Ni är värda all beundran
Sommaren i sin vackra skepnad omsluter mig med välbehag, morgondagg i gräset, frukost utomhus, bredvid sitter familjen, aktivitet, sol och moln, sill och grill, tårta, jordgubbar, flaggan vajar i svag vind…
Att nå toppen av ett berg, en tydlig symbol för framgång och förverkligande av människors drömmar och mål. Det är lätt att ha drömmar, svårigheten är att ta stegen för att närma sig och förverkliga målet drömmen handlar om.
Hur gör du för att uppnå och förverkliga dina drömmar och tycker du det är lätt att sätta mål? Eller väljer du att inga mål ha alls. Det finns så mycket att utveckla och upptäcka hos sig själv! Jag blir aldrig färdig med detta skapandeprojekt.
Det är jag glad för. Det finns så mycket som inspirerar mig. Jag är en person som gillar att läsa om hur jag som individ kan jobba med mig själv på det psykologiska/mentala planet för att förstå och kunna möta mig själv bättre.
Ny bok landade i brevlådan häromdagen. Ännu en bok som Stefan Ekberg från förlaget EGO skrivit. Gillar personer som är smått provocerande i det skrivna ordet, det gör att jag taggar till och vill fortsätta ta del av det som beskrivs. Bokens titel får mig att falla in i djupare tankebanor,
LÄR KÄNNA DIG SJÄLV heter den, med 756 frågor som avslöjar vem du är- egentligen.
Efter att ha gjort det, tänker jag, måste jag ju kunna ge en grundlig sammanfattning om vem jag är idag, den jag vill vara och den jag så småningom kommer att bli!
Känns verkligen som en personligt utvecklande resa att kunna besvara samtliga frågor, kommer även få fart på de ivriga, eller kanske något slöa hjärncellerna i mitt åldrande huvud.
Visst kan jag tro att jag vet vem jag är efter 53 år, men jag tror nog något lurar runt knuten. Bara att börja nysta i sitt innersta!
Det blir sommarens arbetsbok, för det just vad det är en bok att skriva i och frågorna ska besvaras från mitt innersta, sanna JAG. Vi får se vem som kommer ut där på andra sidan eller möter mig runt knuten, kanske en bättre kopia av mig själv?
OK, här är några exempel på frågor som ställs i boken:
1: Vad är det absolut bästa med dig? Vad älskar du mest hos dig själv?
61: Är du mer orolig över att göra saker rätt än att göra rätt saker?
147: Vad önskar du att folk visste om dig?
268: Vilket är det bästa sättet en människa kan använda sin tid på?
460: Finns det något du borde tänka mer på i dina olika roller i livet?
493: Sätter du upp mål och önskar dig saker? Om inte, varför?
Det här blir spännande!
Kan varmt rekommendera den här boken. Jag hoppas skrivandet både leder till att utveckla mig och att jag kan formulera tydliga och meningsfulla mål för mina drömmar!
Jag vill hylla mina trevliga och idérika arbetskollegor. Härligt att få ta till vara på en solig sommarkväll tillsammans. Jag är tacksam för att Anna-Kajsa tog initiativet och drog ihop ett gäng från jobbet för att vandra, bada och fika på Kullaberg. Det blev en helt fantastisk kväll som varade till solen sakta sänktes i horisonten.
Tusen tack Marika, Jenny, Anette, Mia och Anna-Kajsa för glada skratt och ”happinings” längs vägen!
Att återförenas med en älskad barndomsvän är känslosamt och helt underbart denna nationaldag i Tidaholm.
– Jag kommer ihåg din lurviga tröja! – Vi hade ett band som hette ”Six rockers”.
– Jag var mesig och inte cool, – Vi lekte röda-vita rosen. – Vi kastade runt våra bröder. – Jag kommer ihåg ditt bröllop, tittade på ett foto nyligen. – När våra barn var små…
Livet var enkelt, naivt och utan större ansvar…jösses vad skönt det var!
