Ta fram sköna känslor

DSCN5950

 

Idag plockar jag fram minnen som ger ro i själen

Igår kväll blev det att titta på melodifestivalen tillsammans med min härliga familj. Många bra låtar tycker jag och några gick rakt in i hjärtat. Det är en skön känsla när musik når in på djupet, något som värmer i bröstet, skapar välbehag i magen och som gör ögonen tårfyllda. Jag vet inte, men afrikanska toner berör mig verkligen på djupet. Det blir en likadan känsla när jag reser till Afrika, tårarna har lätt att tränga fram när jag tittar ut från flygplansfönstret och kan se marken och ana den röda jorden och sedan få uppleva de färgstarka människorna, kaoset men det samtidiga lugnet. Det känns så enkelt att vistas där och det är en kraftfull känsla. Det är betydelsefullt för mig att uppleva kontrasterna mellan rika och fattiga länder. Det är lätt att uppskatta det man har hemma och förstå hur priviligierad och tacksam man bör vara som är född i den här delen av världen. Men det finns något som jag saknar ibland, vördnaden inför livet och naturen, att värna om familjen och ta hand om varandra. Att inte ta allting för givet är viktiga saker för mig och som mina tankar återkommer till.

DSC_9080 (2)Det var lätt för mig att tycka om låten Kizunguzungu med SaRaha, härlig rytm som gjorde det svårt att sitta stilla. Den väckte sköna och behagliga känslor hos mig.

Jag fick påspädning gällande Afrika idag på förmiddagen då det var vandring med våra kursdeltagare som ska med till Norge och bestiga Galdhöpiggen i sommar med VitalSupport. Vi hade en härlig tur i Söderåsens Nationalpark.

En av deltagarna har precis varit tre veckor i DSCN5834 (2)Sydafrika och upplevt mycket spännande och intressanta saker som han berättade om. Detta förde mina tankar tillbaka till Kenya 2013 då jag och Andreas var där. Åkte på safari bland annat. En mäktig upplevelse att få se alla vilda djuren i sitt rätta element. Möta ”The BIG FIVE” (utom noshörning). Elefanterna som smidigt och lätt tar sig fram trots sin storlek, bufflarna som i stora hjordar dundrande fram så marken vibrerade och alla gaseller som med lätthet nästan flög fram. Alla dessa fantastiska djur på savannen. Jag är oerhört tacksam över att ha fått se och uppleva dem. Ibland måste jag påminna mig, titta på bilder och minnas tillbaka. Hitta tillbaka till sköna känslor som skapar lugn och harmoni inombords. Idag är en sån dag. 

Ibland är det lätt att längta och drömma sig bort och framförallt, längta ut!

 

DSCN5862

 

 Vad gör dig lugn och harmonisk? Hitta det som ger dig energi och kraft.

Den som söker, finner!

 

DSCN5898 (2)DSCN5969 (2)

 

DSCN5688 (2)

 

Kommentera

En fantastisk morgon!

 

IMG_0874 (2)

 

Vilken härlig start på dagen!

Idag blev det en skön morgonpromenad tillsammans med min fine son, Jalle. Vilket privilegium. Inspirerande samtal och vacker runda längs Rönne å, till Skälderviken och tillbaka hemåt igen. Känns som våren har kommit till Skåne. Verkligen skönt att få känna solens strålar i ansiktet. Det gör gott i sinnet. Naturen är en friskhetsfaktor av stora mått!

IMG_0858 (2)På tal om friskfaktorer så kom jag och Jalle in på ämnet arbetsplatser och hur man kan skapa en hälsosam arbetsplats med välmående personal. Att främja hälsa är ett av mina favoritområde!

IMG_0859 (2)Den psykiska ohälsan ökar i samhället och upplevd stress är en vanlig företeelse. Ohälsotalen stiger i bland annat vård, skola och omsorg. Där också många kvinnor arbetar. Det är ledsamt tycker jag hur arbetslivet har utvecklats, att det läggs på fler och fler arbetsuppgifter och mer och mer ansvar på individen. Det går bra så länge det är en individ som klarar att tackla alla dessa krav. Det är lätt att tänka på Aaron Antonovski och hans bok, ”Hälsans mysterium” i det här sammanhanget. Han myntade begreppet, KASAM- känslan av sammanhang, att det är viktigt att uppleva begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Det är viktiga delar på en arbetsplats, att arbetstagaren förstår hur det är organiserat, vilka arbetsuppgifter som gäller, att känna motivation och meningsfullhet till exempel.

IMG_0862 (2)Hälsopromotion på arbetsplatsen är av stor betydelse anser jag, att det finns tydliga strategier för hur  hälsan ska främjas för medarbetarna. Vi tillbringar stor del av vår tid på just arbetet!

