Jag tackar varmt mina barn för att jag har privilegiet att få umgås och prata med er om allt mellan himmel och jord! Ni betyder allt för mig och ni har gett mig högvinsten och äran att få vara mamma till Er.
Vi delar allt, från glädje till sorg och tar oss gemensamt fram på livsresan med allt vad det innebär. Vi finns för varandra när det blåser snålt och friskar i och när solen värmer vår längtande kind.
Livet är Perfekt!
Lisen och kompis Hasse sprang Änglamilen och höll ihop hela vägen.
Ett vinnande koncept när det gäller relationer och vänskap!
Dagar att minnas. Jalle din studentbal 2008 och din Lisen 2010.
Lisen har tagit bilden på en samtalsrik promenad i Ängelholm. När jag hänger ihop som en enhet, härlig känsla!
Jag önskar jag alltid kunde Tänka, Tala och Handla som en enhet!
Ibland undrar jag vad det är för ord och meningar som kommer ut ur munnen, i alla fall blev det inte som jag tänkt mig när jag hör mig säga dem. Ibland blir jag fundersam över vad det egentligen var jag sa?! För det var inte det jag tänkt säga, jag hörde inte i mitt inre att det skulle vara det som kom ut…hm, lät bättre när det var kvar i hjärnans vindlingar, vätskefyllda hålrum och hos min föråldrade ”bibliotekarie” som ständigt försöker ge mig information från de överfulla ”bokhyllorna”.
Det gäller att välja rätt ord och meningar till det tankarna skapat!
Det är en kort transportsträcka från hjärna till mun kan tyckas, men förmodligen kunde inte munnen forma orden som jag tänkte på, utan det blev något helt annat, lite mer stapplande, abstrakt och ibland fåordigt och i mina öron torftigt och oväsentligt!
Det kan vara så att mina tankar även gjorde att transportsträckan blev längre då den väckte känslor som ger sig till känna i både hjärtat och maggropen.
Kroppen och ”knoppen” är verkligen en komplex enhet!
Jag som har så mycket jag skulle vilja säga, som i mina egna tankar kan verka klokt och förhoppningsvis skulle vara intresseväckande för de som lyssnar. Givetvis är det här träningsbart som allt annat, så det är bara att fortsätta öva eller helt enkelt vara tyst…men det blir så belamrat i huvudet då. Tankarna får till slut inte plats, de måste ut och leda mig vidare. Orden tar sig ibland uttryck på bland annat dessa rader, vilket verkligen befriar mig!
Ibland är det lätt att nedvärdera sig själv, att inte vara nöjd med det just jag lyckas åstadkomma, men då är det bara att tänka om och i sitt inre tala med sig själv, för där väljs alltid de ”rätta” orden, peppande, positiva, utvecklande, nyanserade, kreativa…
Tankarna skapar ord och meningar, som ger vissa förseningar i transporten, från knoppen. Munnen formas och orden trängs, men det känns som munnen inte öppnas utan stängs. Det känns befriande när munnen väl öppnas och orden flödar fritt precis som det tänkts i huvudet mitt.
Idag väcktes jag av tanken på drivkraft. Vad får mig att ta de beslut jag gör? Vilken prioriteringsordning tar jag egentligen, den skiftar såklart beroende på vad som sker i mitt huvud och vad jag anser vara viktigt just nu.
När lusten kommer, vilket genomslag och vilket rus det skapar i kroppen. Lusten att göra något som är värt att lägga energi, kraft, pengar och ibland hela sin själ i.
LUST, nyfikenhet och upplevelser, några positiva motivationsfaktorer för mig. Har jag lust till det? Den frågan kan jag ställa mig titt som tätt. Sen vad som skapar känslan av lust det kan vara ytterst varierat. Något jag känner är för stort att grubbla på denna torsdagsmorgon.
Så väcktes en Tanke som skapar Viljan till Handling!
Det har varit helt fantastiska dagar ute, med sol, värme och naturen står verkligen i blom. Det är färgsprakande, underbart och storslaget!
Dagar att vara rädd om och ta vara på, utan att tänka på vad som kommer sedan…
Göra det som känns allra bäst för mig just nu och gärna dela den med människor som ger mig glädje, energi, optimism och som ger mig ögonblick av lycka…
Det var lusten som tog mig från det bekväma soffhörnet i måndagskväll. Förslaget som kom från Andreas och viljan att få uppleva och ta vara på en helt fantastisk kväll ute i Mölle och på Kullaberg gjorde att fikakorgen packades och vi drog iväg tillsammans med Lisen.
En av livets bästa kvällar och frihetskänslan infann sig!
Er drivkraft och vilja tog er till era individuella mål när det gäller byte i yrkeskarriären. Det krävs mod att byta arbetsuppgifter, arbetsplats och arbetskollegor. Ni övervinner rädslor, utvecklar potential och visar var ”skåpet ska stå”!
Jag är oerhört stolt över Er.