Vissa dagar kan verkligen önskan om av att få vara barn på nytt infinna sig, jag vill bli omhändertagen och inte ha det stora ANSVARET, det sänker sig som en våt, tung, kall, unken presenning från topp till tå. Det tynger mig och det känns som om huvudet sitter nere vid fotknölarna!
Jag vill känna mig liten, bli kramad, smekt över kinden, tröstad och vaggad till sömns, höra att jag duger, att jag är något bra som har hänt i ditt liv…
Men nu är det Jag som är Urmodern (kanske känslan av att vara det i alla fall) som tar ansvar för de som står närmast och förhoppningsvis kan vara ett stöd eller svara på kluriga och luriga frågor om livet.
Det är lätt att se bilden av en stretande oxe framför sig med sitt ok över nacken som ser tungt och outhärdligt ut…och ändå går det oundvikligt framåt! Det är fenomenalt! Jag älskar livet.
Vilka vägar resan burit in mig på! Till slut med facit i hand ska jag och du summera vilka erfarenheter vi har med oss. All glädje det har skänkt, lärdom som har givits, relationer som skapats, personer som korsat vår väg, svek, sorg, ledsenhet, det har gått i cirklar och upp- och ner, det har varit tungt vemod och melankoli, dysterhet, mörker och så skimrande, glimrande ljus av ren och klar kärlek och alla sköna frigörande skratt, helt underbart och enkelt, förlösande och en förhoppning om att det varar för evigt…
Många pratar om livspusslet, jag har aldrig förstått vad de riktigt menar förrän nu. Livspusslet är inte enbart att hantera saker i vardagslivet utan större än så. Det handlar om att mina handlingar som jag har i dagsläget även kommer att ha betydelse många år framåt. Under resans gång kommer ytterligare bitar att läggas till och förståelsen öka. Varför vissa saker blir som de blir, kanske är det avsaknandet av en viktig bit? Den kommer, fast senare, kanske i medelåldern kan pusslet närma sig mer en bild av en helhet, eller blir den tydligare ännu senare? Det återstår att se!
Mitt handlande har lett mig in på olika saker, har lett till konsekvenser som jag inte anade och förstod tidigare, men som blir tydligare nu när jag lägger ihop alla bitarna många år senare. Jag förstår bättre vad mina val har haft för betydelse, nu när bilden börjar bli tydligare.
Allt sökande och mina handlingar får till slut ett svar och varje bit har betydelse för helheten och vad slutresultatet blir.
Hur fick jag ihop det? Är det någon bit som fortfarande saknas?
Jag lärde mig något otroligt viktigt denna nationaldag!
Att mista någon som står en nära, gör livet ovärderligt, det måste LEVAS för både mig själv och den som inte finns mer!
När man måste välja mellan att nå avgrunden eller uppleva det jag bestämt med den jag älskar. Det är då du avgör din närmaste framtid att förgås eller hitta livsenergin, den brinnande lågan som får dig att ta små steg vidare framåt…
Jag har själv erfarenheten av min mamma och pappas tidiga bortgångar. Jag har låtit mig hämta positiv energi efter deras död och blivit mer kreativ och verksam. Mitt liv är just mitt och ingen annans. Mina val är mina och jag gör det som känns rätt och riktigt just för stunden och på lång sikt. Det är så jag skapar mitt liv och den jag vill vara. Det är så jag pusslar vidare!
Hjärtligt och varmt tack Anna för all din klokskap och att du visat mig vägen in i framtiden…Du visar mig styrkan, kraften, energin och att se ljuset i livet.
Allt handlar om inställning och hur vi bemästrar olika situationer.
Tack för att jag fått uppleva två fantastiska dagar i min ”hemstad” med min älskade familj.
Tusen tack ANNA! Du är en fantastisk person.
Jag tackar varmt mina barn för att jag har privilegiet att få umgås och prata med er om allt mellan himmel och jord! Ni betyder allt för mig och ni har gett mig högvinsten och äran att få vara mamma till Er.
Vi delar allt, från glädje till sorg och tar oss gemensamt fram på livsresan med allt vad det innebär. Vi finns för varandra när det blåser snålt och friskar i och när solen värmer vår längtande kind.
