Renata Chlumska och Annelie Pompe

nepal

 

Tänk att få kalla sig Äventyrare!

Jag har alltid fascinerats av äventyr både de strapatsrika och de som sker runt husknuten eller det som livet för med sig. Men att få kalla sig äventyrare, det är ett så magiskt och nervkittlande ord. Jag kan känna känslan som uppstår då ett äventyr ska planeras. Drivkraften som infinner sig, målmedvetenheten, upprymdheten, glädjen och lusten till nya upptäckter. När ett sådant projekt inleds är motivationen verkligen på topp, det känns lustfyllt, lite oro och ängslan kan det skapa, men det är en låga som brinner inom en och som skapar oerhörd drivkraft. Det finns inga hinder, bara möjligheter! Just att få upptäcka och lära nytt, även bli medveten om sin egen kapacitet det är ett äventyr i sig.

Vad är egentligen ett äventyr? Per definition betyder det: Spännande upplevelse, speciell upplevelse, kan också betyda ”riskabel händelse”. Ett äventyr kan vara av olika karaktär alltså, både stort och smått kan räknas in. Det kan finnas runt husknuten, nära eller långt bort. Vilka äventyr har du själv upplevt? Har du något äventyr i sikte? Kanske vi rent av får uppleva äventyret idag!

Jag har under åren varit på föreläsningar och lyssnat till två fantastiska äventyrare, Renata Chlumska och Annelie Pompe.  Jag är oerhört imponerad av dessa två kvinnor och de strapatser de genomfört. Inte bara utifrån deras fysiska kapacitet utan även deras mentala styrka och livsfilosofi. Kan verkligen rekommendera att läsa mer om dessa två och givetvis lyssna till dem på någon föreläsning om du vill bli inspirerad, få motivation eller en tankeställare!

Renata ChlumskaJag börjar med Renata Chlumska: Hennes bestigning av Mount Everest 8848 möh är imponerande likaså hennes strapatsrika resa runt USA med kajak och cykel som hon avslutade 2006. En färd på 439 dagar och över 18 200 kilometer över hav och berg, öken och floder.

Renata var baslägerchef och ansvarig för filmteamet då hennes f.d. make Göran Kropps expedition skulle bestiga Mount Everest. Efter att ha vistats sju månader i baslägret cyklade paret från Nepal hemåt till Sverige vilket tog fyra månader! Renata förberedde sig några år och blev sedan den 5 maj 1999 den första svenskan att nå toppen av världens högsta berg, Mount Everest. Den allra första kvinnan som besteg detta berg var, Japanskan Junko Tabei 1975.  Renata Chlumska har även bestigit de högsta bergen på respektive kontinent. Sju världsdelar och sju toppar, ”Seven Summits”. Dessa är följande:

Mount Everest 8848 möh (Asien)

Aconagua 6962 möh (Sydamerika)

Mt McKinley/Denali 6194 möh ( Nordamerika)

Kilimanjaro 5895 möh (Afrika)

Elbrus 5642 möh (Europa)

Mt Vinson 4892 möh (Antarktis)

Carsyensz Pyramid 4884 möh (Oceanien), ( Kosciuszko 2228 möh, Australien)

Jag delar Renatas sätt att se på utmaningar, att det är viktigt att våga möta rädslan, att den inte får begränsa utan den måste besegras!

 

Blir hennes nästa resa rymden?!

 

Läs mer om henne här http://renata.nu/

Foto: www.huffingtonpost.com


 

annelie_pompe_34Annelie Pompe: Fridykare som även har bestigit flera höga berg, Mount Everest bland annat. Jag är fascinerad av hennes mentala styrka och att kunna hantera andningen på ett så fenomenalt sätt. Hennes livsfilosofi delar jag, att sättet att tänka spelar stor roll och att hitta sin inre styrka. Att min inställning till livet påverkar hur jag lever och att det största äventyret börjar i mig själv!