Hälsoarbetet innebär mer än att få friskvårdsersättning för fysisk aktivitet eller kanske massage som man utför på fritiden. Jag har själv endast jobbat på en arbetsplats där det fanns en tydligt och genomgående strategi för hur man skulle nå ut med sitt hälsofrämjande budskap. Där arbetade man med hälsoutvecklare, hälsosamordnare och ute på arbetsplatsen fanns hälsoinspiratörer. Även hälsoskola för de som riskerade vara sjukskrivna en längre tid. Det tycket jag var genomtänkt och mycket positivt. Det skapade också en god stämning på jobbet. En del i det hela var också att alla chefer fick utbildning i hälsofrämjande ledarskap. Varför inte anställa hälsoguider eller coacher på varje arbetsplats som verkar för den anställdes välmående?

Det är skillnaden som gör skillnad!

Som medarbetare är det viktigt att få vara delaktig, känna att man kan påverka, att arbetsbelastningen är utifrån mina egna förutsättningar, att jag har en chef som ger stöd och finns till hands, att det är ett positivt arbetsklimat där alla förstår att man är en del av arbetsmiljön och att det är goda relationer mellan kollegorna, alltså att det finns ett gott socialt stöd. Nu vet jag inte riktigt varför jag hamnade i detta spåret idag men jag bläddrade även i en bok i morse vilket triggade igång min tankeverksamhet gällande hälsoarbete på arbetsplatser. Kanske nedanstående text även ger dig en tanke.

 

”Man kan köpa en människas tid, man kan köpa hennes fysiska närvaro på en given plats, man kan t.o.m. köpa ett visst mått av hennes tränade muskulära rörelse per timma.

Men…Man kan inte köpa entusiasm…Man kan inte köpa lojalitet…Man kan inte köpa hjärtats, tankens eller själens tillgivenhet. Det måste man göra sig förtjänt av.”

(efter Clarence Francis)

Nu är det FRI-TID, gör det Du mår bra av!

 

IMG_0875 (2)

Kommentera

Göra GOTT för någon

IMG_0007-(2)

 

Idag hyllar jag och min dotter alla världens kvinnor. Just DU är helt unik och tänk vilken skillnad du och jag kan göra för våra medmänniskor. Att göra gott för andra är något vi tror är en mänsklig önskan som också skapar en personlig tillfredställelse och värmer in i själ och hjärta.

 

En tanke slog oss om att Vi skulle kunna göra något aktivt ute i naturen och samtidigt samla in en slant och stödja en organisation som verkar för kvinnor. UN Women är en kommitté i Sverige och internationellt som främjar kvinnors egenmakt, rättigheter och jämställdhet globalt vilket vi tyckte lät helt fantastiskt och bra på alla vis.

GOPR5075-(2)Vi välkomnar Dig till en stavgångsvandring med oss på Kullaberg i Nordvästra Skåne söndagen den 20 mars för välgörande ändamål. Vi njuter av en fin vandring tillsammans och upplever nya bekantskaper och verkar för något gott både för oss själva och andra. Sträckan vi går är ca 1 mil och vi gör givetvis stopp för att äta vår medhavda fika och för trevlig samvaro.

 

Tid: Söndagen den 20/3 kl 11.00.

Samling: Vi träffas vid Solviks badplats i Mölle.

Ps. Har du inga stavar får du gärna låna av oss och det går givetvis bra att gå utan.

Vi hörs vidare när det närmar sig.

 

IMG_0434-(2)Skänk 100 kr i samband med den här turen, summan går oavkortat till UN Women.

Läs mer om dem här:

http://www.unwomen.se/

 

Hjärtligt välkommen med en intresseanmälan:

http://vitalsupport.se/kontakta-oss/

 

 

Vi ser verkligen fram emot att träffa Dig.

Varmt välkommen!

 


 

Avslutningsvis en liten dikt…

”Naturen den väcker den inre friden då vandraren går längst stigen. Den fysiska och psykiska styrkan stärks och ett lyckorus infinner sig då känslan av att finnas är allt som behöver minnas. Tacksamt tar jag emot naturens kraft. Den skönaste känslan jag någonsin haft”/Anette Gustafsson

 

 

Kommentera

Angeliqa Mejstedt

Angeliqa Mejstedt - Foto Elsa Löffler

 

Det är med stor glädje jag presenterar en intervju med den här oerhört driftiga, inspirerande och friluftskunniga tjejen.
Följ henne på
Vandringsbloggen

 

Vem är Du?

Mitt namn är Angeliqa Mejstedt, jag är född och uppvuxen i Västerås – en industristad men framförallt en mälarstad. Jag jobbar som HR specialist på en personalavdelning men är just nu studieledig för att plugga journalistik.

Jag är uppväxt med friluftsliv som ett naturligt sätt att umgås med familj och vänner, och den inställningen har jag med mig även idag. Gemenskap och glädje är ledorden. Jag är uppväxt med tältsemestrar runt om i Sverige, fiske och vandring i Norge där min systers pappa har sina rötter och många skogspromenader utanför Sala tillsammans med mormor.