Dagar att minnas. Jalle din studentbal 2008 och din Lisen 2010.
Det lyser om Er!
Ibland undrar jag vad det är för ord och meningar som kommer ut ur munnen, i alla fall blev det inte som jag tänkt mig när jag hör mig säga dem. Ibland blir jag fundersam över vad det egentligen var jag sa?! För det var inte det jag tänkt säga, jag hörde inte i mitt inre att det skulle vara det som kom ut…hm, lät bättre när det var kvar i hjärnans vindlingar, vätskefyllda hålrum och hos min föråldrade ”bibliotekarie” som ständigt försöker ge mig information från de överfulla ”bokhyllorna”.
Det gäller att välja rätt ord och meningar till det tankarna skapat!
Det är en kort transportsträcka från hjärna till mun kan tyckas, men förmodligen kunde inte munnen forma orden som jag tänkte på, utan det blev något helt annat, lite mer stapplande, abstrakt och ibland fåordigt och i mina öron torftigt och oväsentligt!
Det kan vara så att mina tankar även gjorde att transportsträckan blev längre då den väckte känslor som ger sig till känna i både hjärtat och maggropen.
Kroppen och ”knoppen” är verkligen en komplex enhet!
Jag som har så mycket jag skulle vilja säga, som i mina egna tankar kan verka klokt och förhoppningsvis skulle vara intresseväckande för de som lyssnar. Givetvis är det här träningsbart som allt annat, så det är bara att fortsätta öva eller helt enkelt vara tyst…men det blir så belamrat i huvudet då. Tankarna får till slut inte plats, de måste ut och leda mig vidare. Orden tar sig ibland uttryck på bland annat dessa rader, vilket verkligen befriar mig!
Ibland är det lätt att nedvärdera sig själv, att inte vara nöjd med det just jag lyckas åstadkomma, men då är det bara att tänka om och i sitt inre tala med sig själv, för där väljs alltid de ”rätta” orden, peppande, positiva, utvecklande, nyanserade, kreativa…
Energi, ork, bekvämlighet, pengar, välmående, hälsan, drömmen, längtan, meningsfullheten…
Idag väcktes jag av tanken på drivkraft. Vad får mig att ta de beslut jag gör? Vilken prioriteringsordning tar jag egentligen, den skiftar såklart beroende på vad som sker i mitt huvud och vad jag anser vara viktigt just nu.
När lusten kommer, vilket genomslag och vilket rus det skapar i kroppen. Lusten att göra något som är värt att lägga energi, kraft, pengar och ibland hela sin själ i.
LUST, nyfikenhet och upplevelser, några positiva motivationsfaktorer för mig. Har jag lust till det? Den frågan kan jag ställa mig titt som tätt. Sen vad som skapar känslan av lust det kan vara ytterst varierat. Något jag känner är för stort att grubbla på denna torsdagsmorgon.
Det har varit helt fantastiska dagar ute, med sol, värme och naturen står verkligen i blom. Det är färgsprakande, underbart och storslaget!
Dagar att vara rädd om och ta vara på, utan att tänka på vad som kommer sedan…
Göra det som känns allra bäst för mig just nu och gärna dela den med människor som ger mig glädje, energi, optimism och som ger mig ögonblick av lycka…
Det var lusten som tog mig från det bekväma soffhörnet i måndagskväll. Förslaget som kom från Andreas och viljan att få uppleva och ta vara på en helt fantastisk kväll ute i Mölle och på Kullaberg gjorde att fikakorgen packades och vi drog iväg tillsammans med Lisen.
Er drivkraft och vilja tog er till era individuella mål när det gäller byte i yrkeskarriären. Det krävs mod att byta arbetsuppgifter, arbetsplats och arbetskollegor. Ni övervinner rädslor, utvecklar potential och visar var ”skåpet ska stå”!
Jag är oerhört stolt över Er.
Ni är verkligen goda förebilder. Ni visar att det går att ta sig in arbetsområden som är mansdominerade, som bilbranschen för din del Lisen och Jasmine du ska vara professionell i din projektledarroll där det krävs ”skinn på näsan”. Er personliga utvecklingsresa pågår!
