avskaffa extrem fattigdom, minska ojämlikhet och orättvisa, samt lösa klimatkrisen fram tills år 2030. Det finns 17 globala mål som tagits fram för hållbar utveckling. FN är den största internationella aktören som jobbar med just mänskliga rättigheter.

Det är verkligen läsvärt att ta del av de mänskliga rättigheterna och de 17 globala målen. Viktig kunskap att förstå vilket arbete som görs inom olika områden.

Vad har vi människor för skyldigheter då? Visst vi har lagar och regler som tagits fram för att efterföljas. Det ställs krav på oss i det samhälle vi  lever i och är en del av. På arbetsplatsen har vi också skyldigheter, som att följa de lagar och riktlinjer som är framtagna. I familjelivet och partnerskapet har vi också lagar och juridiska aspekter som spelar in.

Att vara en god människa och medmänniska vad innebär då det?

Hur vi beter oss mot varandra har verkligen betydelse. Visst beteende bör uppmuntras annat inte. Hur vill du vara som människa och vad innebär det egentligen att vara en individ i det stora hela? Vem är du eller vill vara i den här världen? Vad verkar du för?

Själv tror jag på vänlighet, kunskap, hjälpsamhet, att visa respekt, det egna ansvaret, humor och nyfikenhet.

Jag kan också bli irriterad på min omgivning då jag inte uppskattar andras beteenden, jag kan rent av bli förbannad på egoism, individer som inte kan anpassa sig, regelöverskridare, elakheter, maktmissbruk och personer som enbart ställer krav på omgivningen utan att själva bidra med något, girighet och avundsjuka (kanske de två dödssynderna jag tycker sämst om!) mm. Låter som jag har en sinneslåg dag med orättvisa tankar om mina medmänniskor, men så är det inte! Tid för reflektion bara och det är inte dumt.

Jag slutar aldrig att förundras över mänskliga beteenden, även mina egna!

När gör jag egentligen en god gärning då? Det är lurigt att veta tycker jag, för det är inte alltid den goda gärningen verkligen blir god i slutändan! Det var det där med konsekvenstänkande och att kunna se helheten. I första anblicken kanske jag tror att jag gör något gott, men så visade det sig från en annan sida. Jag har egentligen många exempel att ge här. Blev rejält lurad av en transperson en gång, inget ont om transvestiter, men han var inte god i sin gärning och ville ”komma ut” på ett felaktigt och olagligt sätt, men det är en historia i sig. Han blev anmäld för stöld bland annat. Jag glömmer honom inte så länge jag kommer att minnas, kanske inte mina dåvarande kollegor heller!

Men eftersom tiggeri är ”på tapeten” så är det något jag funderar över. Jag tror eller är övertygad om att det går att hjälpa dessa människor på annat sätt än att ge en slant utanför t.ex. mataffären.

Jag vill aldrig känna mig lurad och jag vill bidra till ett gott ändamål.

Jag ger inte pengar till tiggare då jag inte vet vad det är för en individ jag har framför mig. Vem är den här personen och vad går mina pengar till? Jag vill inte uppmuntra individer som har beteenden som inte är önskvärda i mina ögon. Våld och maktmissbruk, kränkningar av olika slag och nedsättande syn på kvinnor är något som jag ogillar starkt och som jag anser inte får förekomma. Jag är medveten om den utsatthet som finns, men har även en annan bild och erfarenhet av hur verkligheten kan se ut och förhålla sig. Jag är inte en kall och hård person, utan värnar om andras livskvalitet, välbefinnande och levnadsvillkor.

Det är inte alltid det är som vi tror att det är! 

Jag vill vara en god, medveten medmänniska som fattar beslut som är gynnsamt för varje individ och som skapar tilltro för mig som person. Tillit är något som det är brist på i vårt samhället och det är något som vi måste få tillbaka och värna om. Det skapar hälsosamt och socialt samhällsklimat tror jag. Lite reflektion och ställningstagande, att skriva är ett sätt att få en bild över de tankar som rör sig där uppe i mitt ”hjärnkontor”.

 

Kanske tänker jag på det här ämne just nu när julen närmar sig med stormsteg då vi ska umgås, visa varandra kärlek och värme och förhoppningsvis göra en och annan god gärning!

 

Kommentera