När jag var tonåring lärde jag mig mycket friluftskunskaper genom lokala ungdomsförbundet Frivillig Befäls Utbildning – allt från sjukvård till överlevnad och att vistas i naturen. Friluftsliv har följt mig som en röd tråd genom livet och jag är tacksam för att jag haft förutsättningarna att kunna ha en aktiv barndom med korvgrillning och söndagsutflykter med familjen – där lärde jag mig hur mysigt det kan vara ute i naturen och praktiska kunskaper som att få upp eld. Det här är en tradition som jag vill föra vidare till mina egna barn i framtiden.

 

Vad fick dig att börja blogga?

Jag har bloggat på Vandringsbloggen sedan maj 2013. Anledningen att jag började med vandringsbloggen var att jag googlade efter inspiration, tips och förslag kopplat till vandring och friluftsliv, men jag hittade inte riktigt det jag sökte.

Idag har jag en egen blogg där jag kan dela med mig av det som jag tycker är allra viktigast – glädjen att vara ute i naturen. Och jag vill att mina besökare ska känna att de har hittat ett litet andningsutrymme i vardagen när de besöker bloggen – de där dagarna när man inte har tid att ta sig ut i skogen och dricka morgonkaffet på en solvarm sten.

Sedan vill jag att besökare lätt kan hitta vandringstips, inspirerande eldsjälar och förslag på vandringsturer.Lite fakta och inspiration för att ta steget ut till nästa äventyr, utmana sig med en lite tuffare utmaning, ta första steget ut eller bara hitta ett nytt sätt att koppla av långt från vardagsstress och köpcentrum.

Att ha en egen blogg om vandring gav mig möjlighet att kombinera mitt intresse för vandring och friluftsliv med behovet av att vara kreativ och skriva. Att skriva i olika former och läsa böcker har alltid varit ett stort intresse.

Jag hittar min inspiration i naturen – de mäktiga kontrasterna. Jag har alltid med kamera och anteckningsblock när jag är ute. Det är mitt sätt att bevara känslan länge. Konservera den och kunna leva på naturupplevelsen många gånger till.

Bloggen är länken mellan livet i vardagen där jag ofta längtar ut och mina faktiska turer och äventyr.

 

”Hikefulness” är ett nytt ord som du skapat, vad innebär det?

Angeliqa Mejstedt, fyller på vedförrådet inför kvällens grillningMed ordet Hikefulness vill jag försöka sätta ord på den där känslan som alla inbitna friluftsmänniskor känner till väldigt väl men har svårt att beskriva för andra. Det här som händer när vi inte är fokuserade på prestation eller att ta oss igenom en transportsträcka i naturen – utan den andningspaus som uppstår när vi sätter oss ned framför en lägereld tillsammans efter en lång dag, tittar ut över en spegelblank sjö. När vi är ett med naturen och stunden vi just nu befinner oss – när det inte finns något då eller sen – bara här och nu. Då pratar vi Hikefulness.

Det finns ett citat som jag tycker väldigt mycket om ”Naturen skyndar sig inte. Ändå blir allt utfört” Jag tycker om att tänka på det – hur mycket vi skyndar och jäktar helt i onödan. Saker och ting behöver få ta den tid det behöver ta – varken mer eller mindre. Det går inte att skrynkla ihop oss människor hur mycket eller länge som helst med att pressa in fler och fler saker på kortare tid eller att hela tiden multitaska eller vara tillgänglig via sociala medier eller mobiltelefon. Våga koppla bort – även om det bara är för en stund.

 

Du är ambassadör i SISU girls ett internationell nätverk. Berätta gärna vad ni verkar för och vad det innebär att vara ambassadör?

Den amerikanska non-profit organisationen Sisu Girls jobbar för att stärka unga kvinnor och inspirera dem att bli modiga, självsäkra och starka.

SisuGirls gemenskap finns både online och i fysisk form runt om hela världen. Initiativtagarna sitter i USA och har knutit till sig en rad ambassadörer från andra länder. En viktig del i communityt är att skapa samhörighet och gemenskap mellan tjejer för att stärka varandra. Genom frilufts- och sportaktiviteter lär sig unga tjejer att bygga karaktär, utveckla och utmana sina fysiska och mentala gränser, nå uppsatta mål, bemöta utmaningar och att tro på sig själva.

SisuGirls förklarar själva att de använder begreppet i bemärkelsen att våga ta risker, att vara förberedd på att tappa greppet och falla men ändå vara modig nog att resa sig upp och fortsätta, att våga följa sitt hjärta. Att det enda misslyckandet är att inte försöka.

Jag är stolt ambassadör för SISU Girls och ser det som ett sätt att ge någonting tillbaka till friluftsvärlden. Det är en hyllning till de starka kvinnor som är och har varit mina förebilder, som visat vägen och gett mig förutsättningar att idag kunna ha ett aktivt friluftsliv. Det kan jag till stor del tacka min mormor, mamma och syster för.

