…och så kom en pandemi.
Coronaviruset COVID-19 har verkligen satt sina spår. Med förvåning mötte jag tomma hyllor i matvaruhuset häromdagen. Konserver, pasta, bröd och toalettpapper var som bortblåst och på apoteket fanns inga Panodil (paracetamol) eller handsprit (trots att handtvätt med tvål och vatten är det som bäst tar kol på viruset och som rekommenderas) på hyllorna?! Som ett riktigt science fiction scenario i ungdomen.
Den allmänna oron sprider sig oerhört snabbt och sätter spår av skräck i befolkningen!
Nu hör jag inte själv till den skaran som blir helt skräckslagen av det här, men visst kryper oron fram från sin inbäddade lilla vrå då samhället känns inneslutet, gränserna till omvärlden stängs och det känns som vi är nära en depressiv period. Behöver även jag hamstra varor, ska jag vara rädd för att bli sjuk och hamna i karantän, ska jag också….ja, frågorna kan hagla i huvudet?
Jag upplever även att människor inte helt vill ta in det vetenskapskvinnor/män lyfter fram om viruset. Det blir mycket spekulationer, ryktesspridning och syndabocksletande istället för att ta del av det som verkligen är viktigt. Massmedia inkluderat sociala medier rapporterar som om världen ska gå under samtidigt som myndigheter och regering försöker dämpa oro och föra fram praktiskt viktig information och riktlinjer. Vem ska vi tro på och vem väljer du att lyssna till i sådana här lägen?
Jag säger definitivt inte att detta är något att ta lätt på, men för att själv kunna må bra i en sådan här tid gäller det att sålla bland all information och lägga vikt på det som är rimligt och vetenskapligt. Söka kunskap i ämnet helt enkelt och kanske vara mer neutral i tankemönstret så att inte huvudet spelar en ett spratt, för det kan vara lätt hänt om man inte är medveten om det.
Jag har aldrig varit för något som är ”för mycket”, tror inte på det helt enkelt! För mycket folk på ett och samma ställe, för mycket träning, för många timmars arbete eller stillasittande, för mycket oro och ensamhet, samtal om samma saker hela tiden mm. Tror på att göra saker enkelt för sig och i småskalighet hellre än med någon stor massa. Visst kan en konsert eller teater, andra sammankomster vid enskilda tillfällen ha sin charm, men oftast väljer jag att vistas i naturen och umgås med familjen framför det.
I nuläget blir detta mycket centralt, att minska umgänget och vistas utomhus i naturen.
Vi är många människor (och djur) på jorden och det vore konstigt om inte såna här epidemier/pandemier uppstod emellanåt. Vilket jag även tror (OBS att jag bara tror) att vissa människor, filosofer, författare med flera har förutspått. Ibland funderar jag på hur sårbart allt är när det väl händer och hur det påverkar samhället och vi som är en del av det. Bra att ha några överlevnadsböcker i bokhyllan då.
Jag vill ändå ha en fortsatt optimistisk framtidstro. Vi har många specialister som arbetar oerhört hårt när det kommer till kriser och hantering av dessa, alla experter inom sina områden, som sjukvården exempelvis dessa är verkliga hjältar. Sjukvården finns alltid tillgänglig för oss och där jobbar människor som ställs inför svårigheter och komplexa möten och beslut dagligdags.
Tusen Tack till alla som lägger ner sin själ för att vi som utgör samhället ska ha det så bra som möjligt!
I allt det här kommer mycket annat i skymundan, skönt tycker jag, att prat om flygskam och annat ligger nere för närvarande . Hur vi ska förhålla oss till klimatet och miljön, andra områden som kan vara svåra att förhålla sig till. Det får inte bli allt för tunga skuldbördor som läggs på våra axlar och tynger ner oss till fotknölarna i denna period. Vi behöver i såna här situationer vara lösningsfokuserade, ha framtidstro och vara optimistiska! Nu blir det mycket prat om hur vi ska få företag att klara sig ur krisen, så att vårt näringsliv inte ska gå på knäna. Vore inte bra med många konkurser och en knäckt ekonomi. Börsen är just nu mörk som svarta tavlan då jag gick i skolan.
Men efter mörker kommer ljus och det är så själva livet förhåller sig och världen vi lever i, enligt mig.
Och som Petter Stordalen bland annat säger i sitt tal till medarbetarna 200318;
”…vi ska slå tillbaka och bli bättre än någonsin..”
I sådana här stunder lär vi oss nya saker och blir kreativa. Bra att se framåt med kraftfull optimism. Med kvittot i hand kommer den här perioden av ovisshet förhoppningsvis leda till nya insikter, nya sätt att tänka och agera, få oss människor att rannsaka oss själva, nya lösningsfokuserade modeller och strategier, andra arbetssätt och mycket mycket mer. Som ett ordspråk säger;
”Finns inget ont som inte för något gott med sig!”
Som i ett spel, finns alltid en vinnare och en eller flera förlorare. Men det går att lära sig mer, bli bättre och bemästra spelet. Det kan finnas flera vägar att gå för att nå målet och till slut stå som vinnare.
Med kunskap, färdighet, erfarenhet och lite jävla anamma går det att bli en mästare i sitt slag.
…och så var det det här med Källor. Att kunna sålla i mediabruset.
Hörde jag inte något om nån fladdermus också ?!
Ovanstående är hämtat från NST (Nordvästra Skånes Tidningar)
Det är sådana här tankar som far runt i huvudet på mig i detta nu. Sen var det det här med lätta ben och tom mage. Det är lätt att gå ned ett par kilo vid den här typen av aktivitet, men kanske inte så konstigt då energibalansen är svårare att hålla då matintaget blir mindre och den dagliga aktiviteten är större än vanligt vilket gör att det förmodligen blir ett energiunderskott (tror jag utan att veta!). Jag tycker jag är hyfsat kostmedveten och följer vetenskapen i ämnet, men är en livsnjutare, så jag utesluter inte all mat som kan tyckas ”onyttig” i dagsläget. Att hitta den där ”lagom” nivån känns rätt för mig. Tror inte på för mycket eller för lite av något för den delen! Men vad som är vad kan vara högst individuellt. Det som är mycket för dig, kan vara lite i mina ögon (eller tvärtom)!
