Människan ur ett moraliskt perspektiv eller våra mänskliga tillkortakommande?

Varför tänker jag på just detta en fredagsmorgon? Kanske för att likgiltigheten kryper på då inte kroppen känns på topp, en liten lurig virus har krupit in och verkligen stör med sitt framkallande av yrsel, värkande leder och dålig ork. En känsla jag verkligen inte gillar! Mitt vardagsmantra är;
FRISK, LÄTT & STARK vilket får mig att känna mig väl till mods, skapar energi och lust.

De sju dödssynderna då, tydligen begrepp inom katolicismen. Jag är inte religiös och jag tror inte på någon Gud eller att jag måste följa regler som några män (tror jag det var i alla falla) skrivit om för länge sedan. Däremot kan jag reflektera över det filosofiska tänkandet som förs fram i det skrivna ordet och det intresserar mig.

Jag tror på LIVET, mig själv och naturens lagar.

De sju dödssynderna och även dygderna som tagits fram och de man talar om är:

• Högmod-  Man har en alltförstor självuppskattning och självhävdelse. Är motsatsen till ödmjukhet som är en dygd.
• Girighet-  överdrivet begär av att samla ägodelar förenat med överdriven sparsamhet, vinningslystnad eller snikenhet. Motsatsen är Generositet.
• Lust- längtan efter något som ger stor tillfredsställelse. Dess motsats skulle vara kyskhet. Detta handlar då om det sexuella planet.
• Avund- en känsla som uppstår när en person saknar någon annans (förmodad) överlägsna egenskap eller prestation. Medmänsklighet är motsatsen och betraktas som en dygd.
• Frosseri- att överkonsumera något. Motsatsen är måttfullhet.
• Vrede- en känsla som uppstår efter att ha blivit exempelvis sårad, kränkt eller förnekad och det finns en tendens att ödelägga det genom hämnd.  En vanlig känsla som innebär en stark obehaglig och känslomässig reaktion på upplevda trakasserier. En dygd är tålamod.
• Lättja- kan innebära lathet och passivitet. Motsatsen är flit och anses vara en dygd.

Visst kan det vara riktlinjer för att skapa den ”perfekta människan” ur ett etiskt/moraliskt perspektiv. Vem är då Jag och vilka egenskaper tycker jag om hos andra? Skulle jag välja några av egenskaperna eller ”synderna” ovan som jag ser som mycket negativa och som jag själv vill undvika, så är det framförallt Girighet, Avund och Frosseri.

Jag tycker inte om att det blir för mycket av någonting vare sig det är pengar, makt, arbete, människor, mat, träning, materiella ting eller uppvaktning mm. När det blir för mycket tar det udden ur känslan av välbehag och glädje.

Avund, en känsla att jobba med. För visst jämför jag mig med andra och ibland kan det där lilla stinget i hjärttrakten komma då jag läser eller hör någon annan ha uppnått något som kanske står högst upp på min egen önskelista! Avund skapar även känslan av skam och skuld. Skam för att jag överhuvudtaget kan tänka och känna just så i en situation. Skuld över att jag själv kan prestera bättre eller bara nöja mig med det jag har eller gör och känna tacksamhet över det. Däremot tycker jag mycket om generositet, människor som bjuder på sig själva utan att kräva något tillbaka och som inte är snikna och bara vill roffa åt sig. Jag har svårt för uttryck som ”Gratis är gott”.  Tycker det ligger mycket girighet i det och jag har stött på flera personer som nyttjat detta genom åren.

Jag tror på att ”ge och ta” och att det skapar positiva, vänliga och goda kontakter mellan människor.

Jag har långt kvar till att bli den ”perfekta människan”, men jag har i alla fall grunnat på vissa egenskaper som jag vill förstärka hos mig själv och förmedla till mina medmänniskor.

Nu känner jag mig genast lite piggare och kanske har jag  kunnat tränga undan det illvilliga viruset. Tänker mig FRISK så det blir en härlig helg, kanske i Lättja!