Att vara ambassadör innebär att jag delar med mig av mina erfarenheter, lärdomar och kärleken till naturen till andra kvinnor som i sin tur inspirerar sina barn och familjer.

Angeliqa Mejstedt,vandrar genom Slåttdalsskrevan på Höga Kusten, Fotograf Sara LansgrenRent bloggmässigt hoppas jag att ännu fler läsare ska hitta till Vandringsbloggen. När allt kommer omkring är det roligaste med att blogga just responsen från läsarna, det är verkligen tacksamt att blogga om friluftsliv. Då och då kommer det mail från unga tjejer som vågat sig ut och vandra för första gången, förskollärare som hittat inspiration att införa friluftsaktiviteter för barnen eller andra som använder bloggen som en ventil i vardagen när det kanske känns lite för långt mellan de egna frilufts-tillfällena. Den sortens respons betyder otroligt mycket – för det innebär att orden når genom skärmen på riktigt. Det ger en meningsfullhet.

 

Du är även vice ordförande i Bushcraft Sverige. Detta låter så spännande. Vad sysslar ni med där?

Bushcraft Sverige är en ideell rikstäckande förening som verkar för att främja och utveckla bushcraft. Vi vill bevara och sprida kunskapen om hur man lever i naturen av naturen.

Alla som rör sig i skog och mark eller på något sätt utövar ett aktivt friluftsliv är det viktig kunskap att ha med sig – för både sin och andras säkerhet. Det handlar i praktiken om att kunna göra upp eld, ha grundläggande överlevnadskunskaper, kunna hantera en kniv på ett säkert sätt och veta vilka växter, bär och svampar som går att äta. Det handlar också om att bevara naturen, att ha kunskap om hur du utnyttjar de resurser som finns på ett hållbart och miljövänligt sätt. Sunt förnuft och inte minst allemansrätten reglerar hur du beter dig ute i naturen.

Som vice ordförande är mitt viktigaste uppdrag på både kort och lång sikt att verka för en jämn könsfördelning bland föreningens medlemmar. I det medlemsunderlag vi har för föreningen idag är 97,5% män – men jag är inte nöjd förrän vi är 45 % kvinnor eller mer.

 

Hjärtligt grattis till utnämningen ”Årets Näräventyrare”! Vill du berätta lite om det här priset. Vad innebär det?

Tack så mycket för gratulationerna!

Det här priset betyder mycket för mig eftersom näräventyr varit en viktig del av min uppväxt och något som jag gärna förespråkar. Vandring och friluftsliv ska vara enkelt och först och främst bygga på glädje och gemenskap – för min del får det inte i sig handla om höjdmetrar och kilometrar. De kommer på köpet.

Jag har i år blivit utsedd till Årets Näräventyrare – ett pris som årligen delas ut av bloggaren Mikael Andersson. Priset delas ut årligen för att belysa och lyfta fram möjligheterna till en äventyrlig upplevelse i närområdet samt för att visa de positiva effekterna som ett näräventyr innebär både personligen och för miljön. Priset har också som syfte att inspirera andra att ta vara på möjligheterna som finns runt knuten

 

Vilken är din framtidsvision?

Enligt STF är en av de största anledningarna att föräldrar inte tar med barnen på fjällsemester att de är osäkra på sin egen förmåga, om de har rätt utrustning och om det är tillräckligt säkert.

Jag skulle vilja se friluftscoacher ute i skolorna och att friluftskunskap införs på samma sätt som det ges hemkunskap och slöjd. Att ha baskunskaper i hur man klär sig för att inte frysa, hur man hanterar ett spritkök och hur man får upp eld är en bra grund för ett långt och aktivt friluftsliv genom hela livet. Men det gäller att alla barn och unga får samma chans att lära sig friluftsteknik annars kommer underlaget för framtida vandrare och friluftsentusiaster minska. De som lär sig att vara i naturen och uppskatta dess enkelhet kommer också kämpa för att bevara den.

 

Om du skulle dela med dig något positivt som dina erfarenheter gett dig och som du tror skulle kunna ge andra något som är värdefullt på livsresan, vad skulle det vara?

Någonting jag lärt mig av att vistas i naturen, och som jag påminner mig om i vardagen hemma i stan, är att släppa taget.

Ute längs med vandringslederna är det en självklarhet. När jag vandrar då är det bara aktiviteten gå som gäller, sedan matlagning och förbereda tältplats. Var för sig. Det går inte att multitaska eller timeboxa ens om jag försöker. Kanske beror det på att vardagen och alla måsten i staden känns så avlägsna så fort jag kliver i vandringskängorna och kommer ut i skogen. Kanske beror det på alla intryck som minskar, kroppen ställer in sig på att bli mer lyhörd till vädrets växlingar, hur vinden låter i trädgrenarna och regnet känns mot kinderna.