Det jag inte har det kan jag få eller utveckla, om jag bara vill!
Ni kommer växa med uppgiften, lära nytt, omforma värderingar och synsätt, det kommer ge nya erfarenheter som ökar på livskompetensen.
Det är häftigt när det sker en explosion i huvudet som ger drivkraft, lust och vilja!
När en tanke börjar gro, som sedan växer och växer…Det går fort, lika fort som träden just nu grönskar och vitsipporna blommar.
Jag anser mig vara planerat impulsiv, ja, vad det nu kan vara?
För mig går det ofta snabbt mellan tanke och handling, sådan är jag! Särskilt när det är något jag gärna vill uppleva, uppnå eller upptäcka.
Det känns verkligen härligt att få målfokus och planera vägen dit.
My
cket ska fixas och formen ska slipas. I huvudet finns checklistan som efter hand ska bockas av;
Givetvis får den här listan (en detaljerad) även skrivas ner, allt kan jag inte ha i huvudet, där är det trångt nog!
Det är fantastiskt hur hjärnan programmeras, tankar kommer och går under dagens vakna minuter och leder in på sommaräventyret.
I dag blev det träningstur på Kullaberg (igen) för de förträffliga möjligheterna detta ställe ger.
Tankarna ska vara positiva oavsett vad som händer under förberedelsetiden. Fokus på det jag kan påverka! Väder och vind och andra saker jag själv inte styr över får lämnas åt sidan. Skador får läka och nya tag får tas…
Andreas övar på Kullaberg
Vet inte riktigt vad det var som förde in mig på tankar om ordet prestation denna soliga lördagmorgon. Kanske för att jag har semesterplaner och där har uppstått en härlig tanke om att bestiga Mont Blanc och få vistas någon vecka i Chamonix. Detta innebär att jag måste ha färdigheter för ändamålet vilket kräver mer än att befinna sig och njuta av den storslagna naturupplevelsen. Det kommer att ställas krav på mig i form av förberedelser. Tanken är att gå utan guide, klara bestigningen på egen hand och få uppleva äventyret tillsammans med Andreas och bror Thomas.
Klingar fantastiskt och nervkittlande i mina öron!
Vad innebär egentligen prestation eller att prestera och måste det, som jag upplever det, oftast framstå som något negativt och kravfyllt?
Jag funderar över synonymer till ordet prestation och att prestera som kan vara;
insats, bedrift, gott arbete, åstadkomma eller utföra något. Men även kraftprov eller bragd.
Att se det ur ett mer negativt perspektiv är väl då prestationskraven som ställs utifrån mig själv eller från min omgivning som t.ex. kraven från min arbetsgivare inte ger mig en hälsosam utveckling. Presterar jag något utifrån mina egna önskningar eller andras? Det tål att tänkas på.
Prestation = Tävling ?
Prestation behöver inte vara lika med Tävling, för då kommer det innebära något helt annat. Detta är något tävlingsinriktade idrottare vet. Prestera bra eller utmärkt, vad kan det innebära för gemene man?
Vilka krav ställer jag på mig själv? Vilka krav ställer min omgivning på mig?
Här kommer hanterbarheten in vilket leder in på KASAM (A. Antonovski), känslan av sammanhang. Min känsla av begriplighet, hanterbarhet och själva kärnan, meningsfullheten.
Är min insats eller det jag ska utföra värt mödan?
För min del krävs det en personlig insats i det allra mesta jag ska utföra vilket innebär att min egen prestation alltid är närvarande. Sen som sagt finns det andra som vill ha en motprestation som exempelvis; arbetsgivaren, läraren, partnern, hyresvärden, banken, familjen o.s.v.
Vad vill jag nu ha sagt med det här lite luddiga resonemanget, jo kanske att;
När
jag kom på den här tanken i morse var jag tvungen att kika i bokhyllan om där fanns nåt intressant. Det gjorde det! Blicken föll på en bok som stått där länge nu, men den är fortfarande aktuell.