Hon har varit både högt 8848 möh och extremt lågt 126 m under vattenytan, och hon fortsätter att utmana gränser. Hon är en inspiratör av stora mått och hon arbetar även som guide på Expeditionsresor där hon bland annat tar dig med upp på Afrikas högsta topp Uhuru Peak 5895 möh i Kilimanjaro.

annelie_pompe_23Annelie Pompe har skrivit boken, ”Otroligt högt och extremt djupt”.Här tipsar hon om hur vi alla kan inspireras, motiveras och utmana oss i vår vardag. Skapa egna mål. Hitta tankens kraft och vår inre styrka. Det allra största äventyret sker faktiskt inom oss själva!”

Läs mer om henne här http://www.anneliepompe.com/

Foto: http://www.anneliepompe.com/pressbilder/index.html#24


 

Här vill jag även presentera ”Årets Näräventyrare 2015”, Angeliqa Mejstedt som har fått detta pris för hennes innehållsrika blogg med syfte att inspirera andra att komma ut i naturen. Hon är även ambassadör för det internationella nätverket SISU girls som vill stärka kvinnor och få dem att tro på sig själva och våga ta för sig- fokus ligger i koppling till sport och friluftsliv.  Angeliqa är även vice ordförande för Bushcraft Sverige där hon har en viktig roll för att få in fler kvinnor inom arenan- friluftsvärlden. Jag rekommenderar varmt att kika in på hennes sida.Skrattaborrtjärn-Angeliqa-Mejstedt-1024x682

Följ henne på http://vandringsbloggen.com/

Kommentera

Starka kvinnor

Några av de närmaste kvinnorna som påverkat mig från barn till vuxen

Mamma Solveig: 1945 – 2004.

Min mamma var händig, kreativ och karriärist. Hon kunde sy, sticka, brodera, plantera blommor och växter. Hon tapetserade, målade om, byggde och renoverade hus, klädde om möbler, ja hon kunde det mesta! Var mycket duktig på det hon tog sig an. Läste in kurser på universitetet för att klara avancemang inom arbetslivet, blev så klart chef då hon ville göra karriär i yrkeslivet. Kunde verkligen ekonomi. Hade önskat att deYlvas bilder 058 (2)t låg i generna, men ack nej! Jag upplevde att hon brydde sig om andra och tog ofta parti för de som var mest utsatta. Hon vågade säga ifrån och var driftig, alltså en person som fick mycket gjort och såg till att det hände saker och ting. Hon gav stöd då problemen ibland hopade sig. Jag beundrar verkligen hennes driftighet och att hon kunde arbeta med händerna, mamma var mycket praktiskt lagd. Inte direkt en förmåga som jag själv har naturligt eller som jag övat upp.

Mamma hade humor, kanske lite torr, men jag såg henne skratta. Hade bestämda åsikter och ”skinn på näsan”.  Hon var den där ”duktiga flickan” som kämpade för att nå sina högt uppsatta mål och få bekräftelse för det. Tyvärr blev hennes liv till slut destruktivt och hon gick bort månaden innan hon skulle fylla 59 år. Mer om hennes liv kanske jag berättar om vid annat tillfälle. Just nu vill jag minnas och presentera hennes allra bästa sidor.

Ylvas bilder 015 (2)Mormor Siv: -2001. Mormor var modern, frisksportare skulle jag nog vilja säga. Hon kändes ungdomlig, var yrkesverksam inom bankvärden och kunde stå på egna ben. Skiljde sig och köpte egen villa. Skaffade en ”vän” att ha social samvaro med och som delade hennes intressen. Hon stannade inte kvar i ett destruktivt förhållande utan gick sin egen väg. Beundransvärt tycker jag.