  1. Att göra en sak i taget och göra klart det jag håller på med innan jag börjar med någonting nytt.
  2. Att var närvarande och ge hela min uppmärksamhet till stunden jag befinner mig i. Jag stillar tankarna och sträva efter att behålla fokus på det jag gör. Det är helt ok att inte planera ett steg till i förväg.

Det är precis det här tänket som jag nu använder mig av hemma i stan. Precis det här tror jag är nyckeln för livet. Att våga lära sig lyssna inåt – för det är vad allt det här handlar om, att lyssna till sin innersta drivkraft, hjärtats viskningar, våga följa magkänslan, intuitionen och att göra det fullt ut utan att distraheras på vägen.

Go with the flow. Simple as that. Hard as that.

Angeliqa Mejstedt på Höga Kusten

Foto: Angeliqas privata

 

Varmt TACK till Dig, Angeliqa för allt du delat med dig utav och för den glädje och inspiration du sprider!

 

Till ALLA er som längtar ut och vill lära mer om friluftsliv och vandring, besök Angeliqas blogg här:

http://vandringsbloggen.com/

Kommentera

Eva, Amalia, Anna Julie & Erika

läckö

 

Några av många kvinnliga uppfinnare

Jag är glad att jag lever i den här moderna tiden. Förr hade kvinnor svårt att profilera sig som uppfinnare. De fick inget patent utfärdat för att de var just kvinnor, detta fram till slutet av 1800- talet i länder som USA och England. Det var vanligt att de uppfann saker i makens namn istället. Det är inspirerande att läsa om uppfinnare och uppfinningar. Tänk så mycket man kommit på! Kvinnor ligger bakom tidiga uppfinningar som strykjärnet och diskmaskinen. De ville säkert förenkla och förbättra hushållsarbetet.

Då är det bara att gnugga sina egna geniknölar och uppfinna något som är till nytta för mänskligheten och världen! Kanske det är något som även står med på din ”buckit list”?

Min dotter Lisen döptes på Läcköslott, i kapellet. Det ligger på Kållandsö i Lidköping och det här slottet har en speciell plats i mitt hjärta. Jag kan känna atmosfären, känns som hemma och här finns även mitt mentala rum möblerat. Eftersom jag är född i Lidköping och att vi har haft sommarstuga en bit från Kållandsö, har det här varit en naturlig plats att besöka. Det är en oerhört skön känsla att gå inne i slottet och känna av historiens vingslag. Här har Magnus Gabriel de la Gardie varit greve en gång i tiden och kanske till och med haft en relation med drottning Kristina. Henne måste jag berätta mer om en annan gång, ett fascinerande kvinnoliv. Greven de la Gardie, hans efternamn är alltså bekant för mig . Mpotatis-420x278en jag tyckte det var roligt att hitta Eva de la rent3-1b58483Gardie. Hon utsågs nämligen till den första kvinnliga medlemmen i vetenskapsakademin för att hon kom på att det gick att göra brännvin på potatis bland annat.

 

polkagrisJag är uppväxt i Tidaholm som ligger ca 6 mil från Jönköping och lite amelia polkagrisenlängre bort ligger Gränna som var ett utflyktsmål när jag själv var liten och dit jag även åkt på besök med mina egna barn. Polkagrisfabriken var intressant och spännande och det var ett populärt godis när barnen var små för si sådär tjugo år sedan. Det kanske hör till allmänbildningen att veta vem som kom på just polkagrisen, men det var nytt för mig då jag läste om Amalia Eriksson som 1859 lanserade just polkagrisen. Hon lär under 50 år gjort stor framgång med sina polkagrisar och de finns och äts än idag!

Eftanna julieersom jag har ett stort intresse av att vara ute i naturen och använder Trangia kök, eller friluftskök då och då tycker jag det är på sin plats att presentera Anna Julie Heilborn (f. Rudbeck) som tog patent på ett sportkök 1906. Hennes tanke var att kunna ta med ett helt kök på en utflykt eller resa och att det skulle gå att laga mat var som helst. Tur att hon kom på det, så användbart!

När det är kyligt ute behöver man klä sig varmt. ”Kläder efter väder” är väl ett utmärkt uttryck. Jag kommer ihåg att när jag växte upp, då var Lovvikavanten populär och den har Erika Aittamaa från byn Lovikka i Norrbotten kommit på. Jag kan minnas hur snön fastnade i ullgarnet som små pärlband av ”snökockor” när man gjorde snölyktor och snögubbar där hemma. De var så fina med det dekorativa röda, blå och gula garnet. Påminner mig om samer och det gör mig varm inombords och det ger ett skönt inre lugn. Vantarna är verkligen oförglömliga.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

Kreativitet är verkligen energigivande. Stort tack för alla praktiska, användbara, finurliga, lösningsfokuserade och fantastiska uppfinningar!