Ni är verkligen goda förebilder. Ni visar att det går att ta sig in arbetsområden som är mansdominerade, som bilbranschen för din del Lisen och Jasmine du ska vara professionell i din projektledarroll där det krävs ”skinn på näsan”. Er personliga utvecklingsresa pågår!
Det jag inte har det kan jag få eller utveckla, om jag bara vill!
Ni kommer växa med uppgiften, lära nytt, omforma värderingar och synsätt, det kommer ge nya erfarenheter som ökar på livskompetensen.
Givetvis får den här listan (en detaljerad) även skrivas ner, allt kan jag inte ha i huvudet, där är det trångt nog!
Det är fantastiskt hur hjärnan programmeras, tankar kommer och går under dagens vakna minuter och leder in på sommaräventyret.
I dag blev det träningstur på Kullaberg (igen) för de förträffliga möjligheterna detta ställe ger.
Tankarna ska vara positiva oavsett vad som händer under förberedelsetiden. Fokus på det jag kan påverka! Väder och vind och andra saker jag själv inte styr över får lämnas åt sidan. Skador får läka och nya tag får tas…
Jag ser mig själv på Europas (borträknat Kaukasus) högsta topp 4810 möh.
En fot framför den andra. Steg för steg, stora eller små spelar mindre roll då alla leder mot mitt Mål. Upplevelsen vill jag dela med Andreas & Thomas. Delad glädje är inte bara dubbel glädje, den varar även för evigt!
Prestation, ett för mig positivt och utvecklande ord!
Vet inte riktigt vad det var som förde in mig på tankar om ordet prestation denna soliga lördagmorgon. Kanske för att jag har semesterplaner och där har uppstått en härlig tanke om att bestiga Mont Blanc och få vistas någon vecka i Chamonix. Detta innebär att jag måste ha färdigheter för ändamålet vilket kräver mer än att befinna sig och njuta av den storslagna naturupplevelsen. Det kommer att ställas krav på mig i form av förberedelser. Tanken är att gå utan guide, klara bestigningen på egen hand och få uppleva äventyret tillsammans med Andreas och bror Thomas.
Klingar fantastiskt och nervkittlande i mina öron!
Vad innebär egentligen prestation eller att prestera och måste det, som jag upplever det, oftast framstå som något negativt och kravfyllt?
Jag funderar över synonymer till ordet prestation och att prestera som kan vara; insats, bedrift, gott arbete, åstadkomma eller utföra något. Men även kraftprov eller bragd.
I allt jag gör för att uppnå mina uppsatta Mål och för min egen Utveckling kommer jag behöva prestera.
Att se det ur ett mer negativt perspektiv är väl då prestationskraven som ställs utifrån mig själv eller från min omgivning som t.ex. kraven från min arbetsgivare inte ger mig en hälsosam utveckling. Presterar jag något utifrån mina egna önskningar eller andras? Det tål att tänkas på.
Prestation = Tävling ?
Prestation behöver inte vara lika med Tävling, för då kommer det innebära något helt annat. Detta är något tävlingsinriktade idrottare vet. Prestera bra eller utmärkt, vad kan det innebära för gemene man?
Vilka krav ställer jag på mig själv? Vilka krav ställer min omgivning på mig?
Här kommer hanterbarheten in vilket leder in på KASAM (A. Antonovski), känslan av sammanhang. Min känsla av begriplighet, hanterbarhet och själva kärnan, meningsfullheten.
Är min insats eller det jag ska utföra värt mödan?
För min del krävs det en personlig insats i det allra mesta jag ska utföra vilket innebär att min egen prestation alltid är närvarande. Sen som sagt finns det andra som vill ha en motprestation som exempelvis; arbetsgivaren, läraren, partnern, hyresvärden, banken, familjen o.s.v.
Vad vill jag nu ha sagt med det här lite luddiga resonemanget, jo kanske att;
Sätt Dina egna Mål, låten vägen bli en fantastisk upplevelse!
Sätt Dina egna krav på en hanterbar och hälsosam nivå och låt ingen annan sätta högre krav på Dig än vad du i nuläget klarar av!
Men för Din personliga utveckling kommer det att behöva en insats från dig själv för att lyckas med det du förutsätter dig och för att Du ska nå just Dina Livsmål!
När jag kom på den här tanken i morse var jag tvungen att kika i bokhyllan om där fanns nåt intressant. Det gjorde det! Blicken föll på en bok som stått där länge nu, men den är fortfarande aktuell.
Nu blir det ett mentalt träningspass i rörelse och utomhus för min del!
På utflykt till Kullaberg och Mölle med barnen, barnbarnet, Jasmine och Lucy, en fantastisk dag. Korvgrillning och promenad i solskenet, det är dagar med extra allt!