Farmor Lisa: 1922 – 2007. Min helt underbara farmor, som brydde sig om, var social, tog verkligen hand om familjen och gav oss av sin tid. Hon var nyfiken på ett positivt sätt. Farmor var varmhjärtad och god! Det var hon som ordnade alla goda middagar, på jul, på söndagar och på sommarlovet. Tänk att få pannkakor till frukost, kräm till efterrätt och allt annat gott hon kunde laga till. Hon kunde konsten att roa barn med kortspel, Fia med knuff och annat, hon var klurig och hade många roliga uttryck som jag fortfarande kan höra ibland, ”jaggen också”, ”sicket ett”! Hon var bra på att skämma bort mig, fick alltid en peng eller något annat jag önskade mig, men framförallt visade hon sin kärlek och fick mig att känna mig värdefull!

Tant Linnea: 1905 – 2003. Linnea är inte släkt med mig och familjen men min pappa och hans familj bodde i Linneas föräldrars hus när han växte upp. Linnea tog sedan över huset efter föräldrarnas bortgång. Min pappa var som en son i deras hem. Pappa kom även att hjälpa Linnea under i stort sett hela hennes liv. Linnea levde hela sitt liv ensam i sitt stora hus. Hon hade bestämda åsikter, släppte inte in vem som helst innanför tröskeln, hon var tvungen att kunna lita på folk. Hon hade sitt intresse i kyrkan och där fick hon social samvaro. Linnea står för godhet och tradition. Hon var noga med att alltid köpa samma julklappar, det var marsipangris, Alladin chokladask och en peng varje jul så länge jag kan minnas. Vi bjöds på kaffe klockan 11 varje julafton. Var mycket noga då hon bakade, alla kakor var precis lika i formen och alla var perfekta. Och inte tala om köttbullarna, stora och runda som golfbollar, ja nästan som tennisbollar, kommer ihåg att jag alltid bara orkade äta en! Det måste ha tagit tid, men den gav hon säkert baket och matlagningen också.

Hon brydde sig om oss och intresserade sig över vad som hände i mitt och min brors liv. Höll sig uppdaterad med vad som hände i världen, lyssnade för det mesta på radio och läste tidningen.  Jag beundrar hennes mod att bo ensam i huset under alla år, att kunna fixa allting själv och bara be om hjälp då behovet fanns. Hon var traditionsbunden och ruckade inte på sina principer. Jag är glad över att hon fick somna in hemma i sin egen säng 98 år gammal och att min pappa hunnit säga farväl.

Britta:1918 -1993. Mina barns farmor. En kvinna med sting skulle jag vilja säga. Stark, tålmodig och omtänksam! Hon fick mig i stort sett sluta att stryka all min tvätt, hon tyckte inte det var ett kvinnogöra. Hon var rolig för hon kunde själv tänka sig att mangla all MIN tvätt istället! Det var viktigt att bryta alla tråkiga ”måsten”, det som inte behövde prioriteras så högt skulle jag inte lägga energi på. Britta var oerhört hjälpsam. Hon sade vad hon tyckte men alltid med glimten i ögat. Hon är också en av kvinnorna jag beundrar för att ha orkat hålla fast ett äktenskap tillsammans med en man som periodvis inte var nykter och i dessa fall också kunde vara frånvarande. Hon bar alltid huvudet högt och lät sig inte nedslås. Hon hade pliriga bruna ögon, ett värmande leende och en varm famn. Britta fick mig att känna mig betydelsefull och hon var bra på att ”backa upp” då livet inte alltid kändes på topp. Hon var oerhört bra på att ”göra gott” för andra.

Lisen: född 1991. Min underbara dotter som sprudlar av liv och energi. Hon är varm, omtänksam, lisen kretaviljestark och rättfram!

Nu är detta en sida om ”fantastiska kvinnor”, men givetvis har hela min familj, min livskamrat Andreas, min son Jalle och Lisen allra störst betydelse i mitt liv. Deras stöd och uppmuntran är oerhört betydelsefullt i allt jag tar mig för. Dessutom har jag en bror och brorsdotter som betyder mycket för mig.

Kommentera