 

Här kan du läsa om och hitta flera kvinnliga uppfinnare:

http://uppfinnare.se/

 http://www.tekniskamuseet.se/1/1889.html

Kommentera

Maria Strømme

Edinburg

 

Mot framtiden med nanoteknik

Jag vet inte om det har gått mig helt förbi, men jag har saknat att kunna läsa om kvinnliga uppfinnare och forskare som lyfts fram i massmedia. De finns och existerar säkert i vetenskapliga tidskrifter och liknande, men där har jag fram tills nu inte letat så mycket. Men det är väl så att den som söker, finner! Men jag är glad att jag tittade på TV- programmet Skavlan för en tid sedan och fick se en oerhört energigivande och karismatisk kvinna träda in i studion och förmedla ett spännande och revolutionerande ämne. Jag blev jag helt förundrad! Hon presenterade nanoteknik. Bara namnet lät ju förtrollande på något vis.  Eftersom jag själv har stort intresse för hur människokroppen fungerar och har haft svårigheter med att förstå litenheten när man pratar om kroppens celler, så blir det ännu svårare att förstå att det finns så små enheter som miljarddelar när man pratar om material.

Nanoteknik (nano = miljarddel) är den teknologi och ingenjörskonst som sker på material som inte är större än 100 nanometer. Jämför med ett pappersark som är ca 100 000 nanometer tjockt.

maria strömme

Hon gjorde ämnet oerhört intressant och det väckte min nyfikenhet. Den jag pratar om är Maria Strømme, född i Lofoten och professor i nanoteknologi (även kallat atomslöjd), verksam på Uppsala Universitet på Ångströmlaboratoriet.  Hon blev Sveriges yngsta (34 år) professor i ett teknikämne 2004. Jag har läst att hon har 30 patent och har skrivit drygt 200 internationella vetenskapsartiklar, verkligen imponerande. Det jag tycker är intressant är att hon arbetar tvärvetenskapligt inom områdena fysik och medicin. Hon har tagit fram batterier gjorda på alger, vet hur man kan lösa energikrisen med supereffektiva solceller och pratar om att det ska kunna gå att få nya celler att växa i människokroppen t.ex. att bygga upp nytt brosk, ben och muskler, hålla oss yngre längre och bota sjukdomar som artros, demens, stroke och cancer. Allt består av material som vi kan omvandla och använda på nya olika sätt. Hon identifierar problem och hittar lösningar på dem och det känns som hon verkligen vill göra gott för mänskligheten. Om du inte lyssnat till henne tidigare kan jag verkligen rekommendera dig till att göra det. Det ger nya perspektiv på förnybarhet, människan och framtiden.

 

Vad kommer den här revolutionerande tekniken betyda för mänskligheten i framtiden tro?

 

Läs mer om hennes uppfinningar som bland annat, algbatteriet och Upsalite här: http://www.uu.se/press/nyheter/artikel/?id=1282&area=5,12,16&typ=artikel&na=&lang=sv

http://www.uu.se/press/nyheter/artikel/?id=3566&area=2,5,8,10,16,17&typ=artikel&na=&lang=sv

 

Hör henne Sommarprata i P1:

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/592483?programid=2071

Foto: www.uu.se

Kommentera

Renata Chlumska och Annelie Pompe

nepal

 

Tänk att få kalla sig Äventyrare!

Jag har alltid fascinerats av äventyr både de strapatsrika och de som sker runt husknuten eller det som livet för med sig. Men att få kalla sig äventyrare, det är ett så magiskt och nervkittlande ord. Jag kan känna känslan som uppstår då ett äventyr ska planeras. Drivkraften som infinner sig, målmedvetenheten, upprymdheten, glädjen och lusten till nya upptäckter. När ett sådant projekt inleds är motivationen verkligen på topp, det känns lustfyllt, lite oro och ängslan kan det skapa, men det är en låga som brinner inom en och som skapar oerhörd drivkraft. Det finns inga hinder, bara möjligheter! Just att få upptäcka och lära nytt, även bli medveten om sin egen kapacitet det är ett äventyr i sig.

Vad är egentligen ett äventyr? Per definition betyder det: Spännande upplevelse, speciell upplevelse, kan också betyda ”riskabel händelse”. Ett äventyr kan vara av olika karaktär alltså, både stort och smått kan räknas in. Det kan finnas runt husknuten, nära eller långt bort. Vilka äventyr har du själv upplevt? Har du något äventyr i sikte? Kanske vi rent av får uppleva äventyret idag!

Jag har under åren varit på föreläsningar och lyssnat till två fantastiska äventyrare, Renata Chlumska och Annelie Pompe.  Jag är oerhört imponerad av dessa två kvinnor och de strapatser de genomfört. Inte bara utifrån deras fysiska kapacitet utan även deras mentala styrka och livsfilosofi. Kan verkligen rekommendera att läsa mer om dessa två och givetvis lyssna till dem på någon föreläsning om du vill bli inspirerad, få motivation eller en tankeställare!