Det blev en helg utan måsten, en bara vara helg med familjen. God mat och dryck, samvaro och goda samtal. Vad mer kan man önska sig…
En långfredagsom började med att köpa en bärstol till Agnesför att vi ska kunna ta oss ut i lite mer oframkomlig terräng. Köpet gjordes på väg ut mot Kullaberg. Blev perfekt med en vandring i solskenet efter det. Väl hemma blev det lunch med Jalle, Lisenoch Agnessom även fick provsitta bärstolen. Blev en tur utomhus på kvällskvisten innan softa i TV-soffan.
Påskafton Började med en träningstur utomhus. Var hemma hos Jalle och Agnesoch sedan blev det en kväll tillsammans med Lisen och Phille som bjöd på en god middag.
Älskar samtal med barnen och deras partners, lär mig något nytt varje dag- och gång vi träffas. De vidgar mitt sätt att se på saker och ting. Jag får nya perspektiv och infallsvinklar som berikar mitt liv!
Påskdagen Blev en liten fixardag och samvaro med hela familjen på kvällen. Mysigt!
Annandagen Startade med 2 timmar varierat danspass på Vattnets Hus, så kul! Efter det en härlig skogs- och havspromenad i solskenet. Njutbart!
Fina dagar som skänker frid i sinnet och lyckokänsla!
Kändes som första vårkvällen, vindstilla, fågelsång och ett spegelblankt hav! Verkligen njutbart.
Promenad och samtal med dottern. Reflektion över hur vi tar våra steg här i livet. Utmaningarna, att kunna fortsätta framåt, släppa taget och att våga.
Jag brukar inte tycka om att prata i metaforer eller liknelser men idag infann sig en tydlig bild då vi pratade om att ”klippa navelsträngen”, att stå på egna ben som vuxen.
Blev mycket tydligt då Lisen pratade om att eventuellt flytta mer än ett stenkast från vårt hem, kanske skulle det ta 12-13 minuter gångtid istället!
Första steget var att flytta två trappor upp i samma hus, steg nummer två tar henne ett par hundra meter bort och successivt tas stegen och säkringen/tryggheten släpps ytterligare
…som att bergsklättra toppsäkrad!
Någon annan säkrar mig och håller repet spänt för att jag inte ska falla för hårt och långt om jag skulle tappa greppet helt. Det får mig att känna trygghet!
Klättring på Kullaberg
Min sele sitter tryggt på plats och den som säkrar mig är välgrundad och fast på marken. För att jag ska ta mig uppåt och framåt måste repet löpa och bli längre för att till slut inte behövas mera när målet är nått.
Därför måste personen som säkrar mig varsamt släppa efter och ge mig mer utrymme för att jag själv ska kunna ta mig vidare, framåt…
Den här bilden ska jag minnas för det är så jag kan uppleva och känna det, ibland har det verkligen varit gott att sitta tryggt och säkert förankrad. Men inte allt för länge, efterhand är det dags att slacka repet för att kunna ta sig vidare på livsresan.
Men jag har även stått där uppe på bergets topp då jag har känt att jag klättrat tillräckligt för att tycka att det börjar bli trist, tråkigt och längtan efter något nytt tar vid och nya mål ska uppnås.
Då har jag tagit steget och kastat mig utför utan några säkerhetslinor…
som håller mig tillbaka eller säkrar upp, utan då är det enbart att lita till känslan av att göra det enda rätta för att komma vidare och få nya upplevelser, erfarenheter, utmaningar, utrymme, frihet, kunskap och
…att få känna glädje och livslust!
Kullaberg, en fantastisk dag!
Stranden i Ängelholm
”Jag njuter av stunden och är alls inte bunden.
Inga säkringar eller rep, det gäller att finna sina knep.
Att på livsresan tänka att jag själv klarar det mesta,
så att jag alla livets erfarenheter kan bemästra”
Ja, jag gjorde det! Under min yrkesverksamma tid har jag inte umgåtts med kollegorna utanför jobbet så värst många gånger. Visst när jag var lite yngre hände det och under min period på Lindex hade vi många roliga tillställningar som är oerhört minnesvärda. Ofta blir det att äta tillsammans på en neutral plats.
Det var då det. Nu är nu!
Nu blev det ett gyllene tillfälle att bjuda hem och min kollega Sandra var verkligen en drivkraft vilket också bidrog till att det blev en träff hemma hos mig. Jag är så glad över att vi fick till den här kvällen och även få fira en kollega (Sanna) som snart går på mammaledigt.
Kändes gott i själ och hjärta att få den här samvaron och att jag fick utmana min komfortzon, det behövs verkligen!
Det är bara de egna tankarna som kan begränsa, de ger oftast oanade möjligheter…
Stort tack till mina fina arbetskamrater
Sandra, Sanna, Anna-Kajsa, Gunilla, Anette, Marika, Gordana och Lena
Ni fick mig att våga ta ett socialt steg.
Ni är guld värda!
Tusen tack även till mina kollegor som tyvärr inte kunde delta den här kvällen.
Men det blir fler tillfällen!!
Blöjtårta och mycket god designtårta
Samtliga bilder är tagna av Sandra Grybas, som även fixade tårtorna!