Renata ChlumskaJag börjar med Renata Chlumska: Hennes bestigning av Mount Everest 8848 möh är imponerande likaså hennes strapatsrika resa runt USA med kajak och cykel som hon avslutade 2006. En färd på 439 dagar och över 18 200 kilometer över hav och berg, öken och floder.

Renata var baslägerchef och ansvarig för filmteamet då hennes f.d. make Göran Kropps expedition skulle bestiga Mount Everest. Efter att ha vistats sju månader i baslägret cyklade paret från Nepal hemåt till Sverige vilket tog fyra månader! Renata förberedde sig några år och blev sedan den 5 maj 1999 den första svenskan att nå toppen av världens högsta berg, Mount Everest. Den allra första kvinnan som besteg detta berg var, Japanskan Junko Tabei 1975.  Renata Chlumska har även bestigit de högsta bergen på respektive kontinent. Sju världsdelar och sju toppar, ”Seven Summits”. Dessa är följande:

Mount Everest 8848 möh (Asien)

Aconagua 6962 möh (Sydamerika)

Mt McKinley/Denali 6194 möh ( Nordamerika)

Kilimanjaro 5895 möh (Afrika)

Elbrus 5642 möh (Europa)

Mt Vinson 4892 möh (Antarktis)

Carsyensz Pyramid 4884 möh (Oceanien), ( Kosciuszko 2228 möh, Australien)

Jag delar Renatas sätt att se på utmaningar, att det är viktigt att våga möta rädslan, att den inte får begränsa utan den måste besegras!

 

Blir hennes nästa resa rymden?!

 

Läs mer om henne här http://renata.nu/

Foto: www.huffingtonpost.com


 

annelie_pompe_34Annelie Pompe: Fridykare som även har bestigit flera höga berg, Mount Everest bland annat. Jag är fascinerad av hennes mentala styrka och att kunna hantera andningen på ett så fenomenalt sätt. Hennes livsfilosofi delar jag, att sättet att tänka spelar stor roll och att hitta sin inre styrka. Att min inställning till livet påverkar hur jag lever och att det största äventyret börjar i mig själv!

Hon har varit både högt 8848 möh och extremt lågt 126 m under vattenytan, och hon fortsätter att utmana gränser. Hon är en inspiratör av stora mått och hon arbetar även som guide på Expeditionsresor där hon bland annat tar dig med upp på Afrikas högsta topp Uhuru Peak 5895 möh i Kilimanjaro.

annelie_pompe_23Annelie Pompe har skrivit boken, ”Otroligt högt och extremt djupt”.Här tipsar hon om hur vi alla kan inspireras, motiveras och utmana oss i vår vardag. Skapa egna mål. Hitta tankens kraft och vår inre styrka. Det allra största äventyret sker faktiskt inom oss själva!”

Läs mer om henne här http://www.anneliepompe.com/

Foto: http://www.anneliepompe.com/pressbilder/index.html#24


 

Här vill jag även presentera ”Årets Näräventyrare 2015”, Angeliqa Mejstedt som har fått detta pris för hennes innehållsrika blogg med syfte att inspirera andra att komma ut i naturen. Hon är även ambassadör för det internationella nätverket SISU girls som vill stärka kvinnor och få dem att tro på sig själva och våga ta för sig- fokus ligger i koppling till sport och friluftsliv.  Angeliqa är även vice ordförande för Bushcraft Sverige där hon har en viktig roll för att få in fler kvinnor inom arenan- friluftsvärlden. Jag rekommenderar varmt att kika in på hennes sida.Skrattaborrtjärn-Angeliqa-Mejstedt-1024x682

Följ henne på http://vandringsbloggen.com/

Kommentera

Starka kvinnor

Några av de närmaste kvinnorna som påverkat mig från barn till vuxen

Mamma Solveig: 1945 – 2004.

Min mamma var händig, kreativ och karriärist. Hon kunde sy, sticka, brodera, plantera blommor och växter. Hon tapetserade, målade om, byggde och renoverade hus, klädde om möbler, ja hon kunde det mesta! Var mycket duktig på det hon tog sig an. Läste in kurser på universitetet för att klara avancemang inom arbetslivet, blev så klart chef då hon ville göra karriär i yrkeslivet. Kunde verkligen ekonomi. Hade önskat att deYlvas bilder 058 (2)t låg i generna, men ack nej! Jag upplevde att hon brydde sig om andra och tog ofta parti för de som var mest utsatta. Hon vågade säga ifrån och var driftig, alltså en person som fick mycket gjort och såg till att det hände saker och ting. Hon gav stöd då problemen ibland hopade sig. Jag beundrar verkligen hennes driftighet och att hon kunde arbeta med händerna, mamma var mycket praktiskt lagd. Inte direkt en förmåga som jag själv har naturligt eller som jag övat upp.

Mamma hade humor, kanske lite torr, men jag såg henne skratta. Hade bestämda åsikter och ”skinn på näsan”.  Hon var den där ”duktiga flickan” som kämpade för att nå sina högt uppsatta mål och få bekräftelse för det. Tyvärr blev hennes liv till slut destruktivt och hon gick bort månaden innan hon skulle fylla 59 år. Mer om hennes liv kanske jag berättar om vid annat tillfälle. Just nu vill jag minnas och presentera hennes allra bästa sidor.

Ylvas bilder 015 (2)Mormor Siv: -2001. Mormor var modern, frisksportare skulle jag nog vilja säga. Hon kändes ungdomlig, var yrkesverksam inom bankvärden och kunde stå på egna ben. Skiljde sig och köpte egen villa. Skaffade en ”vän” att ha social samvaro med och som delade hennes intressen. Hon stannade inte kvar i ett destruktivt förhållande utan gick sin egen väg. Beundransvärt tycker jag.

Farmor Lisa: 1922 – 2007. Min helt underbara farmor, som brydde sig om, var social, tog verkligen hand om familjen och gav oss av sin tid. Hon var nyfiken på ett positivt sätt. Farmor var varmhjärtad och god! Det var hon som ordnade alla goda middagar, på jul, på söndagar och på sommarlovet. Tänk att få pannkakor till frukost, kräm till efterrätt och allt annat gott hon kunde laga till. Hon kunde konsten att roa barn med kortspel, Fia med knuff och annat, hon var klurig och hade många roliga uttryck som jag fortfarande kan höra ibland, ”jaggen också”, ”sicket ett”! Hon var bra på att skämma bort mig, fick alltid en peng eller något annat jag önskade mig, men framförallt visade hon sin kärlek och fick mig att känna mig värdefull!

Tant Linnea: 1905 – 2003. Linnea är inte släkt med mig och familjen men min pappa och hans familj bodde i Linneas föräldrars hus när han växte upp. Linnea tog sedan över huset efter föräldrarnas bortgång. Min pappa var som en son i deras hem. Pappa kom även att hjälpa Linnea under i stort sett hela hennes liv. Linnea levde hela sitt liv ensam i sitt stora hus. Hon hade bestämda åsikter, släppte inte in vem som helst innanför tröskeln, hon var tvungen att kunna lita på folk. Hon hade sitt intresse i kyrkan och där fick hon social samvaro. Linnea står för godhet och tradition. Hon var noga med att alltid köpa samma julklappar, det var marsipangris, Alladin chokladask och en peng varje jul så länge jag kan minnas. Vi bjöds på kaffe klockan 11 varje julafton. Var mycket noga då hon bakade, alla kakor var precis lika i formen och alla var perfekta. Och inte tala om köttbullarna, stora och runda som golfbollar, ja nästan som tennisbollar, kommer ihåg att jag alltid bara orkade äta en! Det måste ha tagit tid, men den gav hon säkert baket och matlagningen också.

Hon brydde sig om oss och intresserade sig över vad som hände i mitt och min brors liv. Höll sig uppdaterad med vad som hände i världen, lyssnade för det mesta på radio och läste tidningen.  Jag beundrar hennes mod att bo ensam i huset under alla år, att kunna fixa allting själv och bara be om hjälp då behovet fanns. Hon var traditionsbunden och ruckade inte på sina principer. Jag är glad över att hon fick somna in hemma i sin egen säng 98 år gammal och att min pappa hunnit säga farväl.

Britta:1918 -1993. Mina barns farmor. En kvinna med sting skulle jag vilja säga. Stark, tålmodig och omtänksam! Hon fick mig i stort sett sluta att stryka all min tvätt, hon tyckte inte det var ett kvinnogöra. Hon var rolig för hon kunde själv tänka sig att mangla all MIN tvätt istället! Det var viktigt att bryta alla tråkiga ”måsten”, det som inte behövde prioriteras så högt skulle jag inte lägga energi på. Britta var oerhört hjälpsam. Hon sade vad hon tyckte men alltid med glimten i ögat. Hon är också en av kvinnorna jag beundrar för att ha orkat hålla fast ett äktenskap tillsammans med en man som periodvis inte var nykter och i dessa fall också kunde vara frånvarande. Hon bar alltid huvudet högt och lät sig inte nedslås. Hon hade pliriga bruna ögon, ett värmande leende och en varm famn. Britta fick mig att känna mig betydelsefull och hon var bra på att ”backa upp” då livet inte alltid kändes på topp. Hon var oerhört bra på att ”göra gott” för andra.

Lisen: född 1991. Min underbara dotter som sprudlar av liv och energi. Hon är varm, omtänksam, lisen kretaviljestark och rättfram!

Nu är detta en sida om ”fantastiska kvinnor”, men givetvis har hela min familj, min livskamrat Andreas, min son Jalle och Lisen allra störst betydelse i mitt liv. Deras stöd och uppmuntran är oerhört betydelsefullt i allt jag tar mig för. Dessutom har jag en bror och brorsdotter som betyder mycket för mig.

Kommentera